"Vad fan håller ni på med?" Med dessa ord kommenterade Stefan Löfven nyligen den senaste vågen av bilbränder.
Under andra omständigheter hade statsministerns svordom måhända kunnat vara uppfriskande. Nu är dock bakgrunden att politikerna inte bara har misskött och förvärrat de bakomliggande frågorna i decennier, utan dessutom öst invektiv, misstänkliggöranden och förakt över medborgarna varje gång dessa haft mage att ifrågasätta den härskande klassens sätt att hantera frågorna.
Löfvens utspel klingar därför inte bara falskt. Att det dessutom kommer med endast några veckor kvar till ett val som med allra största sannolikhet kommer bli en katastrof för hans parti, gör uttalandet till ett regelrätt ifrågasättande av svenska folkets intelligens. Inte desto mindre förtjänar Löfvens retoriska fråga ett svar, eftersom ett seriöst svar på frågan säger väldigt mycket om de bakomliggande problemen.
Vad bilbrännarna håller på med är nämligen att reagera på de extremt onaturliga incitament politikerna har skapat. Politikerna har skapat ett samhälle där ansvar inte utkrävs, där brottslingar går fria från straff och där vandaler lyfts fram som hjältar av skattefinansierade organisationer. Kort sagt, bilbrännarna håller på med exakt det man kan förvänta sig att en politik som dagens skall locka samhällets slödder att ägna sig åt.
"Vad fan håller ni på med?" är med andra ord inte en fråga som bör riktas till bilbrännarna, utan till politikerna. Frågan har ett enkelt svar, även i detta fall: De missköter sitt jobb. De driver, närmare bestämt, en synnerligen destruktiv politik, som aktivt motarbetar det svenska folkets intressen, men som aktivt gynnar de mest destruktiva elementen i samhället.
Detta är emellertid inte det enda exemplet på att Löfven, i sina försök att framstå som ansvarsfull i frågan, spottar de vid det här laget redan hårt prövade svenskarna i ansiktet. Direkt efter att han ställt sin numera rikskända svordomsladdade fråga kom nämligen nästa förolämpning, i form av påståendet att "[s]amhället kommer alltid agera hårt på det här".
Alla som inte levt under en sten de senaste åren vet att detta är osant. "Samhället" (ett ord som då socialdemokrater använder det alltid betyder staten) agerar nämligen inte alls hårt "på det här". Tvärtom så ser inte bara "samhället" mellan fingrarna, utan letar därtill aktivt ursäkter som befriar gärningsmännen från personligt ansvar. Några timmar efter Löfvens uttalande fick vi dessutom facit – polisen valde att inte gripa någon, utan nöjde sig med att prata med gärningsmännen samt föra orossamtal med föräldrar.
Som om inte detta var nog valde därtill ett antal makthavare på vänsterkanten att fullständigt bombardera oss med en kavalkad av bisarra konspirationsteorier. Samma personer som annars gång på gång, och med teatraliskt rynkade pannor, talar om faran med faktaresistens och vikten av faktagranskning, valde kort sagt att hellre komma ut som fullfjädrade rättshaverister, än att erkänna att den politik de högljutt förordat som den enda möjliga ännu en gång hade misslyckats.
Något av det mest vansinniga som påstås i Sverige dessa dagar är att det skulle vara oroväckande att man inom etablissemanget förlorat så mycket respekt och legitimitet. Påståendet är helt förryckt, av den enkla anledningen att det svenska etablissemangets auktoriteter håller så låg kvalitet att de varken förtjänar respekt eller legitimitet, utan tvärtom förakt. Att en vaktavlösning underifrån nu är på gång är inte oroväckande, utan ett sundhetstecken.
