Nyheten att en SFI-lärare på Komvux Kärnan i Helsingborg blev kritiserad av skolans samordnare efter att han markerat mot en förintelseförnekande elev, har fått stort genomslag under dagen. Att samordnaren hade fel tycks så gott som alla vara ense om. Vad som emellertid lyser med sin frånvaro är varje försök till analys av varför samordnaren valde att kritisera SFI-läraren.
Att samordnaren av rapporteringen att döma tyckte den underordnade SFI-eleven ostört skulle få ge uttryck för sin antisemitism, är ett ganska typiskt utslag av den unkna kulturrelativism som idag genomsyrar den svenska samhällsdebatten. Att samordnaren fann det kontroversiellt att SFI-läraren sade ifrån är ännu ett exempel på att åsiktskorridoren blivit till ett allt mer okontrollerbart monster, ett exempel på att åsiktskorridoren blivit så smal att inte ens kritik av nazisternas folkmord på judar längre nödvändigtvis får plats i den.
Tidning efter tidning har under dagen valt att hoppa på tåget, och de är rimligtvis rörande överens om att samordnarens idiotiska beteende är så anmärkningsvärt att berättelsen just därför har nyhetsvärde. Vad ingen av dem skriver är att samordnarens agerande inte utspelades i ett vakuum.
Samordnaren har varje dag de senaste åren fått höra politiker och journalister visa prov på exakt samma sorts kulturrelativistiska tankefigurer som samordnaren nu själv kritiseras för. Samordnaren har varje dag tvingats navigera ett minfält, smärtsamt medveten om vilka förödande mediala konsekvenser varje litet felsteg på jobbet riskerar att leda till för den som arbetar med invandrare.
Hade händelserna på Komvux Kärnan inträffat lite tidigare i tiden, hade det scoop journalisterna fick nys om härrört från elevens subjektiva upplevelser av händelseförloppet snarare än lärarens, hade den nyhet vi idag fått läsa istället mycket väl ha kunnat handla om hur en rasistisk SFI-lärare kränkte sina elever. Det är fullt möjligt att det var just rädslan för att något sådant skulle kunna hända som fick samordnaren att kalla läraren till ett möte.
Samordnarens handlande är en konsekvens av en åsiktskorridor så svårnavigerad att inte ens kritik av nazisternas folkmord på sex miljoner judar alltid längre ter sig okontroversiellt. Samordnarens handlande blev möjligt först efter att kulturrelativismen blivit så självklar i Sverige att inte ens domstolarna längre förespråkar likhet inför lagen.
Samordnarens beteende är en fullt naturlig konsekvens av det samhällsklimat vi har fått. Det är därför detta samhällsklimat vi idag i första hand måste rannsaka, inte en enskild tjänsteman som kanske helt enkelt bara var livrädd för att göra "fel".
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
Sydsv1,
HD1,
Ex1,
Ex2,
Dag1,
Dag2,
Re1
