När Malmöpolisen under kvällen ingrep mot de markockupanter som, sedan de sent omsider vräkts från kåkstaden på Sorgenfri, protesterat och sovit utanför stadshuset i Malmö, fanns det gott om vänsteraktivister på platsen.
Detta är inget ovanligt. Tvärtom har just vänsteraktivister påfallande ofta varit inblandade i denna typ av protester. Det är ingen särskilt långsökt gissning att det i flera av dessa fall varit aktivisterna, snarare än de direkt berörda, som främst har varit pådrivande.
Dessa protester har inte sällan fått stort medialt genomslag. En del människor i det starkt polariserade Sverige har sett protestaktioner som något sympatiskt, uppfriskande och fullt legitimt. Vad andra (inte helt osannolikt en majoritet) har sett är emellertid någonting helt annat. Vad många människor har sett är hur en grupp lagbrytare som samhället länge över huvud taget inte ingrep mot, totalt ogenerat krävt nya förmåner och rättigheter på skattebetalarnas bekostnad.
Människor som arbetar, betalar skyhöga skatter, betalar sitt boende med egna pengar och i förekommande fall också ansöker om bygglov, finner av fullt naturliga skäl därför ofta dessa protester direkt magstarka. För många slår dessa känslor över i regelrätt förakt, och ibland också i hat.
Av denna anledning är vänsteraktivisternas roll i protesterna väldigt intressant. Om vänsteraktivisterna är drivande i protesterna, innebär detta också att samma vänsteraktivister genom sitt handlande bidrar till att den redan kraftiga polariseringen växer sig ännu starkare.
Ibland är detta säkerligen helt oavsiktligt. Det är dock svårt att skaka av sig misstanken att en del av dem aktivt söker en ökad polarisering. Ju hårdare samhällsklimat och ju starkare polarisering, desto bättre trivs också allehanda aktivister av den mer vålds- och revolutionsromantiska skolan. I grund och botten är de ideal för vilka man påstår sig kämpa inte huvudsaken, de är i första hand en ursäkt för att bete sig illa.
Konsekvenserna av deras handlande blir emellertid mer misstänksamhet, mer avsky, ett hårdare samhällsklimat och, i det aktuella fallet, att mångas bild av såväl markockupanter som tiggare försämras. Vad vänsteraktivisterna gör är med andra ord att hälla bensin på elden.
Dessvärre gör sig media mer än gärna till nyttiga idioter för dessa aktivister. Aktivisternas högljudda och vulgära åsikter har gått som en röd tråd genom rapporteringen om kåkstaden på Sorgenfri. De har okritiskt utmålats som hjältar, drivna av viljan att hjälpa fattiga människor.
Därmed har en sansad diskussion om frågan försvårats. Därmed har markockupationen kunnat fortsätta månad efter månad. Därmed har tilltron till de rättsvårdande myndigheterna urholkats ytterligare. Därmed har tonläget i samhället kunnat växa sig ännu mer hätskt än vad det redan var. Vi kommer behöva skörda den draksådd som detta har resulterat i under väldigt många år framöver.
DN1,
DN2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Exp1,
Exp2
