2015-09-15

Något om Sverige och UNHCR

"Sverige är en av UNHCR:s största givare", brukar det ofta låta när svenska politiker vill passa på att på en och samma gång slå sig för bröstet och punktera den sverigedemokratiska tesen om att det är bättre att hjälpa i närområdet. Detta är emellertid en hållning som förtjänar en närmare granskning.

Först och främst är det värt att notera att politikerna rent tekniskt har rätt, Sverige är en av UNHCR:s största givare. Detta säger emellertid mer om givarnas snålhet än om Sveriges generositet. Det svenska biståndet till UNHCR uppgick nämligen förra året till endast 900 miljoner kronor, en summa som i sammanhanget är rena kaffepengar.

I det närområde som vissa förespråkar att hjälpen i första hand bör gå till, är läget idag så desperat att matbrist hotar. Den knappa miljard som Sverige är villigt att bidra med räcker inte. De dryga två miljarder kronor om året som Sverigedemokraterna har gjort en stor sak av att de vill öka denna summa med är, när det kommer till kritan, inte heller något under av generositet. Som situationen idag ser ut skulle dessa miljarder emellertid göra en högst påtaglig skillnad.

Sverige må vara en av UNHCR:s största givare och det må vara sant (som en del hävdar) att vi både måste hjälpa på plats och ta emot asylsökande på hemmaplan. De 900 miljoner kronorna förbleknar emellertid i jämförelse med kostnaden för invandringspolitiken.

Denna siffra är omdebatterad och påstås av demagoger på den ena kanten vara ett negativt belopp (det vill säga en ren vinstaffär) och av demagoger på den andra kanten uppgå till närmare 500 miljarder kronor om året. Ett betydligt rimligare belopp är det Joakim Ruist har kommit fram till, det vill säga ungefär två procent av BNP eller cirka 80 miljarder kronor om året.

Ett annat jämförelsetal är de direkta kostnaderna för asylpolitiken. Denna budgetpost uppgår i årets budget till cirka 18 miljarder kronor (även om mycket tyder på att den i själva verket kommer att bli betydligt högre än så). Detta jämförelsetal är i sammanhanget måhända mer relevant, eftersom merparten av den högre utgiften skulle kvarstå under åtskilliga år även om vi stängde gränserna idag.

Oavsett vilket kvarstår faktum: Det belopp Sverige lägger på att hjälpa på plats är bara en bråkdel på det vi lägger på immigration. Detta inte bara trots att en krona i närområdet hjälper betydligt fler än en krona i Sverige. Detta därtill i ett läge då situationen i närområdet börjar bli direkt desperat.

Vad detta visar är att talet om "alla människors lika värde", när det kommer till kritan, har väldigt lite med den förda politiken att göra. Vad detta visar är att vårt inhemska behov av att neurotiskt ta avstånd från Sverigedemokraterna i praktiken går ut över människor som är i desperat behov av hjälp. Vad detta visar är att nonsensformuleringar om "särskilt ömmande omständigheter" i själva verket har betydligt mer med geografisk närhet än med faktiska omständigheter att göra.

När det kommer till kritan spelar det ingen roll vilka retoriska knep man tar till. Inte heller spelar det någon roll vad man tycker om vare sig Sverigedemokraterna eller invandringspolitiken. Faktum kvarstår, pengarna används idag på ett synnerligen ineffektivt sätt och detta går på ett högst konkret sätt ut över de människor som befinner sig i just närområdet. Inga demonstrationer, värdegrundsdokument, känsloladdade tal eller hashtagskampanjer i världen kommer att ändra på den saken.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Exp1

5 kommentarer:

  1. I årets budget är 18 miljarder migration, ja. Men integration är 16 miljarder. Arbetsförmedlingens budget är på 74 miljarder. Ungefär hälften av de som är inskrivna hos arbetsförmedlingen är födda utomlands. En fjärdedel är födda utanför Europa. Se där, några miljarder till som viks för "flyktingmottagningen"
    Det finns ett antal till miljarder som är dolda i andra budgetposter.

    Så 18 miljarder räcker inte långt för de direkta kostnaderna för våra "flyktingar".

    SvaraRadera
  2. Undrar om det som sker beror på vilja att ta avstånd från SD? Jag tror det minst lika mycket beror på oförmåga att säga nej. Det är svårare att nobba folk utanför dörren än de som är långt bort.
    Tror också att det bror på att man känner sig godare när man ger något och får ett tacksamt leende än om staten tar samma peng av dig och fördelar den där den gör mest nytta, men det är därför det behövs politiker med både hjärta och hjärna och helst en pedagogisk förmåga.

    Och tack för att du skriver, behövs mer än någonsin.

    SvaraRadera
  3. Lägg där till att av immigranterna är 75% män och de 25% består tillika delar av kvinnor och barn. De sägs dessutom i många fall vara välutbildade tex inom sjukvård. Det betyder att kvar blir en större del kvinnor, barn och gamlingar som skulle behöva hjälpa och försvara de som lever kvar i lägren istället för att gå en sysslolös tid tillmötes i Sverige.

    Ulf Hermansson

    SvaraRadera
  4. Att det här inte kan diskuteras, vare sig offentligt eller mellan bekanta, utan att man antingen får löpa gatlopp, hamnar i ett giftskåp eller att folk säger upp bekantskapen, säger allt om hur extrem debattsituationen är, och har varit länge. Känner tyvärr inget hopp om att det kommer vända, utan att det kommer bli ännu värre. Själv kom jag ur bubblan i samband med attentatet mot Charlie Hebdo, en hel dags bilfärd med P1, utan att de klarade av att rapportera vad som hade hänt, vare sig på redaktionen eller Indien judiska butiken, utan bara ett malande om hur detta kommer öka risken för islamofobi. Det var bara den vinkeln som kördes, i timmar, och nästa dag och nästa. Inget om judarna som dödats, inget om attentatet vid den judiska skolan, inget om alla som hyllade dådet här i Sverige. och till slut fick jag nog. Klarar inte av msm längre i överhuvudtaget, men noterade att det var precis samma sak vid ikeamorden.
    pellafant

    SvaraRadera
  5. ... och ändå kommer krisen med största sannolikhet bemötas med: Demonstration för Allmän Godhet, den splitter nya Lagen om Värdegrund,
    tårade ögon och starka ord i TV-soffor, samt naturligtvis #YlaOmOndskaMedUlvarIFårakläder. Postmodern poesi som politisk praktik, Hurra!

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.