Socialdemokraternas mer och mer kraftfulla avståndstaganden från partiets tidigare mitt Europa bygger inte murar-linje är naturligtvis i grund och botten ett utslag av en sund utveckling. Partiernas tidigare linje i migrationsfrågan har inte bara blivit ohållbar, den har blivit till någonting man under inga som helst omständigheter längre vill kännas vid.
I stället tävlar partierna nu med varandra om vem som har den hårdaste migrationspolitiken. Miljöpartiet och Centern har på några få år gått från att vara de chicaste accessoarerna sedan jätteplasttunnorna med sugrörslatte, till att utgöra generande bihang som varje statsministerkandidat med självaktning desperat gör allt för att slippa förknippas med.
Inte desto mindre saknar fredagens socialdemokratiska utspel om en stramare migrationspolitik all trovärdighet. De vaga och motsägelsefulla löftena om en striktare migrationspolitik skall nämligen, om man väljer att tro på vad Socialdemokraterna säger, infrias först efter valet.
Före samma val, däremot, ämnar Socialdemokraterna genomdriva en redan infamös lagändring som ger 9 000 utan asylskäl uppehållstillstånd i Sverige. Med andra ord tänker man fram till valet driva en linje som utgör den diametrala motsatsen till den politik man nu under buller och bång lovar att driva efter valet, om väljarna bara först ger dem förnyat förtroende.
Det hela är med andra ord ungefär som när en storspelare med enorma skulder ber dig att idag låna ut 100 000 kronor för att vederbörande om ett halvår skall kunna förverkliga en lysande företagsidé. Företaget skall startas, utlovar den presumtiva låntagaren, efter att vederbörande genomgått en behandling för samma spelmissbruk som spelaren i fråga dock ämnar fortsätta med under fyra månader till. Under tiden, intygar dock spelmissbrukaren, kommer de pengar du lånar ut givetvis inte användas för att bekosta något spelande.
Efter det socialdemokratiska utspelet föreslog Moderaternas partiledare Ulf Kristersson det uppenbara, nämligen att de båda partierna skall göra upp om den striktare migrationspolitik bägge nu säger sig vilja ha redan före valet. Om Socialdemokraterna faktiskt hade menat allvar med sitt utspel, hade det i detta läge varit en självklarhet för dem att tacka ja till M-ledarens erbjudande.
En sådan uppgörelse skulle inte bara bidra till att desarmera migrationsfrågan inför valet, utan också till att dramatiskt öka Socialdemokraternas trovärdighet. Regeringen skulle förvisso sannolikt spricka, men eftersom det redan råder mer eller mindre öppet krig mellan regeringspartierna, eftersom ingen ytterligare budget skall läggas före valet och eftersom Socialdemokraternas koalitionspartner i nuläget mest utgör en belastning för det större regeringspartiet, skulle detta inte utgöra något faktiskt problem för dem.
Någon sådan uppgörelse kommer emellertid inte komma till stånd, eftersom socialdemokraterna av spelteoretiska skäl inte vill ha någon sådan. Därmed bevisar de också att de sätter partiets väl före Sveriges. Därmed visar de också klart och tydligt att de med glädje skulle arbeta för att låta de senaste årens migrationspolitiska vansinne fortsätta i decennier, om bara den socialdemokratiska nomenklaturan gjorde bedömningen att detta gynnade de egna utsikterna till makt och karriärer.
Det socialdemokratiska utspelet om en striktare migrationspolitik är med andra ord allt annat än trovärdigt. Deras trovärdighetsproblem slutar dock inte där. Den som vill ha en striktare migrationspolitik bör inte rösta på partiet, men det bör som synes den som faktiskt önskar en så kallad "generös" migrationspolitik inte heller göra. Socialdemokraternas strategi är att på en och samma gång erbjuda båda sidor den politik de önskar, men i slutändan göra alla besvikna.
När det kommer till kritan är det enda Socialdemokraterna har att erbjuda sämre välfärd till priset av högre skatter. Med andra ord borde i stort sett ingen rösta på partiet. Detta oberoende av var man har sin ideologiska hemvist eller står i migrationsfrågan.
Socialdemokraternas politik gynnar endast de personer som på hög nivå är aktiv i partiet och dess systerorganisationer. Alla andra betraktas som brickor i spelet om makten. Brickor som när som helst och helt osentimental kan offras, så länge detta bara gynnar Partiet. Den som röstar på Socialdemokraterna är, kort sagt, naiv.
