2015-09-23

Haveristerna

Under de senaste veckorna har tre olika ledande svenska politiker, vid tre olika tillfällen, lyckats med konststycket att implodera likt misslyckade suffléer i direktsänd TV.

Det började med Stefan Löfvens (även med Löfvenmått mätt) spektakulära haveri i Aktuellt den tionde september. Bara några dagar senare var det Anna Kinberg Batras tur, då hon den trettonde september i Agenda visade sig fullt kapabel att svamla precis lika illa som Löfven. I söndags lyckades emellertid Mehmet Kaplan med konststycket att, även denna gång i Agenda, haverera ännu mer illa än vad Löfven och Kinberg Batra hade lyckats med före honom.

Det hela hade varit komiskt, om det inte vore för att de tre haverierna med skrämmande tydlighet illustrerar den svenska politiska elitens totala oförmåga att hantera den verklighet det är deras jobb att hantera. I samtliga dessa intervjuer var det nämligen invandringsfrågan saken gällde, och Löfvens, Kinberg Batras och Kaplans haverier kunde bara tolkas på ett sätt: De har ingen aning om hur de skall hantera situationen, och de befinner sig nu på gränsen till panik.

Parallellt med detta tycks 1 000 asylsökande om dagen (eller med andra ord, 365 000 om året) ha blivit det nya normaltillståndet. Nyhetsflödet borde svämma över av analyser och dystra profetior om hur ett land med akut bostadsbrist och västvärldens sämsta integrationsresultat skall lyckas hantera detta, men så är inte fallet. Ej heller ställs svenska politiker annat än undantagsvis mot väggen om hur denna situation på ett realistiskt sätt skall bemötas, trots att man inom journalistkåren i och med detta på ett direkt spektakulärt sätt visar sig oförmögen att leva upp till den granskande funktion man själva berömmer sig för att fylla.

I stället dominerades gårdagens nyhetsflöde av frågan om huruvida regeringen borde kasta 30 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar i sjön, genom att lägga ned Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. Förslaget är som taget från den riktigt urspårade satirens värld, men har trots detta sedan en tid tillbaka på fullt allvar diskuterats i Sverige. Faktum är att ett av de partier som idag ingår i regeringen till och med gick till val på just detta.

Att den svenska samhällsdebatten på en och samma gång både fördjupar sig i surrealistiska låtsasfrågor och ignorerar vad som lär få enorma konsekvenser för det svenska samhällsbygget, är djupt ovärdigt en västlig demokrati. För att ett land som Sveriges skall kunna fortsätta att fungera måste dess ledande politiker, journalister och opinionsbildare vara kapabla till djupare konsekvensanalyser än förnumstiga barn.

Vad som just nu utspelas framför våra ögon är en debil fars, en situation där vuxna människor beter sig som om vore de lågstadiebarn. Det är både pinsamt och plågsamt att bevittna.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Me1

10 kommentarer:

  1. Jag undrar varför jag inte ser intervjuer med socialchefer, tågvärdar, flyktingförläggningsföreståndare, poliser, de som minskar kraven på boendeytan från 5 till 3,3 kvadratmeter och de som samtidigt hävdar att alla studentlägenheter ska byggas på 30 kvadrat med handikappsanpassning m.m.

    Det känns tomt.

    Tror media är glada att VW har bluffat, vad skulle de annars titta åt för håll för att inte se var frågetecknen växer.

    SvaraRadera
  2. Man undrar ju om de inte har någon ansvarskänsla över huvud taget. Och de är ju inte lågstadiebarn som har rätt att vara naiva, utan de är folkets valda företrädare som sitter på landets högsta maktpositioner. Skrämmande.

    SvaraRadera
  3. Jag begriper inte att exempelvis media tar upp våldsdåd och problem som kommer när så stora mängder folk kommer från en annan kultur och samhälle.

    De skulle givetvis skriva massor av artiklar även på arabiska eller andra språk, för att signalera vad som förväntas i vårt samhälle men också så skulle de skapa en mkt större legitimitet hos befolkningen.

    I stället ser de som främsta uppgift att idiotförklara folk som är oroliga.

    Mvh
    /henrico

    SvaraRadera
  4. Ja, det är verkligen ett politikens och journalistikens haveri vi bevittnar. Grunden är, tror jag, att många inte gjort klart för sig skillnaden mellan å ena sidan allas vår skyldighet att som enskilda människor respektera andra människors - oavsett ursprung mm - grundläggande värde och värdighet, å andra sidan statens skyldighet, inte att behandla alla människor lika, utan att värna enbart de egna medborgarna och övriga som staten utlovat skydd (dvs de med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt).

    De förvirrande (och förvirrade) framträdanden vi bevittnar, inte bara från politiker, beror på att ingen tycks ha modet att tydliggöra att läget kräver att staten måste prioritera dem man har tagit på sig ansvar för, även om det skulle innebära att man måste förvägra de andra den hjälp de nu söker av vår egen stat. (Dock skall staten naturligtvis ge sådan akut räddningshjälp som kan ges utan att staten riskerar att ra på sig ett livslångt försörjningsansvar. Dessutom: Mina funderingar här gäller enbart svenska statens (inkl kommuner) plikter. Hur enskilda personer vill använda sina egna tillgångar har jag självklart inga synpunkter på.)

    SvaraRadera
  5. Som sagt var, paniken är total inför flyktingfrågan. Ingen av de så kallade sjuklöverpartierna vågar prata om hur vi skall hantera invandringen och integrationen eftersom varje gång någon nämner att vi behöver dra ner på volymerna så skriker de andra nazist och fascist.
    Alla inser ju att vi inte klarar av att ta emot de mängder av invandrare som vi gör eftersom vi inte har bostäder eller arbete åt mer än en bråkdel av dom som kommer hit.
    Asylmottagningarna har ju heller ingen kapacitet att ta emot dom och vårt sociala skyddsnät kan inte stötta de som kommer hit.
    Sedan är det ju konstigt att vi inte klarar av att skicka tillbaka dom ekonomiska flyktingarna som inte har någon utsikt att försörja sig här på egen hand.
    Det är ju en sak om de har en hög utbildning som gör att de kan få jobb här väldigt snabbt.

    Pelle2

    SvaraRadera
  6. Hej.
    Vad vi ser är en stat i sönderfall, inget annat. Till skillnad från exempelvis Grekland, där man har liknande problem men sämre utgångsläge, saknar Sverige idag dels nationell sammanhållning kring en gemensam identitet som folk och land, dels politiker som vill genomföra sin politik. Vad vi har är politiker som bara är duktiga på att vara politiker, inte på att ta reda på vad som behöver göras. Vi har därtill en journalistkår som är betydligt mer effektiv på illusioner än socialistdiktaturernas statsmedia någonsin var, detta då de har en närmast religiös tilltro till att ha rätt åsikt.

    Vintern kommer. Vad händer när varenda idrottshall, redskapsbod och kommunal lokal är fylld till taket? När blir folket i gemen så desperata att vi vill ha en stark ledare med alla svar? Vad händer när hundratusentals araber, afghaner och afrikaner tröttnar på att sitta hopträngda samtidigt som de ser hur andra har det, och befinner sig inom räckhåll?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  7. Får backa lite, Janne Josefsson i Uppdrag granskning ikväll gjorde ett hedervärt försök.
    Kan verkligen rekommenderas, finns på SVT Play.

    SvaraRadera
  8. Ja, så är det som du skriver. Vi är, tror jag, många som inte bara frågar oss varför utan även hur det är möjligt. Lever vi inte i ett upplyst (och välinformerat) samhälle? Vart bär det hän?
    ps Tack för din blogg, den är guld värd, så misströsta inte! ds

    SvaraRadera
  9. När det gäller framtidsinvesteringar, projekt och kort- och långsiktiga kostnader så har man nog fullt upp med nya Slussen. First things first! :)

    SvaraRadera
  10. Jag har arbetat i hela mitt yrkesverksamma liv i exportindustrin. Jag har aldrig haft förmånen att sitta i en ledningsgrupp där alla delar mina värderingar. Jag har ständigt tvingats ställa det ena mot det andra. Jag har har aldrig kommit undan med vackra ord, därför att jag har alltid mätts mot det jag levererat i slutändan. Om inte kunden blir nöjd, blir det inga pengar i plånboken.

    Jag kan bara önska att vi hade några politiker som delat mina erfarenheter. Men livet på en kursgård i partiets regi är väl bekvämare.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.