Det blir onekligen stundom en smula komiskt när libertarianska ikoner som Peter Schiff så tydligt tar ställning för Donald Trump. När det kommer till sakpolitiken är den senare trots allt inte bara en politiker med protektionistiska böjelser, utan dessutom en sådan som gett den klassiska frågan om vem som ska bygga vägarna ett slutgiltigt svar – nämligen staten.
Det finns emellertid ingen anledning att bli hysterisk heller. Det är förvisso högsta mode dessa dagar att skämma ut sig medelst hysteriska överreaktioner, infantil alarmism och debila analyser av Donald Trump. Detta är dock något varje libertarian med självaktning med varm hand kan överlåta åt de socialister, lättskärrade folkpartister och andra rationalister som gjort detta till sin paradgren.
Detta väl sagt har alla frihetsvänner någonting att lära av Donald Trump. Fenomenet Trump har, trots allt, i första hand aldrig handlat om sakpolitik, utan om attityd. Donald Trump har varit fullständigt hänsynslös mot de krafter i samhället som arbetat för att påtvinga andra sina egna progressiva värderingar. Han har brutit mot alla tabun, han har avfyrat bredsida efter bredsida mot den politiska korrekthetens allra heligaste kor och han har häcklat alla som förfärats över hans respektlöshet.
Donald Trump hade inte blivit vald till amerikansk president om det inte vore för detta. Tack vare sitt ekonomiska oberoende har han kunnat ge den förljugna samtiden fingret – gång på gång på gång. Detta har gjort honom till en frihetsikon inom stora delar av den tysta minoritet som för varje dag mer och mer upplevt det som att de hukar under ett progressivt skräckvälde.
Det finns all anledning att granska och problematisera Donald Trumps hållning i frågor som migration, utrikespolitik, abort och frihandel, men alldeles oavsett vad man tycker om hans insatser på dessa områden går det inte att förneka att han har vunnit ett extremt viktigt slag i det kulturkrig de hyperradikala och moraliskt depraverade progressivisterna inlett mot den breda allmänheten.
De krafter som brinner för att styra över andra, som inget hellre vill än att lägga sig i hur andra lever sina liv och som inte respekterar sina medmänniskors personliga sfär har, kort sagt, lidit ett stort och förnedrande nederlag. Alldeles oavsett vad man tycker om Donald Trumps hållning i de sakpolitiska frågorna är detta någonting man inte kan ignorera.
Det råder delade meningar huruvida denna framgång är värd fyra år med Donald Trump i Vita huset, men som isolerad företeelse att döma bör denna hans seger glädja varje sann vän av frihet. Om vi någonsin skall ha en chans att besegra den korrupta progressivismen och dess totalitära ambitioner måste vi lära oss av vad han gjort, och därefter kompromisslöst omsätta dessa lärdomar i verklighet.
Läs även:
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
SvD3
