Hatriarkatets anatomi:
Är åsiktmotsättning alltid identisk med hat?
”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! …” Matteus 7:1-5
År 2014 polisanmäldes 6 270 hatbrott, enligt senaste statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå). Störst andel, 69 procent, handlar om brott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv.
Trots att en polisutredning påbörjades i 59 procent av fallen klarades bara 5 procent upp.
Samlingsbeteckningen hatbrott omfattar en lång rad olika brott: mestadels rör det sig om kränkningar och förolämpningar och olika hot, t.o.m. om livet. Hatarna är oftast inriktade på ras, etnicitet, nationalitet, religion, handikapp, kroppsbyggnad, könsidentitet, sexuell läggning, samhällsposition, yrke och partipolitiska tillhörighet, med andra ord på allt som har med människan och mänskligheten att göra. Hat och hatbrott har funnits sedan Eva och Adam sades upp från deras första mantalsskrivningsadress och fortsatte att breda ut sig via Adam och Evas söner Kain och Abel och så vidare…
Hat och hatbrott omger oss människor, men det finns ändå tider när vi äro sysselsatta med att diskutera annat än det. SCUM-feministerna har dock starkt bidragit till att hatbrott dragits ut ur garderober och placerats i stora skyltfönster. Om det verkligen rör sig om hat, så är det berömmansvärt.
Det är nämligen inte alls säkert att ”hat” är ett entydigt ord. Jag har märkt, att ordet ”hat” förlorade sin stringens och används sedermera hipp som happ. Numera betecknar ”hat” inte en stark avsky, utan ”hat” späddes så pass ut, att om denna förvrängande trend kommer att fortsätta, så kommer ”hat” betyda dess motsats, det vill säga ”kärlek”, liksom ”samarit”, ”grym”, ”episk” och en stor mängd andra egenskapsord som ”bytte sida”. ”Hat” används redan nu i betydelsen ”mindre omtyckt” och ”med dalande popularitet”.
Aftonbladet av den 6 juli 2013: ”Författaren Unni Drougge dödshotade Jan Björklund (FP) i natt.
’Kan någon skjuta Jan Björklund?’, twittrade hon. (…)
Till en person svarar dessutom Drougge på Twitter ’Gå och skjut dig i munnen’ när han ifrågasätter henne.”
(se http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17087780.ab) I samma Aftonbladet förklarar Unni Drouge språkets olika valörer: ”Men det är ju bara ett talesätt. Det finns ju folk i Sverige som inte har någon som helst humor och som inte förstår symboliken i det…
Det är bara att han ska hålla käften eller som man säger till folk ’stick och brinn’, ’gå och häng dig’, ’skjut dig’. Det är ingen bokstavlig bemärkelse.”
Utan att på något vis vilja förminska den rädsla och den obehagskänsla som hat och hatbrott utan minsta tvekan kan framkalla, inte minst hos de drabbade, har jag ändå en känsla av att SCUM-feministerna uppfattar hatbrottet på liknande vis som den katolska kyrkan uppfattade jorden innan Mikołaj Kopernik och Giordano Bruno och Galileo Galilei bevisade att Jorden inte är den planet kring vilken solen och de övriga sju planeterna cirklade runt.
Hat och hatbrott är ett damoklessvärd, ett potentiellt hot mot nästan alla människor:
Tiggare på våra svenska gator och torg blir inte så sällan spottade på, kissade på, man kastar sina matrester på dem, askar och släcker sina cigarretter på, häller smutsigt, stinkande vatten på dem, sparkar dem, kör över dem med bil och moped och cykel, man häller frätande vätska på dem, man antänder deras provisoriska sovställen, hånar dem… och för vad? Vad är deras brott, förutom fattigdom? Sprider de kanske med sina tal hatets budskap?
Inte mig veterligen. Jag hör dem hälsa vänligt på var och en, även på dem som inte skänker dem en slant, en tröja eller en bit mat.
Abraham Lincoln, James Garfield, William Mc¬Kinley, John F Kennedy var amerikanska presidenter som sköts till döds. Theodore Roosevelt och Ronald Reagan sköts också, dock inte till döds. Amerikanska presidenter lever under konstant hot och de vet det. Barack Obama reser alltid omgiven av en armé. Och han är ingen diktator, han vann sin position genom demokratiska val. En mäktig person, och opinionsbildare och beslutsfattare utsätts nästan ständigt för fara. Samma gäller åklagare och domare och tjuvar och poliser.
På Robert Plants CD Band of Joy finns kompositionen “Even This Shall Pass Away”. Lyriken är skriven av ingen mindre än Theodore Tilton. Tiltons hustru Elizabeth, förargade sin man genom att skrika till honom att hon hade en sexuell relation med hans överordnade, nämligen Henry Ward Beecher, känd för mycket, bland annat även för att han ville avskaffa slaveriet.
Theodore, arg som en bi, berättade detta för Elizabeth Cady Stanton, ledaren för National Woman Suffrage Association. Stanton i sin tur var glad att få förmedla denna kunskap vidare, till ingen mindre än Victoria Woodhull, en auktoritet på magnetterapi och spiritualism. År 1872 var hon också den första kvinnliga kandidaten till posten som USA:s president.
Stanton publicerade “The Beecher-Tilton Scandal Case”, något som inte gick helt obemärkt förbi, varken i media, politiken, domstolarna och privata liv. Beecher kallade skandalen ”holocaust of womanhood”, men han, Henry Ward Beecher, förnekade alla dessa anklagelser om ”hor och äktenskapsbrott”.
Familjen Beecher blev splittrad: de som trodde på Henry Wards ord, och de som tog avstånd från honom. Hans syster, den mycket produktiva Harriet Beecher Stowe, som bland annat skrev även Uncle Tom's Cabin or, Life Among the Lowly, ställde sig på Henry Wards sida.
Därför är det ironiskt och svårt att förstå, att den samma Harriet Beecher Stowe skrev Lady Byron vindicated : A history of the Byron controversy from its beginning in 1816 to the present time, i vilken hon anklagar Lord Byron för incest mellan honom och hans halvsyster Augusta Leigh.
Lady Caroline Lamb som hade en kärleksaffär med Byron, blev inte alltför glad när deras romans tog till ända och hon anklagade offentligt Byron för homosexualitet och analsex. Så kan det också gå.
Byron dog som bekant redan i april 1824 i Grekland. Harriet Beecher Stowe fick vetskap om Byrons påstådda incestuösa förhållande från förre detta Byrons frånskilda hustru Lady Anne Isabella Byron år 1860, det vill 36 år efter Byrons död och 44 år efter Lady Ann Isabellas skilsmässa från Byron. Icke desto mindre var det viktigt för både Lady Anne Isabella Byron men huvudsakligen Harriet Beecher Stowe att förstöra Lord Byrons postuma rykte. Och vad värre är, de lyckades med det, trots att det saknas bevis för deras anklagelser.
I don't want to talk / About the things we've gone through / Though it's hurting me / Now it's history / I've played all my cards / And that's what you've done too / Nothing more to say / No more ace to play, sjunger Abba.
I ett experiment som gick ut på att under tiden som jag lyssnade på den ovannämnda Robert Plants kompositionen skulle jag nedteckna namn på personer som jag vet var hatade och hotade, till och med till livet, kom jag fram med följande: Woody Allen, Stanley Kubrick, Ken Loach, Charlie Chaplin, Pedro Almodóvar, Fernando Meirelles, Glauber Rocha, Fernando E Solanas, Federico Fellini, Orson Welles, Milos Forman, Ingmar Bergman, Martin Scorsese, Lars von Trier, Ken Russell, Arnold Schwarzenegger, Anna Odell, Ingrid Bergman, Gérard Depardieu, Mel Gibson, Sean Connery, Mikael Persbrandt, Thorsten Flinck, Norman Mailer, Bob Dylan, Joe Frazier, Muhammad Ali, Salman Rushdie, Roberto Saviano, Taslima Nasrin, Arundhati Roy, Yahya Hassan, Vladimir Sorokin, Viktor Rydberg, August Strindberg, Karl Ove Knausgård, Stieg Larsson, David Lagercrantz, Lars Norén, Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou, Maria Montazami, Elisabet Höglund, Stig Larsson, Ulf Lundell, Poul Borum, Ashraf Atraqchi, Tobias Billström, Jimmie Åkesson, Täppas Fogelberg, O.J. Simpson, Martin Armstrong, Zlatan Ibrahimovic, Tommy Jacobson, Magnus Pehrsson, Andres Serrano, Robert Mapplethorpe, Sally Mann, Stephen King, Lenny Bruce, Gösta Bernhard, Athena Farrokhzad, Henrik Kruusval, Janne Josefsson, Özz Nûjen, Soran Ismail, Magnus Betnér, Yoko Ono, Alexander Bard, Adam Tensta, Paul Hewson (känd som Bono), David Bowie, Michel Houellebecq, Bernard-Henri Lévy, Marie Darrieussecq, Caroline Fourest, Kurt Westergaard, Flemming Rose, K.G. Hammar, Hugh Hefner, Larry Flynt, Edward Snowden, Julian Assange, Bradley/Chelsea Manning, Lars Vilks, Imelda Marcos, Dilma Rousseff, Andy Warhol, John Lennon, Martin Luther King, Olof Palme…
Mig veterligen, är det inte alltför många av dessa duktiga yrkesmän och kvinnor som fick erbjudande från Sveriges television att göra ett eget entimmesprogram om det hat som de drabbades av. Visst, Martin Scorsese är inte svensk, men nationaliteten har aldrig stått i vägen när det gäller svensk finansiering av en film.
Min polare, dansken Lars von Trier, fick göra film i Sverige, även amerikanskan Susanne Sontag, ryssen Andrej Tarkovskij, engelsmannen Kenneth Loach, dansken Bille August, fransk-schweizaren Godard, rhodesianen Michael Raeburn et cetera. Om Scorseses ”hatfilm” finansierades av svenska pengar då skulle denna visas över hela världen. SCUM-feministen Andrea Edwards fick möjlighet att filma sin hatfilm och denna tidsspillan finansierad med licenspengar blev dömd till att vara en del av Edwards privata samling.
Om det är så att män automatiskt är diskvalificerade från möjligheten att göra sina privata filmer för offentliga pengar, så kunde man bjuda Yoko Ono. Fast hon är också diskvalificerad, eftersom hon är analytisk och dessutom en duktig berättare.
Sveriges television gör skillnad på folk och folk och Sveriges television beslutade att Andrea Edwards bör tillhöra de utvalda.
Listan på dem som är hatade är mycket längre än övermåttan lång, eftersom den är så gott som oändlig. Immigranter och mörkhyade och minkfarmare och vargförsvarare och meteorologer och fotbollstränare och ordförande i fotbollsföreningar och skåningar och nollåttor och bondläppar och välbärgade och skattmasar och skattesmitare och veganer och vegetarianer och köttätare och klimatsyndare och cyklister och bilister och feminister och manschauvinister och åklagare och lagvrängare och rökare och överviktiga och nudister och poly amorösa och uteliggare och knarkare och jägare och troende och gudsförnekare och …
”Bödeln” är Pär Lagerkvists roman från 1933. På regissören Per Lindbergs initiativ vidareutvecklade Lagerkvist berättelsen till ett skådespel som hade urpremiär i Bergen år 1934. Några månader senare premiärvisades ”Bödeln” i Stockholm på Vasateatern, med Gösta Ekman d.ä. i titelrollen. Emedan pjäsen gjorde en stor succé både i Bergen och Oslo, mottogs den i Stockholm kyligt och med motstånd från nazikramarna. Både svenska nazister och tyskarna, kallade
Lagerkvist judeknekt. Även om denna benämning inte betraktades som ett öppet hot, hot var det.
Susanne Östen gjorde också kontroversiella föreställningar som inte föll alla människor i smaken och hon blev också hotad. Trots att hennes teaterföreställningar, till skillnad från SCUM-Edwards, gjordes med intelligens: man kunde följa hennes tankegång och hon kunde motivera och argumentera…
Det har stormat kring pjäsen ”Marken brinner”. Efter rasistiska påhopp från bland annat skolelever, beslutade Ung Scen Öst att lägga ner föreställningen…
Elsa Eschelsson föreslogs till professor först i civilrätt och sedan i processrätt, men en del av hennes kolleger motarbetade henne öppet inför studenterna och Uppsala universitets ledning tyckte att det gagnar dem om de hindrar hennes utnämning… Detta var i början av 19-hundratalet, men sedan år 1997 håller Juridiska fakulteten i Uppsala ”Elsa Eschelssondagen”, ett symposium om kvinnor och genusfrågor. Världen utvecklas, men även hatet, som ständigt söker nya offer…
År 1988 publicerade Salman Rushdie tegelromanen ”The Satanic Verses”. Några månader senare utfärdade ayatollah Ruhollah Khomeini en dödsdom i en fatwa mot Rushdie. Trots det har Rushdie sagt ”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.” Och han var väl medveten om att denna frihet – naturligtvis berövat allt fysisk våld – kan även hatarna kräva.
Det finns olika sätt att svara på anonymt men även öppet hat som finner sin spridning oftast på nätet. Det svenska sättet är känt. Genom att hota, skrämma, injaga skräck…
Hur effektivt är det? Hur många hatares och ”hatares” munnar täpptes till tystnad av denna taktik? Har förbud mot exempelvis spritlangning, avskaffat spritlangningen, eller åtminstone minskat den? Har Sexköpslagen gjort slut på prostitution? Har den åtminstone minskat på den?
I Tyskland (men även några andra länder) anordnar en rad tidningsredaktioner Hate Poetry-kvällar, där de drabbade, mestadels journalister från stora och medelstora tyska tidningar och tidskrifter, läser och kommenterar de hatbrev och hatmejl, de drabbas av. Det är både kvinnliga och manliga journalister, de är ”urtyskar”, men oftast är de invandrare av första, andra och tredje generationen, de är katoliker, protestanter, muslimer och hinduer…
Upp till 600 besökare brukar komma på dessa kväll-sittningar som pågår upp till tre och halv timme och är allt annat än gratis. Kända journalister som Doris Akrap, Özlem Gezer, Mely Kiyak, Deniz Yücel, Hasnain Kazim och Yassin Musharbash läser innantill hatbrev och hatmejl med innehåll som exempelvis ”När det kommer till er muslimer, kommer vi tyskar att möta er där vi slutade med judarna. Det skulle glädja mig om jag mötte er först som rök som stiger ur skorstenen.” och ”Jag har ingenting emot muslimer, så länge de är härbärgerade på lokala kyrkogårdar.” och ”Jag pissar på din muslimska flagga. Människor förlorar sina huvuden, och du oroar dig om din barn-knullande profet kan förbjudas?”
Det är knappast troligt att hatarna inte hatar detta Hate Poetry-tilltaget. Att deras egna hatord vänds mot dem själva, att deras hatord vänds till skratt, som visserligen kan fastna i halsen, men som inte sårar längre och inte utgör hot längre. Eftersom publiken ställer sig mellan de angripande hatarna och de angripna, eftersom publiken utgör sympatiserande, massiva människosköldar som tydligt väljer sida…
Innan jag ens tillträdde tjänsten som kulturchef i Umeå kommun, detta västerbottniska Klackamo, fick jag inte så få emaljs och sms och telefonsamtal som på vänligt men bestämt sätt uppmanade mig att stanna i Småland, om jag nu inte hade vett att flytta tillbaka till Jugoslavien, Rumänien eller Ungern, ställena som hatarna tilldelade mig som mitt fädernesland.
”1955 — IKEA börjar designa sina egna produkter. Det fanns flera skäl till detta, men en av de viktigaste anledningarna - förmodligen det bästa draget någonsin - var ganska ironisk. Påtryckningar från våra konkurrenter bidrog till att leverantörerna bojkottade IKEA”, skriver Ingvar Kamprad på IKEA:s hemsida.
Den som tror på sin idé låter sig inte lamslås. Jag tänker: Vad vet en döv om hur en koltrast låter? Jag tänker att om jag nu lyckades fly till Sverige med slovakiska som enda språk i bagaget och ändå livnär mig som pjäs och bokförfattare, då kan inte någon ”döv” hatare såra mig. Så jag vänder detta dövhetsproblem till möjlighet, och jag reser mig som en som reser sig - reser sig.
I egenskap av Europeiska rådets nuvarande ordförande, har den 13 februari 2015, Donald Tusk uttalat sig om Vladimir Putin och Europeiska rådets förtroende till honom. Liknande uttalande borde Sveriges Radio framföra om Andrea Edwards. Men så var naturligtvis inte fallet, utan tvärtom. Samma dag, den 13 februari 2015, fick Edwards återigen bre ut sig i SRs P1-morgon. Den här gången under pinsamt oavkortade 7 minuter.
Edwards är nämligen sedermera Sveriges Radios expert på ”näthat”, ungefär som Anja Pärson, Pernilla Wiberg, Magdalena Forsberg är SVT:s kommentatorer och experter under världsmästerskapen i alpin skidsport 2015 från Vail/Beaver Creek i USA. Men emedan Anja och Pernilla och Magdalena vet vad de pratar om, och vi som lyssnar på dem vet vad de själva har åstadkommit och kan dessutom när som helst få bekräftelse på detta genom att konsultera sportens objektiva statistik, vet Edwards inte vad hon talar om, och dessutom ljuger hon och överdriver. Och det utan att programledaren Katherine Zimmerman ställde så lite som en enda kritisk fråga till Edwards, utan tvärtom, uppmuntrade henne att ytterligare spä på. Så funkar den typ av ”journalistik” som söker bekräftelse i sina egna förutfattade meningar.
Här kommer några utdrag från Edwards framträdande: ”För tydlighetens skull”, som Edwards uttryckte det, ”vill jag tillägga att även de som inte sett SCUM-manifestet hatar…” Edwards ville ”tillrätta taga” näthatarna genom att ställa dem inför frågan ”Varför är ni inte arga på den manliga regissören?”
”Det är en total logisk kullerbytta att vara så fruktansvärt upprörd över denna text” (dvs. SCUM-manifestet). ”Det är ofta kränkta, sårade människor, som känner sig väldigt värdelösa i det här samhället och det är en enorm ilska som måste riktas mot någonting … Det handlar inte om min text, det handlar om helt andra saker…”
Och som avslutning på intervjun, kräver Andrea Edwards ”Förbjud anonymitet på nätet!”
Andrea Edwards gömmer sig bakom den manliga regissören, gång efter annan och gör honom ansvarig för SCUM-manifestet. Hon gömmer sig bakom SCUM-manifestets till SCUM-feministisk kanon upphöjda text och hon gömmer sig bakom den teaterroll som hon framför från scenen. Hon gömmer sig bakom flera murar, och ändå kräver hon anonymitetens ganska så lättgenomträngliga skydd avskaffas, genom att kräva ”Förbjud anonymitet på nätet!”
Detta krav på förbud borde kanske skrivas in i SCUM-manifestet. Jag tror nämligen att det inte finns med, bara på grund av att vid tiden då Valerie Solanas kräkts upp det, fanns inte något Internet.
Har Andrea Edwards funderat över varför vissa människor vill skriva under alias? Kan det vara så att de är rädda för de repressalier som deras kunskap, åsikter, och tycke och smak kan frambesvärja? Jag själv blev utkastad som skribent från flera tidningar bara på grund av att jag skrev en kulturhistorisk analys av SCUM-manifestet. Och den var helt utan något hat eller nedsättande ordalag och väl underbyggd och dokumenterad med historiska källor.
Jag finner det oseriöst att Sveriges Radio, använder sig av Andrea Edwards som expert på näthat. Jag hatar inte Andrea Edwards. Jag vägrar att hata. Däremot svarar jag i kritisk anda. Jag beskriver Edwards med utgångspunkt av hennes egna inte alltid helt hedervärda meriter. Hon snattar, hon förföljer, hon ljuger.
När jag var grundskoleelev och vi skulle avleverera hemläxan hände det att ett och annat ljushuvud kom med kreativa förklaringar, såsom att hen på vägen till skolan blivit angripen av en hund som kastat sig över henom, rev ut uppsatsen från hens väska och åt upp den. En av mina skolkamrater bedyrade att hen kom sent till undervisningen på grund av att marsianer byggt en hög mur runt henom och det tog henom flera timmar att klättra över den. Jag var grundskoleelev då och tyckte att dessa förklaringar förmodligen var undanflykter, eftersom de inte lät alltför övertygande. Skulle jag betygsätta dem idag skulle jag ge dem rätt så höga betyg…
”Peer du lyver!” är mor Aases inledningsreplik i Ibsens underbara läsdrama ”Peer Gynt” och jag har lust att utropa att Edwards du lyver! Undervärderar du verkligen det svenska folkets intelligens i så hög grad som man har fog att tro?
Att Edwards i ofilmen ”SCUM – en kärleksförklaring” ljuger är uppenbart. Åtminstone för mig, som råkar figurera i denna ofilm om ens inte med namn och bild.
Märk väl att jag använder ordet ljuger och inte dess något mildare varianter så som vit lögn, tolkning, misstag, förbiseende, lapsus, blunder, bom, felcitat, tryckfel, förvirring, illusion, inbillning, tvetydighet, otydlighet, liten förvrängning, inexakthet, svepskäl, täckmantel, mindre osanning, något som kanske inte är helt överensstämmande med sanningen, något som får stå för hans/hennes räkning, skämt, förevändning, undanflykt, missuppfattning, minnesfel, felsägning, friserad sanning, något som är svårt att förklara, viss överdrift, diffushet, felslut, sanning med modifikation, skönmålning, skoj, spratt, något som bara var på låtsas, något man inte talar om i de termerna, smicker, knepighet, nödlögn, smålögn, förgylld verklighet, förbättrad verklighet, anka, missförstånd, en del av sanningen, inte hela sanningen, slarv och ”det är så man säger i det läget”. Edwards far med ren lögn, ljug, bluff, löftesbrott, falskhet, fiffel, bakhåll, lömskhet, mened, villfarelse, brutna löften, bedrägeri, trolöshet, förfalskning, komplott och sidohugg. Edwards har näsa för att dra vid näsan och räcka lång näsa. Till mig, dig, SVT och dess licensbetalare. Och alla de som av någon anledning ville tro på henne. Om hon ljuger av kärlek till sig själv eller hat till de andra vill jag inte spekulera om. Jag håller mig till fakta.
Betraktelsen “Hatriarkatets anatomi : Är åsiktmotsättning alltid identisk med hat?” ingår som del 37 av 53 i en serie artiklar betitlade “En feminists funderingar : mellan Katarina den Stora och Margot Wallström”, vilka jag tänker offentliggöra okronologiskt och med oförutsebar tidsmellanrum.
© vladimir oravsky
