Att detta är allmänt känt, och att irritationen över politikernas slapphänta hantering av frågan är utbredd, undvek Löfven emellertid att ta upp. Vad som var mest oroväckande var emellertid varken Löfvens taffliga formuleringsförmåga eller det faktum att han återigen valde att tillskriva hela Sverige den absurda naivitet som genomsyrar politikerkåren. Det mest oroväckande var att Löfven kommenterade den ohållbara asylsituationen med följande ord:
"Problemet är ju detta, som jag har hävdat hela tiden, att i Europeiska unionen så är det i praktiken tre länder som tar ett ansvar för det här, och det är Sverige, det är Tyskland och Österrike. Och... Utav 28! Och därför måste det här vara ett EU-perspektiv på det här, på denna utmaning. Och nu gäller det att se till att människor finns... söker sig också till... till andra länder för vi kommer inte att klara det här och det är därför vi behöver gå ned, i antal asylsökande som kommer till Sverige."
Löfven är på sitt sätt faktiskt för ovanlighetens skull ganska tydlig. Han konstaterar att situationen är ohållbar och han medger att det enda alternativet till asyl i Sverige inte är att ett liv i ett krigsområde. Därtill säger han rakt ut att volymerna™ av asylsökande som söker sig till Sverige måste minska.
I detta läge är det Löfvens jobb att ta ansvar och det är hans skyldighet att värna svenska intressen. Denna logiska slutsats visar sig Löfven emellertid oförmögen att dra. Tvärtom sätter han sitt hopp till att regeringschefer i andra länder skall göra något som, krasst talat, inte ligger i deras eget intresse. Detta för att underlätta för en Löfven som envist vägrar att göra sitt jobb.
Vidare röjer Löfvens uttalande en fullständig brist på förståelse för varför trycket på Sverige är så mycket högre än på andra länder. Att migranter söker sig till Grekland och Italien beror på att dessa länder ligger där de ligger. Att så oproportionerligt många människor väljer att söka asyl i det nordliga Sverige beror däremot på att samma Sverige för en helt annan politik än övriga länder i Europa.
Migranterna söker sig inte till Sverige för att det är lätt för dem att ta sig hit. De söker sig hit för att en stor chans till permanent uppehållstillstånd i ett land med omfattande bidragssystem, är avsevärt mer attraktivt än en sämre chans till tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett land med avsevärt mindre långtgående förmåner för icke-medborgare. För att en omfördelningsmekanism i detta läge skall fungera krävs extremt långtgående tvångs- och kontrollåtgärder.
Om Löfven däremot skulle genomdriva det moderata förslaget om ett de facto-asylstopp, skulle emellertid sannolikheten för att den omfördelning han ständigt åberopar blir verklighet öka högst avsevärt. Förr eller senare kommer också Löfven tvingas genomdriva något snarlikt, men för varje dag han vägrar att inse detta blöder den svenska staten pengar. Detta leder till inte bara till att statsskulden ökar, det leder också till att att den påfallande mediokra välfärd som världens högsta (och stigande) skatter är tänkta att bekosta försämras ytterligare.
Kort sagt, Löfven genomgår just nu en kurs i realpolitik. Detta kunskapslyft kan, räknat i kostnad per deltagare, mycket väl visa sig bli den dyraste utbildningsinsatsen i världshistorien. Som alltid när socialister är i farten är det emellertid inte Löfven själv, utan Någon Annan™, som betalar.
Läs även:
Motpol
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, Exp1, Exp2, Exp3
