2016-04-07

Mer om skatter, skattemoral och moral

Ända tills jag för några år sedan slutligen kroknade fullständigt på dem, umgicks jag ofta med vänstermänniskor. Någonting jag då ofta reagerade på var deras för mig fullständigt främmande syn på "rätten" till bidrag.

Inte nog med att många av dem blev mäkta upprörda varje gång staten faktiskt ställde villkor för att betala ut bidrag. Om de själva nekades något bidrag som de hade räknat med att få, eller om politikerna för ovanlighetens skull sänkte något bidrag eller stramade upp någon bidragsform, hävdade många av dem dessutom att politikerna hade tagit dessa pengar från dem.

Samma inställning röjs av de uttalanden vänsterpolitiker gång på gång gör om att skattesänkningar skulle utgöra en kostnad för staten, snarare än en utebliven intäkt. Samma inställnings röjdes av journalisten på Süddeutsche Zeitung som i gårdagens Uppdrag Granskning påstod att det var att "stjäla från samhället" att flytta en del av sitt kapital till så kallade skatteparadis.

Denna inställning må vara utbredd men är inte desto mindre kuslig. Den ansluter sig inte till vad som är det enda moraliskt hållbara försvaret för beskattning, nämligen synen på detta som ett nödvändigt ont. Vad inställningen ger uttryck för är tvärtom en väldigt arrogant och narcissistisk syn på andras pengar.

När någon hävdar att det är omoraliskt att inte betala skatt, är vad som sägs i själva verket att det är rätten till frukterna av sitt eget arbete som är omoralisk. När en konst- eller litteraturvetare kräver offentliga anställningar, anslag eller bidrag, är vad som påstås i själva verket att alla som utför ett produktivt arbete är moraliskt skyldiga att subventionera den som vill ägna sin tid åt vad som krasst uttryckt är ett olönsamt fritidsintresse.

Denna inställning går helt på tvärs med de rättesnören vi vanligen tillämpar då skatter inte är inblandade. I och med välfärdsstatens expansion har den dock blivit så utbredd att få ens längre reagerar över hur politiker gång på gång kallar skattesänkningar för kostnader. Detta trots att vad som då egentligen påstås är att alla inkomster i själva verket tillhör staten, och att den del av sina egna löner löntagarna får behålla bör ses som en gåva från politikerna.

Att omfördelning därtill blivit ett uttalat mål gör tankefiguren ännu mer skruvad. För det första leder progressiv beskattning till att den annars så omhuldade principen om lika lön för lika arbete sätts ur spel. För det andra blir beskattningen i och med omfördelningspolitiken inte bara ett sätt att finansiera projekt som anses vara angelägna, utan därtill ett självändamål.

När omfördelning är ett uttalat mål blir syftet med höga marginalskatter inte främst att höja statens intäkter. När omfördelning är ett uttalat mål blir syftet med höga marginalskatter först och främst ett sätt att tillse att hårt arbete inte lönar sig. Att personer med detta som uttalat mål väljer att sätta sig till doms över de personer som anlitat Mossack Fonsecas tjänster framstår milt uttryckt som magstarkt.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3

3 kommentarer:

  1. Håller helt med om många vänstermänniskors förhållningssätt till andras pengar.
    Men testa att diskutera vad jag skulle kalla försäkringsbedrägeri även med högermänniskor som man kan tycka vanligtvis är vettiga.
    Min erfarenhet är att påfallande många tycker man har rätt att på mer eller mindre bedrägligt sätt få tillbaks det man betalat in.

    SvaraRadera
  2. Visst är det så att hederligt arbete i Sverige inte lönar sig om du inte tillhör supereliten.
    Att tjäna ihop några väsentliga belopp som anställd kan du glömma.
    Jag tror att sossarnas beskattning av de s.k. rika dvs primärt de som tjänar lite mer inte bör klassas som patologisk utan taktiskt korrekt.

    Ty de riktigt rika vågar man inte ge sig på eftersom de kan dra från Sverige precis som Kamprad gjorde.
    De är ju helt absurt att vanliga löntagarna inkomster beskattas med 60% om du räknar allt.
    Det är ju faktiskt en beskattning med DDR stuk.

    Dock kommer framöver skattebetalningsviljan drastiskt minska från allmogen eftersom försämringar i välfärden kommer framöver pga alltför många måste försörjas på olika sorters bidrag.
    Jag ser fram emot den skatterevolten.
    Jag är för att alla skall ha lika chanser att göra en ekonomisk karriär. Däremot blir utfallet olika och det tycker jag skall accepteras. Men sossarna vill beskatta de framgångsrika hårdare av taktiska skäl.
    Sosseeliten vet givetvis att beskattning av de sk rika inte ger några väsentliga inkomster till det allmänna.
    Men det är självklart taktiskt riktigt att för den politiken eftersom allmogen gillar det.
    Allmogen skulle aldrig acceptera för egen del en skatt på 55% direkt på inkomsten. Då kör man svart eller köper svart.
    Det offentliga i Sverige finansieras i princip av moms och olika sorters inkomstskatter.
    Och finansieringen står den stora massan för.
    Inte eliten.
    Dock har vänstern lyckats skickligt att måla upp en annan bild nämligen att det kan bli mer välfärd om de rika betalar.
    Icke.
    Det intressanta med vänsternissar är att när det kommer till den personliga ekonomin är det OK att skatteplanera såsom Åsa Lindborg, Annika Billström, Göran Persson m.fl.
    Tja, det kanske inte är så dumt med omstrukturering av välfärden.
    Antalet Free Riders kommer minska.
    Åtminstone skallet "Allt åt alla" lär väl upphöra.

    SvaraRadera
  3. Jag är inte per automatik emot höga skatter och är gärna med och finansierar de viktigaste välfärdsfunktionerna. Det jag har väldigt svårt att förstå är hur så många verkar vara bekväma med alla offentliga "lull lull" projekt som kostar enorma mängder skattepengar. Sjukvård, infrastruktur, rättsväsende, försvar, utbildning och räddningsstjänst/katastrofhantering utgör kärnan i den offentliga verksamheten. Utanför dessa utgiftsområden finns få eller inga anledningar att tillgripa offentlig finansiering.

    När det offentliga börjar ta människors pengar (alltid med underförstått stöd från våldsmonopolet) och det går saker som inte bidrar till våra mest grundläggande behov är man fel ute. Resten borde den enskilde ta hand om på egen hand.

    Förhoppningsvis skulle ett sådant förhållningssätt leda till både lägre skatter och att man kan sätta likhetstecken mellan skatteuttaget och kvaliteten på den offentliga verksamheten vilket definitivt inte är fallet idag.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.