Socialdemokraterna går i år enligt egen utsago till val på att framstå som auktoritära. Det märks. Samma parti som 2014 vältrade sig i identitetspolitik och postmodernism går 2018 till val på svenska flaggor och utspel om hårdare tag, strängare straff, ordning och reda, fler poliser, minskad invandring, fler utvisningar och en kompromisslös linje mot extremismen.
Detta hade i grund och botten varit ganska goda nyheter, hade Socialdemokraterna bara menat allvar. Socialdemokraterna har dock inte för en sekund någon avsikt att börja föra en politik som i någon praktisk mening återspeglar denna retorik.
Man ämnar förvisso säkerligen nyanställa en och annan polis, för att förhindra att polistätheten per capita minskar lika mycket som den annars skulle göra. Man ämnar säkerligen också för syns skull rösta igenom en och annan symbolisk skärpning av någon av Sveriges många tandlösa lagar mot grov brottslighet.
I praktiken skulle dock inte politiken förändras nämnvärt, varför allt som är iögonfallande dåligt idag inte bara skulle bestå, utan dessutom successivt förvärras. Den infamösa gymnasielagen är ett närmast övertydligt talande bevis för detta, liksom det faktum att islamistapologeten Ulf Bjereld har en påfallande tung ställning i partiet.
Vad som är om möjligt är ännu mer talande är dock alla de förändringar som inte blivit av under innevarande mandatperiod. Polistätheten har minskat, laglösheten har ökat, straffen för grova brott har förblivit låga, ytterst få utvisningar verkställs och de statliga subventionerna av islamistisk extremism fortsätter.
Det vore lögn att påstå att svenska väljare har att välja och vraka mellan förtroendeingivande partier. Tvärtom är bristen på goda alternativ skriande, och det bästa den som ämnar nyttja sin röst kan göra är att rösta på det minst dåliga. Vi vet med all säkerhet att de problem som idag utmärker Sverige kommer fortsätta förvärras även efter valet, alldeles oavsett vad resultatet blir. Vi vet dessutom att såväl mängden skadliga regleringar som mängden inskränkningar av individens negativa friheter kommer fortsätta öka.
För väljare med traditionella socialdemokratiska värderingar är dock valet enkelt. De kan förvisso inte rösta på Socialdemokraterna, eftersom detta parti idag för en politik som går rakt emot partiets traditionella väljarbas intressen. Som i stort sett enda väljargrupp har de emellertid ett uppenbart alternativ. Jag talar givetvis om Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna är förvisso ett parti med många och tämligen uppenbara brister, men när det kommer till kritan är de ett legitimt val. Deras problematiska företrädare och många skandaler till trots, har de visat sig ha rätt i den fråga hela valet i praktiken handlar om. Övriga stora partier har idag insett detta, och gör därför allt för att efterlikna dem. Att imitera sverigedemokrater är idag varje politiker med skamfilat förtroendes sätt att försöka framstå som seriös.
Sverigedemokraternas historia är problematisk, men givet övriga partiers minst sagt svaga prestationer det senaste årtiondet är de i sammanhanget inte desto mindre ett såväl seriöst som legitimt val. För egen del avhålls jag av deras utpräglade sossighet, men för den med socialdemokratiska värderingar borde detta av naturliga skäl inte utgöra något problem.
För den som både hyser klassiskt socialdemokratiska värderingar och önskar en smula grundläggande lag och ordning är valet således enkelt – rösta på Sverigedemokraterna. Av precis samma anledning bör dessa väljare under inga omständigheter rösta på Socialdemokraterna, då fortsatt sossestyre utgör en garanti för både laglöshet och försämrad välfärd.
