Under dagen har Stefan Löfven kritiserat Danmark för att landet i strid med Dublinförordningen släpper igenom asylsökande som vill ta sig till Sverige. "Dublinförordningen säger att det land dit flyktingarna kommer är det land där man ska registreras", underströk Löfven, och satte därmed ännu en gång också fingret på vilken sörja av dubbelmoral, utopism, förnekelse och väckelsemöte den svenska migrationspolitiken har utvecklats till.
För mindre än en vecka sedan höll Löfven ett tal under vilket han högtidligt deklamerade att "mitt Europa bygger inte murar". En mur är är emellertid precis vad Stefan Löfven i praktiken kräver att Danmark skall bygga, men av någon anledning är det ytterst få journalister som ställer honom mot väggen angående detta.
Ännu mer skruvat blir Löfvens uttalande av det faktum att trafiken genom Danmark inte är någon ny företeelse. Tvärtom, Sverige ligger långt från både Afrika och Mellanöstern och är därmed ytterst sällan det första EU-land som asylsökande anländer till. Enligt Dublinförordningen är därmed den överväldigande majoriteten av alla som söker asyl i Sverige i själva verket människor som, enligt samma förordning, borde ha sökt asyl i något annat land.
Detta vet Stefan Löfven mycket väl. Detta vet också hans företrädare, ministrarna i hans regering och de journalister som rapporterar om saken. De är också medvetna om att så har varit fallet allt sedan Dublinförordningen tillkom. Dublinförordningen har helt enkelt inte fungerat, och det faktum att den svenska migrationspolitiken trots detta ser ut som den gör visar med all önskvärd tydlighet att de svenska politikerna hela tiden har sett mellan fingrarna när det kommer till detta.
Att Stefan Löfven först nu, efter att flera hundra tusen asylsökande i strid med Dublinförordningen har fått sina asylansökningar behandlade i Sverige, uttalar sig om detta gör hans nya favoritfloskler om "ordning och redan" och att "ta ansvar" direkt löjeväckande.
"Ett av de viktigare uppdrag vi har i EU nu är att se till att alla följer reglerna", påpekade Löfven idag. Vad han inte påpekade var att det är exakt detta som Ungern gör, när landet bygger ett gränsstängsel och vägrar migranter genomresa. Schengenregelverket ålägger Ungern att upprätthålla Schengenområdets yttre gräns och Dublinförordningen ålägger Ungern att registrera de migranter som tagit sig in i landet via Serbien. När Ungern som ett av få EU-länder faktiskt följer dessa regler väljer emellertid Löfven att kritisera landet.
Så där håller det på. Resonemangen är självmotsägelser från början till slut, känslorna går höga, logiken har ersatts med rasismanklagelser och journalistkåren gör inte sitt jobb. Tvärtom, efter att Stefan Löfven i måndags hade hållit presskonferens inför sitt möte med Angela Merkel påstod flera analytiker att han nu hade valt att ta strid med de krafter som förespråkar en mer restriktiv migrationspolitik.
I själva verket förhöll det sig precis tvärtom. På presskonferensen förespråkade Löfven att andra länder skulle tvingas ta emot fler asylsökande, så att Sverige skulle kunna ta emot färre. Han förespråkade att EU i större omfattning skulle utvisa migranter utan asylskäl och han förespråkade att EU skulle ta ansvar för att migranter av vissa nationaliteter kan direktdiskvalificeras från asyl.
Vad Stefan Löfven förespråkade var med andra ord en mer restriktiv migrationspolitik. Detta var emellertid inget den svenska regeringen enligt Löfven skulle ta ansvar för på egen hand, utan någonting som Sverige med knappt tio miljoner invånare skall försöka övertala EU att ta ansvar för. I väntan på att detta mot all förmodan ger resultat ämnar emellertid regeringen att inte göra någonting.
Stefan Löfven må vara både en en hycklare och en gycklare, men fraser som "ordning och reda" och "ta ansvar" är idag det sista som utmärker såväl hans regering som den svenska politiken i stort. Det land som Stefan Löfven gör anspråk på att leda påminner mest om ett dysfunktionellt klassrum, där läraren har kapitulerat och de stökigaste eleverna har tagit över.
Idag blev som av en händelse Sverigedemokraterna det största partiet i ännu en opinionsundersökning. Det krävs rejäla skygglappar för att inte se sambandet mellan detta och tillståndet för den svenska politiken i stort.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
Ab1
