Detta beror inte på att det har blivit sämre i världen, det beror ironiskt nog på att det har blivit bättre. Det finns med andra ord ingen anledning att tro att situationen kommer att förändras så länge inte svenska och europeiska politiker börjar vidta drastiska åtgärder. De tältläger som regeringen igår aviserade igår är ingen tillfällig åtgärd. Om inte politiken snabbt läggs om kommer tältläger att bli det nya normaltillståndet.
Igår (som av en händelse samma dag som regeringen höll sin presskonferens om tältläger) sprack DÖ. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor försvarade pliktskyldigt uppgörelsen, men helt utan patos. Bara några timmar efter att jublande kristdemokrater röstat för att lämna DÖ, hade också Alliansen i sin helhet hunnit dödförklara förra julens styggelse till politiska överenskommelse.
När Anna Kinberg Batra 21.03 därefter kommenterade det hela i Aktuellt, framstod hon inte bara som märkbart lättad över att slippa den tvångströja Fredrik Reinfeldt tvingat på henne. Hon passade därtill på att antyda att regeringen nu inte kan fortsätta på den inslagna vägen.
Vad som har hänt de senaste åren är att försvaret för den extrema invandringspolitiken blivit båda blockens huvudfråga. Detta var säkerligen aldrig deras avsikt, och eventuellt förstår de det dessutom inte heller riktigt själva, men detta är i praktiken likväl vad som har hänt.
På vänsterkanten har Stefan Löfven blivit tvungen att göra det utopistiska Miljöpartiets fundamentalistiska linje i frågan till hela regeringens. Detta trots att han gissningsvis inte delar deras syn på saken, detta trots att Socialdemokraterna därmed inte har råd att genomdriva de reformer de vill genomdriva och detta trots att man nu är på väg att helt undergräva de ekonomiska möjligheterna till att bedriva socialdemokratisk politik i Sverige.
På högerkanten har Alliansen å sin sida genom DÖ och genom sitt enögda försvar för "öppenheten" valt att prioritera den extrema invandringspolitiken före skattesänkningar, före valfrihet, före arbetslinjen, före näringspolitiken och före allianspartiernas alla övriga hjärtefrågor. De skulle kunna ta över makten vilken dag som helst, bara de gick med på att göra den extrema invandringspolitiken något mindre extrem, men har varit väldigt tydliga med att de inte avser att göra detta.
Fredagens och den föregående lördagens presskonferenser om migrationspolitikens konsekvenser har i viss mån framstått som rop på hjälp. Så här blir det, tycks socialdemokraternas mer verklighetsförankrade krafter velat signalera, om regeringen även fortsättningsvis måste driva Miljöpartiets migrationspolitik.
Parallellt med detta förändrades signalerna från moderat håll. Efter att Sveriges kommuner och landsting gått ut med att den av nymoderater så hyllade "öppenheten" nu riskerade att leda till att världens högsta skatter skulle behöva höjas med ytterligare två procentenheter, valde Anna Kinberg Batra i stället att (och därtill som av en händelse bara timmar före att regeringen skulle meddela att det nu är tältläger som gäller) göra ett påfallande skarpt utspel om gränskontroller:
"Det är dags för regeringen att ta ansvar för situationen. Det är en extrem påfrestning vi nu ser som förvärras för varje dag. Vi måste få ordning på vilka som kommer hit".
Kanske var det därför Kinberg Batra senare samma kväll var så snabb med att dödförklara DÖ. Kanske bidrog därtill förra månadens Centerstämma, under vilken försvaret för den extrema migrationspolitiken antog närmast väckelsemöteliknande former. Det hade nu blivit uppenbart att en eventuell alliansregering 2018 inte skulle kunna hantera frågan.
Det vore minst sagt naivt att ta ut någon seger i förskott, risken för att regeringen kör landet i botten är fortfarande överhängande. Nu finns emellertid åtminstone ett litet hopp om att förutsättningarna för en mer ansvarsfull politik sent omsider faktiskt är på väg att materialisera sig. Regeringens budget kommer dessvärre sannolikt att klubbas, men redan nu kan vissa tecken på att en förändring är på gång faktiskt skönjas.
Det är bara att hoppas på att Sverigedemokraterna ligger lågt i nuläget, eftersom varje försök från deras sida att ta politiska poäng på det inträffade lär bidra till att försvåra en lösning. Skulle det gå så långt som till nyval är det hög tid att väljarkåren lämnar känslorna, hämndbegäret och de storvulna visionerna hemma. I nästa val, när detta än hålls, kommer vi helt enkelt inte ha råd att ta med oss något annat än ett iskallt intellekt in till vallokalen.
Läs även:
Motpol, Anybody's Place
En kommentar till de senaste månadernas nyhetsrapportering
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7
