I fredags publicerade DN en bisarr intervju med Sveriges kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. I den ömsom fascinerande, ömsom skrämmande artikeln framträder Bah Kuhnke inte vara som omogen, oseriös, okunnig och direkt olämplig för sitt uppdrag. Det framgår också att hon inlett ett samarbete med Rättviseförmedlingen, något som Bah Kuhnke samma dag även redogjorde för i en debattartikel.
Lina Thomsgård – Rättviseförmedlingens grundare – blev för en tid sedan intervjuad i ETC på ett feministiskt Södermalmscafé med "fittkonst" på väggarna. I intervjun berättade Thomsgård att hon gärna skulle se en lag som tvingade henne att flytta till Barkarby (som i Thomsgårds föreställningsvärld tycks utgöra sinnebilden för den mångkulturella förorten utanför tullarna), men att hon i väntan på en sådan lag kommer att bo kvar på Södermalm. Hon utvecklade detta med att hon på ett liknande sätt gärna skulle vilja se ett förbud mot kött och godis, eftersom hon saknade självdisciplinen att avstå på frivillig väg.
Efter Bah Kuhnkes uttalanden om Rättviseförmedlingen fick en något mer än ett år gammal krönika med titeln "Män ger mig kväljningar" av Seher Yilmaz som idag leder Rättviseförmedlingen stor spridning, någonting som ledde till att Nyheter24 valde att ta bort den. Av en arkiverad version framgår att titeln inte speglar krönikans innehåll, varför osakliga påhopp säkerligen har förekommit. Texten är emellertid väldigt anmärkningsvärd ändå.
I krönikan berättar Yilmaz hur patriarkatet får kvinnor att må dåligt, hur det utestänger dem från styrelseuppdrag och hur det leder till att kvinnor dör i barnsäng. För Yilmaz tycks det uteslutet att intressen och karriärval kan förklara könsfördelningen i styrelser. Män kan också diskrimineras, medger Yilmaz, men i dessa fall handlar det uteslutande om individuell diskriminering.
Att män betydligt oftare tar sina liv än kvinnor, att mäns medellivslängd är kortare än kvinnors, är med andra ord inte statistik, utan endast en serie individuella omständigheter. Däremot är det patriarkala strukturer som leder till att just kvinnor ibland dör i barnsäng, inte till exempel biologiska skillnader mellan könen.
Det är till detta intersektionella, vänsterradikala och synnerligen icke-folkvalda särintresse Bah Kuhnke vill överlåta makten över kulturdepartementets utnämningar. Kärleken verkar inte obesvarad, när Stefan Löfven offentliggjorde sina ministrar lät Rättviseförmedlingen i ett pressmeddelande meddela att man välkomnade "den rättvisa representationen i nya regeringen".
Detta är i grund och botten ett väldigt märkligt uttalande. Det är uppenbart att vad Rättviseförmedlingen med representation avsåg var ett antal lätträknade biologiskt och kulturellt nedärvda attribut. Margot Wallström representerade kvinnor, Mehmet Kaplan representerade mörkhyade och muslimer, Alice Bah Kuhnke själv representerade afrosvenskar och kvinnor, et cetera.
Personligen finner jag de åsikter en minister representerar oändligt mycket viktigare än vederbörandes hudfärg, kön eller sexuella läggning, och det är här det blir intressant på riktigt. Då jag, liksom ungefär halva befolkningen, står till höger politiskt är det i första hand någon med högeråsikter jag vill bli representerad av.
Dessa åsikter representeras emellertid inte av någon minister i Stefan Löfvens vänsterregering. Att såväl den sifferbingospelande statsministern som Gustav Fridolin enligt Rättviseförmedlingen representerar mitt kön och min hudfärg är mig fullständigt egalt. Jag skulle oändligt mycket hellre se två kompetenta och liberalkonservativa svarta lesbiska kvinnor på deras poster.
Det riktigt tragiska i sammanhanget är att om det är något som Margot Wallström, Mehmet Kaplan och Alice Bah Kuhnke representerar så är det i tur och ordning inkompetens, islamism och infantilism. För Rättviseförmedlingen är detta emellertid irrelevant.
Att Wallström spelar Putin rätt i händerna uppvägs av att hon är kvinna. Att Kaplan jämför den bestialiska terrorn i Syrien med när Finland försvarade sig mot Sovjet uppvägs av att han är muslim. Att Alice Bah Kuhnke inte bara beter sig som en förvuxen fjortis, utan dessutom rullar ut röda mattan för terrorismens apologeter, uppvägs av hennes hudfärg.
Det är inte friskt att det är i denna analys vi har landat. Det är inte friskt någonstans.
Läs även:
Sakine Madon
Toklandet
Ekvalist
Anybody's Place
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
HD1,
Sk1,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
SMP1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4
