2015-06-06

Om nationaldagen, neuroser och Weltschmerz

Den svenska traditionen att inte fira nationaldagen över huvud taget har på senare år utvecklats till någonting helt annat. Den svenska nationaldagen har kommit att bli identitetsvänsterns högtidsdag.

Den svenska nationaldagen har blivit en dag då vi problematiserar det "svenska" (vad man nu menar med det) lite extra. En dag då tidningarna fylls av ängsliga krönikörers ängsliga krönikor om den Weltschmerz frågan om huruvida de bör eller inte bör fira nationaldagen åsamkar dem. En dag då vi skruvar på oss lite till mans (hens), och frågar oss själva om vi inte trots allt är slöseri med skinn.

Den svenska nationaldagen är en dag då vi i första hand firar mångkulturen. En dag då rapversioner av folksånger framförs på Skansen inför en stelt leende publik. En dag då personer som fått en fristad i Sverige kräver en ursäkt för att de fått uppehållstillstånd och medborgarskap i landet.

Den svenska nationaldagen har blivit till en dag då vi gör allt för att vidga de klyftor som uppstått i landet. En dag då man inom den postmoderna vänstern tävlar om vem som kan stå för det mest spektakulära haveriet. En dag då räddhågsna socialliberaler med världssamvete – efter viss tvekan – med ett nervöst leende på läpparna väljer att göra gemensam sak med identitetsvänstern.

Den svenska nationaldagen har blivit till en dag då vi fortsätter ägna oss åt allt det där skruvade vi ägnar oss åt under årets övriga 364 dagar, fast med skillnaden att vi denna dag gör det lite extra. En dag då vi likt årets övriga 364 dagar tar avstånd från allt som liknar nationalism, fast med skillnaden att vi denna dag gör det ännu mer än vanligt. En dag då vi låter den nationella neuros som allt mer har kommit att utmärka den svenska kultur som inte sägs existera kulminera.

Glad nationaldag, alla "svenskar" och världsmedborgare. Jag vill särskilt passa på att be Somar Al Naher om ursäkt för det näthat den foliehattsförsedda tokhögern har utsatt henne för, efter att hon framförde det balanserade och eftertänksamma kravet på en ursäkt. Ett agerande som inte alls fick henne att framstå som en utåtagerande och ouppfostrad skitunge som, efter beskedet att hon inte kunde få allting hon pekade på, drabbades av ett vredesutbrott i leksaksaffären.

Jag vill även passa på att tacka Aftonbladets ledarredaktion (en ledarredaktion som till skillnad från vissa andra ledarredaktioner utmärker sig för sin måttfullhet och klokskap) för att de, genom att publicera denna text, valde att slå ett slag för minskad polarisering.

Läs även:
Motpol, Den sjätte mannen, Anybody's Place, Toklandet

På Aftonbladets ledarredaktion arbetar man oförtrutet vidare för att få alliansväljare att gå över till Sverigedemokraterna samt för att skapa splittring mellan socialliberaler och debattörer som till exempel Adam Cwejman. Kan man inte längre vinna val på egen hand är detta den förment antirasistiska metod man väljer att ta till istället.

DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2