I förra veckan lät Magdalena Andersson meddela att regeringen ämnade försämra rot-avdraget, eftersom detta avdrag med Anderssons ord hade blivit "för dyrt" för staten.
Det finns många bra invändningar mot avdrag av den här typen, inte minst eftersom det inte är statens sak att lägga sig i vad medborgarna lägger sina pengar på. Med rut- och rot-avdragen väljer staten att ge vissa konsumenter (relativa) fördelar på andra konsumenters bekostnad, vilket på goda skäl kan ifrågasättas. Magdalena Anderssons argument mot rot-avdraget hade emellertid ingenting med detta att göra.
Vad rot-avdraget när det kommer till kritan innebär är att vissa personer får behålla lite mer av de pengar de själva tjänat ihop. Att Magdalena Andersson ser rot-avdraget som "för dyrt" visar med andra ord på att hon ser den obeskattade delen av medborgarnas lön som en utgift för staten. Detta avslöjar en väldigt djupgående oförmåga att förstå skillnaden mellan mitt och ditt.
I en intervju i Dagens Industri uttalade sig Vänsterpartiets ekonomiskpolitisk talesperson Ulla Andersson idag om en annan av de skattehöjningar regeringen planerar, nämligen höjd skatt på sparande. Ulla Andersson sade sig vara "glad" över detta, något hon motiverade med att "[h]ar man kapital ska man skatta för de pengarna".
Precis som i fallet med rot-avdraget kan man såklart ha åsikter om de beskattningsregler som omgärdar investeringssparkonton och kapitalförsäkringar, men även i detta fall är ordvalet väldigt avslöjande. Inom Ulla Anderssons parti föreställer man sig säkerligen ofta att det "kapital" hon refererar till utgörs av ärvda pengar eller eller företagsvinster.
Betydligt vanligare är emellertid att nämnda kapital utgörs av pengar som blivit över efter att arbetande svenskar betalat skatt på sin lön, och därefter betalat sina räkningar och andra löpande utgifter. Utgifter som för övrigt till stor del består av ytterligare skatt i form av moms.
På det "kapital" Ulla Andersson refererar till har den som tjänat in det först fått betala dold skatt i form av arbetsgivaravgift. Därefter har det som vanligen avses med ordet skatt, nämligen inkomstskatt, betalats. Därefter har ännu en dold beskattning skett i form av moms. För Ulla Andersson är detta inte nog, tvärtom har hon med egna ord "gått och retat" sig ett tag på att den fjärde beskattning som därefter sker inte är hög nog.
Magdalena Andersson och Ulla Andersson är så vana vid att betrakta andras tillgångar som sina egna, att de sedan länge har lämnat Gustav Möllers filosofi om att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket bakom sig. I deras kleptokratiska värld tycks det istället vara varje obeskattad krona är en stöld från staten som är ledstjärnan.
DN1,
DN2,
Sk1,
Sk2,
NSk1,
LT1,
LT2,
Av1,
Av2,
Av3,
Av4,
NT1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4