Att det råder dubbla måttstockar i sammanhanget är inget nytt. Det är, trots allt, förhållandevis socialt acceptabelt att hylla både Lenin, Stalin och Mao i Sverige, samtidigt som det är socialt oacceptabelt att hylla till exempel Pinochet. Detta trots att den senare är att betrakta som en duvunge i jämförelse med de tre förstnämnda.
För den svenska vänstern är detta någonting så självklart att man sällan tycks reflektera över den groteska asymmetri detta är ett uttryck för. Av denna anledning väckte Alice Teodorescus medverkan i Sommar i P1 idag stor indignation på Aftonbladets kultursida. Efter att Teodorescus program hade sänts valde denna vänsterdemagogins högborg att publicera en kort men svavelosande text om det förkastliga i Sveriges Radios beslut att låta Teodorescu prata.
Inte nog med, kan man läsa, att Teodorescu är en narcissistisk fullblodsegoist långt ut på högerkanten. Sveriges Radio har därtill i och med Teodorescus medverkan valt att politisera Sommar i P1.
Malin Krutmeijer som skrivit artikeln verkar omedveten om att Teodorescu bara är en bråkdel så "extrem" som Farrokhzad och Hermansson. Hon verkar omedveten om att de senare talade under ett valår och att Teodorescu talade på i sammanhanget största möjliga tidsmässiga avstånd till nästa ordinarie val.
För Krutmeijer tycks Sveriges Radio beslut att i år (gissningsvis delvis till följd av den hårda kritik som riktades mot dem förra året) presentera en något mer balanserad lista över sommarpratare förefalla helt obegripligt. Kort sagt, Malin Krutmeijer verkar totalt omedveten om hur absurt hennes ställningstagande är.
Det är i ljuset av detta man förmodligen skall förstå de uppenbara problemen att upprätthålla objektivitetskravet som public service dras med. Inom stora delar av journalistkåren tycks vänsteråsikter vara någonting så självklart att man helt enkelt tror att begreppet "objektivitet" betyder vänsteråsikter, om än måhända sådana aningen till höger om de egna.
Med denna felkalibrerade syn på objektivitetsbegreppet blir en massmördare som Che Guevara en legitim företrädare för vänsteråsikter, samtidigt som en debattör som Teodorescu blir en extremist. Det hela är förstås groteskt, men debattörer som Krutmeijer är så fast i sin bubbla att de helt enkelt inte tycks kapabla att se detta.
SvD1, Ab1, SR1
