När Sverigedemokraterna i valrörelsen påstod samma sak som DN nu gör i sina artiklar anklagade Stockholms stadsmission dem för ljuga. I Expressen gjorde man en stor sak av att "SD saknar bevis för organiserat tiggeri". Miljöpartiet kallade SD:s valaffischer för rasistiska, Skånetrafiken stoppade SD:s reklam då man fann att den kunde uppfattas som "stötande, diskriminerande eller rasistisk" och i Aftonbladet kunde man läsa om den långa raden organisationer som avfärdade SD:s påstående som "brun populism".
Gårdagens artiklar i DN är emellertid inte är det första exemplet på hur media intar en minst sagt pragmatisk inställning till fakta när det kommer till det organiserade tiggeriets vara eller icke vara, jag uppmärksammade själv detta redan i maj. Den här gången har uppenbarligen DN själva insett att deras postmoderna inställning till ordet "organiserat" riskerar att höja ett och annat ögonbryn, varför man också gör en stor sak av att förklara att det finns två olika definitioner av ordet.
Den ena definitionen är, kan man läsa, den som DN använder och som också är saklig och korrekt. Den andra definitionen är den som Sverigedemokraterna använder sig av, vilken som av en händelse är helt felaktig. Förutom att resonemanget är minst sagt luddigt, så förklarar aldrig DN på ett tillfredsställande sätt varför SD:s definition av "organiserat tiggeri" inte skulle kunna sammanfalla med DN:s egen.
Vad DN beskriver i sina artiklar gör naturligtvis frågan ännu mer angelägen. Jag tycker trots detta det är underligt att debatten har blivit såpass reducerad till frågan om huruvida tiggeriet är organiserat eller ej. När rena kåkstäder uppförs, när naturområden förvandlas till soptippar, när el tjuvkopplas och när hela bostadsområden drabbats av otrygghet har det hela gått för långt, alldeles oavsett om det är organiserat eller ej. Därtill kommer att den fria rörligheten inte på något sätt är ovillkorad, vilket så ofta antyds. Enligt EU-upplysningen gäller följande:
"Alla EU-medborgare har rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land i tre månader förutsatt att de inte bryter mot lagen. Efter tre månader kan landet kräva att de som har annat medborgarskap registrerar sig och visar att de kan försörja sig ekonomiskt."
Som så många gånger förr gäller alltså att det i första hand inte är en fråga om att det behövs nya lagar, utan om att vi borde tillämpa dem vi redan har.
Relaterat:
Jussi H. Lundell
Dagens måste-läsning:
Thomas Gür – "Svensk migrationspolitik bygger på MP:s fantasier"
DN
