Begreppet Eurabia betecknar en tilltänkt framtid där den inhemska befolkningen blivit en minoritet i Europa (eller delar av Europa) till följd av omfattande asylinvandring. Scenariot har vid upprepade tillfällen avfärdats som en myt, med motiveringen att de utlandsfödda inte kommer hamna i majoritetsställning ens om de högsta migrationsprognoserna skulle slå in.
Huruvida detta stämmer i sak är numera högst osäkert, givet de senaste årens migrationsvolymer, men även om man godtar detta är resonemanget förrädiskt. Den tvärsäkra utsagan bygger nämligen på det outtalade antagandet att asylinvandrarnas barn föds som fullt integrerade européer. Detta antagande stämmer dock mycket dåligt överens med verkligheten.
Verkligheten är att den ohållbart stora migrationen, de kravlösa bidragen och segregationen gör att den andra generationen föds in i ett Skuggsverige där svenskan är marginaliserad, svenska värderingar inte råder och kulturen är Mellanösterns.
Den andra generationens skolresultat är inte sällan katastrofala, överrepresentationen i brottslighet är hög, språkkunskaperna ofta undermåliga, man samarbetar inte med det svenska rättsväsendet och islamistisk radikalisering i gruppen är ett högst reellt problem.
Sedan det tidigare migrationsnarrativet rämnade 2015 odlas en myt om att den svenska migrationspolitiken idag är ytterst återhållsam. Detta är en lögn. Enligt Migrationsverkets förväntas i år 79 000 personer ansöka om asyl eller att få anhöriginvandra. 2017 beviljades totalt över 55 000 antingen asyl, eller beviljades uppehållstillstånd som anhöriga till personer som fått asyl.
Om denna nivå håller i sig kommer över två miljoner ur dessa grupper att invandra till Sverige de närmaste fyra decennierna. Tillsammans med personer som tidigare invandrat, dessas barn och personer som har invandrat eller kommer invandra till Sverige illegalt, närmar vi oss då en population så stor att "konspirationsteorin" om Eurabia börjar bli en realitet.
Ett sådant Sverige kommer vara förändrat till oigenkännlighet. Tilliten kommer vara slagen i spillror, islamister och klanhövdingar kommer vara politiska maktfaktorer, det välfärdssamhälle som vänstern håller för heligt kommer vara en ekonomisk omöjlighet och en regelrätt polisstat kommer vara nödvändig om lag och ordning skall kunna upprätthållas.
Detta är, märk väl, inte vilda spekulationer eller någon domedagsprofetia. Det är vad som med matematisk nödvändighet kommer inträffa såvida inte en synnerligen radikal omläggning av migrationspolitiken sker snart (helst igår). De politiker, debattörer och makthavare som påstår någonting annat ägnar sig åt önskedrömmar och fria fantasier, och bör av just denna anledning hållas så långt borta från varje form av reellt inflytande det över huvud taget bara är möjligt.
