Azerbadzjan har plötsligt hamnat i hetluften. Anledningen är att Exportrådet tillsammans med UD arrangerar en delegation av svenska företag till landet.
Detta trots att Azerbadzjan är en diktatur, att yttrandefriheten är begränsad, att pressen inte är fri, att landet har politiska fångar och att korruptionen frodas. Svenska staten ska inte legitimera odemokratiska regimer genom att hjälpa svenska bolag att göra affärer med dem och vi ska inte använda svenska politiker till att öppna dörrar i sådana här ofria och korrumperade länder. Staten ska inte smutsa ner sig så här sammanfattar riksdagsledamoten Bodil Ceballos (MP) det hela, samtidigt som Amnesty också går ut och kritiserar delegationens resa.
Well, en korrupt diktatur som kör över de mänskliga rättigheterna, med fängelserna fulla av samvetsfångar. Låter det som något annat land vi handlar med? Kina, till exempel? När hörde vi senast kritik mot den handeln på liknande grunder? Samma Kina som för övrigt säkert är mer än villigt att ta över rollen som handelspartner om väst drar sig ut. Samma Kina som till skillnad från Azerbadzjan tillämpar dödsstraffet.
Är det kanske så att i ivern att köpa billig skit och den senaste häftiga Prylen så blir kanske till och med idealisten en pragmatiker? Är det kanske som så att när hela världsekonomin hänger på handeln med Kina, så blir det plötsligt frestande även för dem som sitter på de högsta av höga hästar att istället se det hela som "en möjlighet till dialog"?
