Stefan Löfvens muppministär har inte ens suttit tre dagar vid makten, men har efter beskedet att den ämnar erkänna Palestina som stat redan hunnit med att orsaka en diplomatisk kris.
Det finns många goda skäl att sätta press på Israel för att få en tvåstatslösning till stånd, men att erkänna en palestinsk stat är inte en konstruktiv väg att gå. För det första finns det ingen palestinsk de facto-stat att erkänna, för det andra är styret av de palestinska självstyrande territorierna idag delat. En del styrs av PLO, en annan styrs av terrororganisationen Hamas. Den senare organisationen utnyttjade så sent som i somras sin maktställning för att beskjuta Israel med raketer.
Därtill kommer att Sveriges rykte i Israel är allt annat än gott. Vi må se oss själva som en humanitär stormakt, men i Israel präglas bilden av Sverige snarare av den antisemitism som frodas i Malmö. En bild som Löfvens partivän Ilmar Reepalu starkt bidragit till, med sina minst sagt märkliga uttalanden om judar. Idag har Reepalu avgått från posten som kommunalråd, men han innehar ordförandeposten i Socialdemokraternas valberedning och i partiets Malmöavdelning frodas antisemitismen fortfarande.
Att i detta läge sätta sig på höga hästar och provocera såväl Israel som USA med att meddela att man ämnar erkänna Palestina som stat, framstår därför som minst sagt magstarkt. Att det därtill sitter en islamist – som bland annat medverkat som aktivist i en aktion arrangerad av antisemitiska krafter – i regeringen, gör inte direkt saken bättre. Om regeringens utspel får några konsekvenser på marken överhuvudtaget lär det bli fråga om direkt kontraproduktivt sådana.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
Sk1,
NSk1,
LT1,
LT2,
SMP1,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
Dag5,
SvD1,
SvD2,
Ex1,
Ab1,
SR1
