#jagdelar. Det är så den heter, den senaste hashtagskampanjen för att rädda världen. Som vanligt står kändisarna på kö för att ställa upp, för att bidra med en plattityd eller två, för att bidra med en non sequitur eller kanske helt enkelt för att passa på att göra ett statement i vad som strikt talat är en icke-relaterad fråga.
Av dessa kändisar anlitar en påfallande hög andel revisorer för att sänka sina skattesatser till nivåer långt under en vanlig löntagares, för att slippa behöva dela ett enda öre mer än nödvändigt. Att hashtaggen "#jagdelar" inleds med ordet "jag" är måhända ingen slump.
"Jag" har nämligen aldrig brytt mig särskilt mycket om när "de" dör i fjärran länder. "Jag" har lagt mina pengar på lyx och flärd när "de" har dött som flugor i Kongo, en konflikt som "jag" för övrigt knappt har uppmärksammat eftersom den aldrig riktigt passat in "min" bild av världen. Men nu, nu är allting annorlunda för "jag" har sett bilder på en död treåring som dog på tröskeln till "min" kontinent.
Idag passar därför "jag" på att dela. De bilder som visat "mig" någonting "jag" redan visste får nämligen "mig" att vilja göra något. Idag passar därför "jag" inte bara på att dela "mina" tankar på sociala medier, "jag" väljer också att dela lågbeskattade kändisars uttalanden och "jag" passar måhända också på att donera en slant.
Men när "jag" nästa vecka har glömt den här veckans bilder, när "jag" nästa vecka har återgått till att klaga över livspusslet, då har "jag" sannolikt inte hunnit med att ägna "dem" de tankar "de" förtjänar. "Jag" kommer då säkert att både en och två gånger ha hunnit tala om vikten av solidaritet med alla som inte drunknat, men "jag" kommer förmodligen inte ha bidragit med ett enda realistiskt förslag på hur fler drunkningsolyckor skall förhindras.
"Jag" kommer då sannolikt ej heller ha reflekterat över hur den svenska bostadsmarknaden måste förändras för att "de" skall få någonstans att bo. Inte heller kommer "jag" ha reflekterat över hur den svenska arbetsmarknadspolitiken stänger "dem" ute från arbetsmarknaden, över hur vad "jag" tror på i stället dömer "dem" till utanförskap och bidragsberoende.
Nästa vecka kommer "jag" med allra största sannolikhet fortsätta ignorera hur "de" fortsätter att glida allt djupare ned i utanförskap, till följd av att den politiska modell "jag" står bakom hindrar "dem" att ta sig in på arbetsmarknaden. Om "deras" ankomst leder till att "våra" system utmanas är "jag" inte beredd att reflektera över konsekvenserna av detta. Så länge det finns hashtaggar kan "jag" alltid skjuta alla svåra avväganden på framtiden.
Läs även:
Björn Östbring,
Anna Dahlberg,
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5
