2015-09-04

Något om döda barn, politik och pressetik

Jag försökte igår skriva något om de bilder på ett dött barn som de senaste dagarna spridits i såväl tidningar som på sociala medier. Jag gav till slut upp, helt enkelt för att det svårt att skriva något som inte riskerade att framstå som smaklöst.

Jag väljer idag trots detta att ta risken, för just smaklösheten går som en röd tråd genom historien. Kristdemokraterna har idag, just som ovan nämnda bilder får känslorna att gå höga, valt att ge regeringen en känga för att den vill avskaffa gåvoavdraget. En kritik som jag egentligen helhjärtat delar, men som i sammanhanget framstår som både cynisk och opportun.

På samma sätt har Aftonbladet idag hånats på sociala medier för att de på sin löpsedel valt att skriva om rödvin och kändisbröllop. Inte för att detta i sig förvånar någon, utan för hur detta står i bjärt kontrast till hur Expressen på sin egen löpsedel i stället väljer att uppmana allmänheten till att donera pengar till Röda Korset.

Jag är verkligen inte någon som har höga tankar om Aftonbladet, men att tidningens medarbetare gör sitt jobb samtidigt som Expressen på sin löpsedel (för ovanlighetens skull) väljer att uppmana till flyktinghjälp, gör inte Aftonbladets löpsedel olämplig. Att däremot samma personer som högtidligt talat om hur bilderna förpliktar strax därefter väljer att använda samma bilder som vapen i kritiken mot Aftonbladet övertygar inte.

Vad vi tvärtom ser är hur bilderna på ett dött barn förvandlats till popkultur. Engagemanget framställs som äkta, men skrapar man lite på ytan visar sig humanismen vara plastig, ytlig och kryddad med opportunism. Man delar bilderna, man slår sig för bröstet och säger något om en "vändning". Därefter går man och gör någonting annat. Gärna samtidigt som man dricker det där rödvinet som man precis angripit Aftonbladet för att rapportera om.

Det sätt bilderna används på vädjar till människors hjärtan, men inte sällan glöms det i sammanhanget helt nödvändiga intellektet bort. Bilderna delas med kommentarer om att Sverige måste bli generösare, kommentarer som också letat sig in på kultursidorna. Vad som däremot sällan sägs är att en politik som den svenska bidrar till drunkningsolyckorna och att en politik som den hårt kritiserade australiska förhindrar dem.

Detta, märk väl, betyder inte att den australiska politiken nödvändigtvis är att föredra framför den svenska. Vad detta däremot betyder är att frågan är avsevärt mer komplex än vad den utmålas som. Vad detta betyder är att metoder som framstår som inhumana just i fallet med drunkningsolyckor kan vara betydligt mer effektiva än de metoder som framstår som humana.

Detta provocerar men är, alldeles oavsett vad man tycker i sakfrågan, någonting man måste förhålla sig till. Fakta påverkas inte av de känslor vi hyser inför dem, oavsett hur starka dessa känslor än må vara. Inte heller förändras detta av det faktum att insatserna är höga. Tvärtom, ju högre insatserna är, desto viktigare är det att agera rationellt.

Att bilderna får människor att bli berörda på ett sätt som de vanligtvis inte blir är emellertid inte konstigt. Vad som däremot skaver är hur politiker, journalister och chefredaktörer nu låtsas som att vi plötsligt vet någonting som vi inte visste tidigare. Så är nämligen inte fallet. Vad bilderna visar är "bara" det som vi sedan länge känt till pågår. Den politik som var human (eller inhuman) förra veckan är lika human (eller inhuman) idag. Den pressetik som var god (eller dålig) förra söndagen kommer vara lika god (eller dålig) på söndag.

Läs även:
Brendan O'Neill, Motpol, Ivar Arpi
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

10 kommentarer:

  1. Tack, precis vad jag behövde. Försökte diskutera lite på jobbet idag men bara att nämna att frågan är komplicerad verkar stämpla en som cynisk och ogenerös.

    SvaraRadera
  2. "Den politik som var human (eller inhuman) förra veckan är lika human (eller inhuman) idag. Den pressetik som var god (eller dålig) förra söndagen kommer vara lika god (eller dålig) på söndag."
    Så sant! //tompas11

    SvaraRadera
  3. Föredömligt uttryckt.

    Enligt FN dör varje dag 8000 barn under fem år av undernäring. Dem hjälper vare sig känslostormar eller skuldbeläggande av den som inte tillräckligt mycket deltar i den offentliga sorgen.

    Känn --> Tänk logiskt --> Handla.
    Att hoppa över andra steget leder inte sällan till problem.

    SvaraRadera
  4. Stolpe ut för Röda Korset.

    SvaraRadera
  5. Björn i Bromma4 september 2015 21:59

    Väldigt märkligt beteende från det mediala. Dylika bilder har funnits i princip sedan kameran uppfanns.

    SvaraRadera
  6. Ja, det har skavt i mig hela dagen detta. En känsla av olust inför hur bilder på en död treåring används som något slags emotionellt slagträ i debatten. Ett sätt för diverse personer att skylta med sin godhet, med sin avsky, med sin passionerade medmänsklighet. Det höga tonläget och brösttonerna skaver. Som du skriver; inget nytt har ju egentligen framkommit. Lösningen på problemet är fortfarande långt ifrån självklar. SvD snackar om en "vändning i opinionen" men preciserar inte vad man menar. Ingen kan väl på allvar tro att en generösare asylpolitik skulle förhindra liknande händelser? Tvärtom är det ju den bakvända asylpolitiken, där den som riskerar mest för att smuggla sig till Sverige eller Tyskland belönas, som drivit fram den situation vi ser idag. Något måste uppenbarligen göras. Det nuvarande systemet fungerar inte. Att i ett sådant läge vältra sig i bilder på döda barn och trumpeta ut sitt emotionella engagemang känns förljuget och osmakligt.

    SvaraRadera
  7. Tack, det var bra och balanserat skrivet om en svår fråga. Jag känner mig ibland själv inadekvat som går på intellekt snarare än rå känsla. Särskilt i dessa dagar när den postmoderna nyvänstern lyckats få med i princip alla på att intellektet är en illusion och att känslan är det enda vi har.

    Min ryggmärgsreflex är dock densamma som din. Oavsett hur synd jag tycker om pojken på bilden så är min primära känsla förvåning: Alla som inte levt i en garderob vet att tusentals migranter drunknat i Medelhavet under de senaste 1-2 åren, och rimligen måste några av dessa ha varit små barn. Hur kan då en bild på det som alla redan måste ha känt till i 1-2 år skapa en mediestorm? Och ännu värre, hur kan det komma sig att ledande politiker dras med i den mediestormen istället för att hålla huvudet kallt och (sent omsider) lägga förslag på konstruktiva åtgärder?

    SvaraRadera
  8. Som utvecklingen nu har blivit, anser jag, att hjälp i krigsflyktingarnas närområde är att föredra.

    Den australiska metoden kombinerad med massivt ekonomiskt stöd åt UNHCR bör reducera lidandet.

    SvaraRadera
  9. Tack fnord för att du orkar skriva. Själv är jag så trött på alla känslostormar som sköljer genom Sverige hela tiden. Känslor som resulterar i upprop, gillandet på facebook, twitterdrev etc. Vänstern vill verkligen att svenskarna bli upprörda och oftast få dåligt samvete för allt som är galet i världen. Men jag orkar inte höra av vi är ansvariga för all världens problem längre. Tyvärr, empatiskt utmattad kanske, men det räcker nu.
    Pellafant

    SvaraRadera
Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.