Idag gick Migrationsverket ut med ett pressmeddelande enligt vilket antalet asylsökande de senaste sju dagarna har uppgått till 5 200 personer.
Det är en siffra som kan framstå som relativt oskyldig, eftersom talet är bara en bråkdel av det totala antalet asylsökande per år. Omräknat till på årsbasis innebär emellertid denna siffra 270 000 personer. Detta skall jämföras med de runt 81 000 personer som sökte asyl i Sverige under 2014.
Det är inte säkert att asylmottagandet under hösten kommer att förbli på denna höga nivå, men om så inte blir fallet kommer detta i så fall till stor del bero på sammanbrottet för Schengenfördraget och andra högst kontroversiella åtgärder, som till exempel de som Ungern har vidtagit. Om dessa åtgärder visar sig vara ineffektiva, finns det emellertid väldigt lite som tyder på att antalet asylsökande kommer att minska drastiskt.
I så fall kommer läget snabbt bli fullständigt ohållbart. De volymer vi hade förra året och som vi hittills haft i år, har ansträngt asylsystemet till det yttersta. Asylboenden "förtätas" gång på gång, lägenheterna är slut och kostnaderna skenar. Om den senaste veckans volymer består, kommer systemet att kollapsa fullständigt. Det faktum att panikslagna tjänstemän under den gångna veckan har tvingats inkvartera asylsökande i idrottshallar, ger en fingervisning om hur det i så fall kommer att bli.
Detta har nu Sveriges ytterst svaga minoritetsregering (i vilken det postmoderna, aktivistiska och radikal-utopistiska Miljöpartiet ingår) att hantera. Om inte Viktor Orbán, Angela Merkel och Lars Løkke Rasmussen lyckas reda ut situationen åt Stefan Löfven kommer regeringen inom kort att ha en akut kris på halsen.
I detta läge kommer Stefan Löfven ställas inför ett väldigt svårt val. Om han inte stänger gränsen kommer han att tvingas inkvartera de asylsökande i tältläger eller fastigheter som tillfälligt beslagtas från sina ägare. Därtill kommer han antingen tvingas låna upp enorma belopp, eller frångå gällande bestämmelser för vilka bidrag och förmåner dessa asylsökande är berättigade till.
För att kunna genomdriva sådana åtgärder behöver emellertid Löfven stöd från oppositionen. Sådana åtgärder skulle emellertid få stödet för Sverigedemokraterna att skjuta i höjden, vilket gissningsvis skulle ge Anna Kinberg Batra kalla fötter. Detta kan i förlängningen utlösa en regeringskris.
Alternativet till detta är att genomföra radikala förändringar av migrationspolitiken, såsom att införa gränskontroller, endast dela ut temporära uppehållstillstånd och på andra sätt göra det avsevärt mindre attraktivt för asylsökande att försöka ta sig till Sverige. En sådan politik skulle Miljöpartiet emellertid aldrig acceptera, varför en regeringskris även då är ett faktum. I detta läge är Löfvens enda alternativ att ombilda regeringen och söka oppositionens stöd.
Såvida inte yttre aktörer räddar Stefan Löfven från utvecklingen går vi med andra ord förmodligen några ytterst stökiga månader till mötes. Månader under vilka sannolikt tabun att brytas och heliga kor slaktas. Månader under vilka den svenska politiken som vi känner den helt kan komma att ställas över ända. Det är fullt möjligt att Sverige, när 2015 blir 2016, kommer att ha en helt annan regering än den vi har idag.
Läs även:
Den sjätte mannen
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6
