2012-01-03

Efter skuldkrisen kommer oljekrisen

Från USA kommer nu till synes positiva signaler om ekonomins tillstånd, mitt under den rådande skuldkris som de amerikanska presidentkandidaterna försöker intala väljarna inte har något med USA att göra. Detta beror på ett globalt massivt önsketänkade, USA:s ekonomi är i minst lika dåligt skick som eurozonens och vad underskottet beträffar slår USA vilket europeiskt land som helst med hästlängder - det ligger på närmast ofattbara 40 procent!

För Japan, en annan ekonomisk stormakt, ser det ännu värre ut. Underskottet för 2012 blir ungefär 50 procent, samtidigt som statsskulden har nått 220 procent av BNP. Varför det är just eurozonen, snarare än USA och Japan, som marknaderna saknar förtroende för är en väldigt bra fråga. Även de inkompetenta kreditvärderingsinstituten lär hur som helst se igenom denna charad för eller senare och då... lär dagens eurokris bli ihågkommen som "den gamla goda tiden".

De ständiga ekonomiska kriserna har emellertid hållit oljepriset nere. Under de goda år som smygit sig in mellan kriserna har priset på olja annars gång på gång nått nya rekordnivåer. Anledningen till detta är enkel, den ständiga ekonomiska tillväxten som har blivit en ekonomisk självklarhet förutsätter också en exponentiellt ökande oljekonsumtion. När nu även Kina och Indien börjar bli storkonsumenter av olja börjar självfallet också världens kvarvarande reserver av lättutvunnen olja att minska i snabb takt.

En del hävdar att vi redan nått peak oil (det vill säga en historisk topp i oljeproduktionen, följd av ständigt minskade produktion), andra hävdar att okonventionella källor som den kanadensiska oljesanden, oljeskiffer och syntetisk olja tillverkad av stenkol kan tillåta ännu många år av ökande produktion. I slutändan spelar det kanske ingen större roll vilket läger som får rätt. Oljesand och oljeskiffer förutsätter helt enkelt ett högt oljepris för att vara lönsamma att utvinna - utvinningen som sådan kräver så mycket energi att dessa källor helt enkelt blir olönsamma med ett lågt oljepris. Oljan lär alltså helt sonika aldrig bli billig igen, speciellt inte om världen lyckas trassla sig igenom skuldkrisen.

Under tiden så försöker allt fler politiker att få oss att tro på att biobränslen kommer att rädda oss, att etanol skall kunna driva framtidens bilar och flygplan. Tro inte på ett ord av vad de säger! För det första utgör transporterna bara en relativt liten del av vår oljekonsumtion. För det andra finns det inte tillräckligt med jordbruksmark och konstgödsel i världen för att producera den mängden biobränslen som skulle behövas, även om produktionen bara gick till transporter. För det tredje är biobränslen rent energimässigt en dålig affär, ofta krävs det uppemot en halv liter diesel eller mer för att producera en liter biodiesel. Jordbruket har för länge sedan upphört att vara en energiproducent, tvärtom så förbrukar modernt jordbruk mer energi än det producerar.

De politiker som försöker intyga oss att biobränslen är framtiden faller under någon av följande kategorier: A) Populister som försöker ge skenet av att de gör något åt problemen. B) Opportunister som försöker vinna stöd bland jordbrukare. C) Naiva idealister som helt enkelt inte förstår problemet.


DN1, DN2, DN3, Ab1, Ab2, Ab3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, E24-1, E24-2, E24-3, E24-4, E24-5, E24-6, E24-7, E24-8, E24-9, E24-10, E24-11