På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa Juholts analys av Saabkonkursen:
"Regeringen har ett ansvar för att ge det svenska näringslivet goda förutsättningar att hantera den allt hårdare globala konkurrensen. Många andra länders regeringar har varit betydligt mer intresserade av att söka konstruktiva lösningar i samverkan med fordonsindustrin".
Att solochvåraren Victor Muller inte lyckades göra Saab lönsamt förvånar nog ingen. Mer intressant är att varken Wallenbergarna eller GM heller lyckades, och att Saab i praktiken varit dödsdömt under flera år. Likväl antyder Juholt att regeringen borde använt de svenska skattebetalarnas pengar för att hålla Saab vid liv ännu en tid.
Juholts formuleringar om "konstruktiva lösningar" är såklart vaga, vilket knappast förvånar då man betänker vilka massiva insatser som hade krävts för att göra Saab till ett lönsamt företag. De konstruktiva lösningarna i andra länder har i allmänhet handlat om att använda skattepengar till att ge relativt välbeställda medborgare massiva subventioner på nya bilar, mot att de skrotar sina fullt fungerande gamla. Detta massiva resursslöseri har man sedan lanserat som en "miljöåtgärd", för att ytterligare förolämpa sina skattebetalares intelligens.
Verkligheten är att det finns en enorm överetablering på bilmarknaden och att, så länge staterna inte massivt subventionerar onödiga och miljöskadliga bilinköp, så kommer många fler bilmärken att gå i konkurs framöver. De som kommer klara sig bäst är de med stora volymer eller exklusiva produkter. Saab föll inte under någon av dessa kategorier.
Juholt kanske tar hem en och annan poäng i Trollhättan med den här sortens uttalanden. Men om han menar allvar med vad han säger så visar han att hans omdömde när det kommer till medborgarnas skattemedel bara har försämrats sedan den tid då han unnade sig 80 000 kr om året i bostadsbidrag.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6,
