"Jag måste tyvärr ändå säga, att Sverige nog har varit naiva i det här avseendet". Så kommenterade Stefan Löfven idag, på en presskonferens om terrorhotet mot Sverige, det faktum att svenska politiker å det grövsta har misskött sitt jobb.
Det finns få saker som provocerar mig lika mycket som de återkommande uttalandena från höga politiker politiker om att "vi" (eller "Sverige") har varit naiva. Dessa politiker har inte bara tillgång till den bästa informationen, dessutom står oräkneliga rådgivare, experter och utredare till deras förfogande. Trots detta misslyckas de emellertid gång på gång med att se vad som är uppenbart för de flesta med basal sakkunskap.
"Vi" har inte varit naiva, svenskarna har inte varit naiva och jag har definitivt inte varit naiv. De personer som haft som jobb att leda landet har däremot varit naiva. Detta gäller därtill även den stora merparten av de journalister som haft till uppgift att informera allmänheten och att granska nämnda politiker. Båda dessa yrkeskårer har helt enkelt å det grövsta misskött sina jobb.
Vad som också är talande i sammanhanget är att naiviteten aldrig förekommer i presens, utan i preteritum eller perfekt. Varje hänvisning till att "vi har varit naiva" följs emellertid ständigt av fler. "Naiva" med andra ord inte någonting svenska politiker har varit. Naiva är någonting som svenska politiker är.
När Löfven (om än inlindat, passiv-aggressivt och mestadels indirekt) anklagade den förra regeringen för att ha misskött terrorfrågan, hade han i sak helt rätt. Regeringen Reinfeldt ignorerade helt de hundratusentals "borttappade" passen, den ignorerade radikaliseringen och förtrycket i förorterna, den ignorerade den våldsbejakande islamismen, och så vidare.
När Löfven låter antyda att hans egen regering arbetat målmedvetet med frågan från dag ett, är detta emellertid hyckleri av sällan skådat slag. Regeringen Löfven har stått lika handfallen inför problemet som regeringen Reinfeldt. Han må ha talat om vikten av att straffa återvändande Daeshterrorister för sina brott idag, men något sådant har han aldrig sagt tidigare.
Tvärtom, den nuvarande regeringen har precis som den förra behandlat frågan i snigeltakt. I bjärt kontrast till Stefan Löfvens dagsfärska uttalande om återvändande Daeshterrorister, står det faktum att hans partikamrater i Stockholms stad i veckan har beslutat att dessa skall belönas med bland annat förtur i bostadskön.
I den regering Stefan Löfven leder sitter dessutom Mehmet Kaplan och Margot Wallström, ministrar vilkas syn på islamism och terrorism lämnar extremt mycket övrigt att önska. Att det råkade bli just Stefan Löfven som (åtminstone retoriskt) lyfte frågan beror på att de yttre omständigheterna tvingade honom till det, inget annat. Att Löfven därtill började tala om biometrisk avläsning av pass, när problemet snarare är att folk tar sig in i Europa utan att visa pass över huvud taget, förebådar dessutom att att denna plötsliga omvändelse blir lika meningslös som migrationsöverenskommelsen.
Mest motbjudande av allt är emellertid hur de debattörer som inte delat politikernas aningslöshet, före de återkommande avbönerna från denna naivitet, gång på gång har utmålats som extremister med dålig människosyn. När politiker framöver inser sina brister vore det klädsamt om de, i stället för fördela ansvaret för sin egen naivitet på ett vagt definierat "vi", helt enkelt passade på att be om ursäkt för den inkompetens och den bunkermentalitet de visat prov på.
Och för övrigt, om någon toppolitiker i en inte alltför avlägsen framtid kommenterar ett radikalt avsteg från den hittillsvarande migrationspolitiska linjen med orden "vi har varit naiva", bli inte förvånad.
Läs även:
Den sjätte mannen,
Motpol,
Ann-Charlotte Marteus
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
Exp1,
GP1
