"Det gör mig frustrerad". Med dessa ord kommenterade Stefan Löfven igår det faktum att en person som fått avslag på sin asylansökan ändå hade kunnat vara i kvar i landet, och således haft möjlighet ett begå ett terrordåd. Han var inte ensam bland politiker om att göra ett sådant utspel. Under söndagen bedyrade Anders Ygeman, Anna Kinberg Batra och till och med Annie Lööf hur bekymrade, förvånade och upprörda de var över detta.
Dessa utspel var emellertid högst märkliga. I praktiskt taget alla andra sammanhang brukar nämligen personer som, i likhet med terroristsuggan Rakhmat Akilov illegalt kvarhåller sig i Sverige efter ett utvisningsbeslut, omnämnas som papperslösa. Dessa asylbedragare brukar inte bara anses utgöra en särskilt utsatt grupp, politikerna har därtill i bred enighet gett dem rätt till omfattande samhällsservice på skattebetalarnas bekostnad.
Huruvida det är rimligt och rätt att staten på detta sätt såväl underlättar för som uppmuntrar utländska medborgare att bryta mot statens egna lagar är naturligtvis något man kan ha olika åsikter om. Vad som dock borde stå klart för alla är att när höga politiker i detta läge låtsas vara frustrerade, bekymrade, förvånade och upprörda över konsekvenserna är detta ett utslag av frapperande hyckleri. Att politiker, i skarpt läge, plötsligt låtsas vara i opposition mot den politik de själva kommit överens om är en hårresande uppvisning i skamlöshet.
Liknande tongångar hörs nu från journalistkåren. I den ena analysen efter den andra konstateras torrt att om politikerna bara hade upprätthållit utlänningslagen hade de nu mördade människorna fortfarande varit i livet. Analyserna nämner dock inte med ett ord om hur journalistkåren sedan många år tillbaka vurmat för de personer man nu attackerar politikerna för att inte ha utvisat.
Analyserna problematiserar inte med ett ord hur journalistkåren uppfunnit, och sedan konsekvent använt sig av, den krystade eufemismen papperslösa för att vilseleda allmänheten om den juridiska statusen för personer som illegalt vistats i Sverige. Inte heller nämner analyserna med ett ord att tidningarna svämmade över av krigsrubriker och anklagelser om "rasprofilering" senast polisen gjorde ett seriöst försök att verkställa utvisningar av dessa personer.
Det är knappast någon slump att den så kallade man som i fredags mördade och lemlästade människor på Drottninggatan nu endast undantagsvis omnämns som "papperslös" i rapporteringen. Makthavarna har nu nämligen allting att vinna på att han omnämns som någon som i strid med svensk lag visats i Sverige, och att detta inte kopplas samman med begreppet papperslös.
För övrigt är påståendet att terror bäst bemöts med kärlek i själva verket en omskrivning för att valboskapet skall hålla sig på mattan och avhålla sig från att ställa makthavarna till svars.
Läs även:
Fristad,
I otakt
