Norbergs kommun stoppar ensidigt mottagandet av ensamkommande unga asylsökande, rapporterar Dagens Samhälle. Det framstår vid första anblick som ett tämligen spektakulärt exempel på kommunal olydnad, men så är emellertid inte fallet.
Av de siffror som anges i artikel kan man nämligen sluta sig till att 17 procent(!) av kommunens invånare för närvarande är asylsökande. Påfrestningarna på kommunen är med andra ord redan enorma, man planerar bland annat att börja hålla skolundervisning utomhus. Vad mer är, det utannonserade stoppet är bara tillfälligt. Nästa år säger man sig "gärna" vilja ta emot fler igen.
Situationen är inte unik för Norberg. I Trelleborg vädjar man om hjälp, i Årjäng är kommunalrådet vansinnig på migrationsministern och flera kommuner anmäler sig själva för att de inte mäktar med de enorma åtaganden staten dumpar på dem. De 81 000 invånarna i Kristianstads kommun undkom nyligen med en hårsmån att bli ansvariga för 10 000 asylsökande i ett tältläger. SKL spår att kommunerna de närmaste åren kommer att behöva höja kommunalskatten med två procentenheter.
Norbergspolitikernas utspel är med andra ord inte ett exempel på civilkurage, det är ett exempel på ett uppror i miniformat som i grund och botten mest sätter fingret på den servilitet som präglar kommunernas hållning gentemot den Södermalmsextremism, den fjortisaktivism och det hämningslösa dagdrömmeri som präglar rikspolitiken.
Fler kommuner borde ta efter Norberg, men deras ställningstaganden borde vara avsevärt mer principfasta. Kommunpolitikerna är skyldiga sina väljare att visa att de inte accepterar att de egna kommuninvånarna tvingas betala priset för postmoderna aktivistpolitikers dagdrömmar, narcissism och storhetsvansinne.
Förutom att, precis som man gjorde i Norberg, helt enkelt säga nej, finns även annat man som kommunpolitiker kan göra. I fallet med det tältläger i miniformat som just nu planeras utanför Lund, är till exempel hela projektet beroende av att kommunen ger bygglov.
En ansökan om sådant säger sig kommunen vara villigt att behandla "med största skyndsamhet". Detta finns det emellertid absolut ingen som helst anledning för kommunen att göra. Tvärtom, de politiker och tjänstemän som vill minimera den skada den totalt oansvariga och utopistiska rikspolitiken just nu åsamkar deras kommuner har här närmast oändliga möjligheter att obstruera.
I detta läge har riksdagen möjligheten att köra över kommunerna med undantagsregler. Risken för detta blir verklighet är emellertid ingen anledning för kommunerna att avstå från att kämpa emot, tvärtom. Om regeringen skulle få igenom sådana regler med till exempel Folkpartiets hjälp, skulle detta ännu en gång påminna väljarna om att det förment liberala Folkpartiet är ett centralistiskt och tvångsivrande socialistkramarparti.
Men, invänder då någon, detta är ju ansvarslöst. Människor riskerar att komma i kläm. Poängen är emellertid att människor kommer att komma i kläm alldeles oavsett, systemet är nämligen med matematisk nödvändighet på väg att kollapsa. Om kommunerna obstruerar kommer denna kollaps emellertid att inträffa något tidigare.
En tidigarlagd kollaps är definitivt att föredra. Konsekvenserna för Sveriges räkning kommer då nämligen inte att bli riktigt lika allvarliga som de kommer att bli om Stefan "Kejsarn av Portugallien" Löfvens dagdrömmerier om att "fler länder måste ta ansvar" tillåts fortsätta.
DN1,
DN2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Exp1,
SVT1
