"Låt mig vara tydlig" (Foto: Frankie Fouganthin / Wikipedia)
Att Stefan Löfven den senaste tiden likt en papegoja upprepat fraser som "ordning och reda" är ingen slump. Det är heller ingen slump att han vid riksmötets öppnande tidigare idag bar den svenska flaggan (och inte den socialdemokratiska röda rosen) på kavajslaget, eller att han på sistone såväl börjat poängtera att Sverige har en reglerad invandringspolitik som att de asylsökande som saknar asylskäl måste lämna landet.
Allt detta är resultatet av ett utstuderat socialdemokratiskt strategiarbete. Man vill framstå som mer konservativa, och därmed locka konservativa väljare i allmänhet och väljare som deserterat till Sverigedemokraterna i synnerhet. Problemet för Löfven är emellertid att denna strategi är lika uppenbart desperat som utstuderad, och inte lär övertyga någon.
Det spelar ingen roll hur många gånger Löfven upprepar sina fraser om "ordning och reda", "ansvar" och "tydlighet" så länge det är förfall, handlingsförlamning och svammel som är det regeringen faktiskt står för. Det spelar ingen roll hur mycket Löfven talar om att "Sverige ska vara ett tryggt land, där vi håller ihop", när verkligheten är att skottlossning på öppen gata och trakasserier av räddningspersonal blivit vardagsmat. Tvärtom lär hans verklighetsfrånvända förnekelseretorik göra väljarna ännu mer förbannade än vad de redan är.
Verkligheten är att samtidigt som Löfven talar om "återvändande" och "reglerad invandring", blir utvisningsbesluten färre samtidigt som en majoritet inte följer dem. Parallellt med detta ger samhället de personer som vägrar lämna landet skattefinansierad samhällsservice. Parallellt med detta tappar myndigheterna allt mer kontrollen, utländska gatubarn driver omkring i städerna med myndigheternas goda minne och desperata tjänstemän inkvarterar migranter i idrottshallar.
Verkligheten är att samtidigt som Löfven kläcker ur sig att "olovliga bosättningar på allmän eller privat mark ska inte tillåtas", har myndigheterna hittat på att tiggare som ockuperar mark har "besittningsrätt" och låter i många fall ockupationer av såväl kommunal som privat mark pågå ostört. Ingenting talar heller för en förändring, tvärtom lär Miljöpartiet effektivt torpedera alla eventuella försök i den riktningen.
Så där håller det på. Löfven lovar det ena efter det andra, samtidigt som utvecklingen i accelererande takt går åt det rakt motsatta hållet. Löfven är å ena sidan bakbunden av den allt mer radikaliserade och skrikiga nyvänstern i Miljöpartiet, SSU och på tidningarnas kultursidor, men försöker å den andra samtidigt framstå som en landsfader som gör allt för att bringa "ordning och reda".
Resultatet blir inte bara parodiskt, groteskt och surrealistiskt. Därtill har Stefan Löfven övertagit rollen som Sverigedemokraternas bästa valarbetare.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
.jpg){kind=link}