Under parollen "KRITIKEN MOT GOOGLE" drevar Expressen sedan en tid tillbaka mot den amerikanska sökmotorjätten. Kritiken (som för övrigt till allra största del är Expressenjournalisternas egen sådan) rörde inledningsvis främst Youtubekanalen "Granskning Sverige", men har sedan denna för några dagar sedan stängdes ned fokuserat på Googles sökresultat.
Den senare kritiken kokar ned till att Google speglar hur nätet faktiskt ser ut. Söker man på vissa begrepp och namn blir resultatet obehagliga sökträffar, av den enkla anledningen att de sökord man använt återfinns på dessa sidor. Expressens kritik riktar sig dock inte mot personerna bakom dessa sidor, och inte heller mot de webhotell som står värd för dem.
Expressens kritik riktar sig mot Google, och kokar ned till att sökmotorn i dessa fall borde returnera missvisande sökresultat. Denna kritik är minst sagt underlig av flera anledningar. Den kanske mest uppenbara invändningen är att det i praktiken är omöjligt att undvika att ett stort antal sökningar resulterar i djupt obehagliga sökträffar, eftersom mängden information på nätet är gigantisk och oöverblickbar.
Kritiken är dock huvudlös även av andra skäl. Om Google på detta sätt pressas att agera grindvakt, kommer företaget också ges väldigt stor makt över vilken information vi övriga kan ta del av. Utrymmet för godtycke blir enormt, och eftersom företaget lär vilja undvika ytterligare drev kommer man i så fall också sannolikt hellre fälla en fria.
Snart därefter lär betydligt mindre kontroversiell information än den Expressen nu riktar in sig på plötsligt också försvinna från sökträffarna. Vi vet detta, eftersom dylika incidenter redan sker dagligen. Detta som en direkt konsekvens av att de stora sociala medieföretagen försöker förekomma mediestormar, och de hot om regleringar som brukar vara opportunistiska, cyniska och vindkänsliga politikers första reaktion på sådana.
Att flera tunga politiker förutsägbart nog har redan reagerat på precis detta sätt borde få alla varningsklockor att ringa. Det hela kan i princip bara sluta på ett sätt, nämligen att vår tillgång till information försämras. Antingen som en följd av nya faktiska regleringar, eller som en följd av någonting Google gör "frivilligt" för att desarmera hotet om nya regleringar.
Att det är just journalister som på detta sätt går i bräschen för att strypa informationsfriheten kan tyckas ironiskt, åtminstone för den som köpt journalisternas bild av sig själva som det fria ordets fanbärare. I själva verket har dock denna idealistiska bild av journalistikens drivkrafter mycket litet med verkligheten att göra.
Idag präglas journalistkårens agenda inte endast av de vänsteråsikter som så länge har genomsyrat nyhetsrapporteringen. Internet har dessutom berövat journalisterna deras tidigare så privilegierade ställning som informationsflödets mästare. För bara ett par årtionden sedan var deras makt över vilken information som spreds enorm, men idag kan information nå viral spridning helt utan deras inblandning.
Detta förändrar samhällsdebatten, eftersom gemene man nu plötsligt får veta sådant som man inom journalistkåren tidigare såg till inte nådde allmän kännedom. Att de etablerade medierna därtill har uppenbara svårigheter att klara sig i konkurrensen, och att journalister därmed inte bara får se sin makt minska, utan dessutom får se den egna födkroken allt mer hotad, gör plötsligt de allt mer hätska och irrationella utspelen begripliga.
Journalisterna på Expressen intalar sannolikt sig själva att de slåss för det fria ordet, även när de slåss för att begränsa det. I själva verket agerar de precis som de ludditer som, i en fåfäng förhoppning om att stoppa en oundviklig utveckling, slog sönder varje mekanisk vävstol de kom över. I detta är journalisterna lika dömda att misslyckas som ludditerna, men sannolikt kan de ställa till med stor skada på vägen.
