Vänner, fiender, hamnskiftare och tralfamadorianer:
Redaktionen för den subversiva publikationen Fnordspotting har nyligen nåtts av oroväckande uppgifter om en attack mot Polen. Tvärtemot vad den som regelbundet läser socialliberala ledarsidor här kan ledas att tro är dock inte detta resultatet av att Adolf Hitler återvänt till jordelivet. Ej heller bör det faktum att härföraren är en man vars läppar aldrig har sett ett leende tolkas som att Ian Douglas Smith beordrat Selous Scouts att iscensätta Polens femte delning. Nej, den senaste i raden att attackera de redan hårt prövade polackerna är i stället den såväl belevade som karismatiske vivören, levnadskonstnären, humoristen och framför allt store tänkaren Morgan Johansson.
Den johanssonska attacken kom i form av en replik till en polsk ledamot av EU-parlamentet. I denna finner man, efter ett längre passionerat försvar av Sverigebilden, en uppmaning till EU-parlamentarikern i fråga att ligga lågt med kritiken tills hon gjort något åt de många polska stöldligor som härjar i Sverige. Häri finner vi ett mycket belysande exempel på den flexibilitet progressivismen uppvisar i mötet med de oönskade konsekvenserna av progressiv politik. Hade samma svepande uttalande om polacker och deras kriminalitet yttrats av till exempel Jimmie Åkesson, hade detta naturligtvis direkt fördömts som kollektivt skuldbeläggande av en underordnad grupp. Nu var det dock den charmante, vältalige och framför allt så uppenbart genuint välmenande politikern Morgan Johansson som sade detta, varför uttalandet i stället har hyllats från progressivt håll.
(Här kan det vara värt att pausa för ett ögonblick och fråga sig vad Morgan Johansson egentligen gör en vacker sommardag. Sitter han i ett rum med neddragna persienner och läser en förbittrad socialdemokratisk ledartext, samtidigt som han snörper på munnen? Ältar han månne alla de oförrätter han fick utstå under 90-talets kattslagsmål inom SSU? Nöjer han sig måhända med att trumpet sitta i ett hörn och muttra om de åtta långa åren i opposition? Sparar han kanske el åt hushållet genom att fungera som luftkonditioneringsaggregat? Eller hoppas han bara att semestern snart skall vara över, så att han får återvända till sitt grå kontor och förlusta sig genom att vända papper samt långsamt suga livslusten ur sina underordnade? Detta är, dessvärre, frågor vi sannolikt aldrig kommer få något svar på.)
Hur som helst, de många ryggdunkningar Morgan Johansson nu inkasserar kan bara lura den som faktiskt vill bli lurad. Att gräddan av progressiva kulturkrigare hyllar Johanssons utspel som "elegant" förändrar nämligen inte det faktum att det är genom svenska politikers beslut som Sverige blivit till ett smörgåsbord för kriminella, och att det är mycket lite polska folkvalda (oavsett i vilken församling de sitter) kan göra åt detta. Omständigheter som dessa spelar emellertid i praktiken ingen större roll, då man inom den progressiva eliten i sammanhang som dessa mer än gärna vill bli lurade av dålig retorik som bekräftar den egna världsbilden. Eller...?
Sanningen är i själva verket att situationen är betydligt mer komplicerad än så, vilket man snabbt blir varse när man leker med tanken på hur enkelt de polska politikerna skulle kunna gå den store retorikern Johansson till mötes. Ett första steg skulle kunna vara att låta den polska tullen nitiskt genomsöka de inkommande lastbilar fullastade med stöldgods som kollegorna i Sverige totalt saknar befogenheter att ingripa mot. Utöver detta skulle den polska polisen naturligtvis behöva bedriva omfattande spaningsarbete riktat mot de stöldligor vilkas brott kollegorna i Sverige varken har resurser att förhindra eller utreda, i syfte att samla de bevis som krävs för att binda de skyldiga vid brott begångna utanför den egna jurisdiktionen. Är polackerna riktigt effektiva kan de också återinföra gränskontroller för personer som vill resa ut ur landet, för att på så sätt förhindra att återfallsförbrytare ges möjlighet att ta sig till Sverige.
En sådan ordning kan måhända förefalla orimlig för en simpel lekman, men inom det progressiva etablissemanget har man de expertkunskaper som krävs för att se den för vad den egentligen är. Vad Morgan Johansson förordar är som vi sett i själva verket en "elegant" lösning på problemet, och den som inte förmår se detta bör heller inte störa makthavarna genom att uttala sig i frågan.
