"Konsekvensen av deras argument blir att judendom och islam inte längre ska få finnas", skriver Susanne Wigorts Yngvesson (lektor i etik och mänskliga rättigheter) om de debattörer som argumenterar för ett förbud mot omskärelse av nyfödda barn.
Det är något särskilt med religion. Det anses fullt legitimt att förkasta tron på vattenvirvlare, homeopati, elallergi eller skräcken inför talet 13. När vidskepelsen kommer i form av ett organiserat trossystem med andeväsen, upphävanden av tyngdkraften, floder av blod, 1000-åriga människor, uppmaningar till stening av homosexuella och så vidare, så förvandlas av någon obegriplig anledning däremot vidskepelsen inte bara till något rumsrent, utan dessutom till någonting respektabelt som kan studeras vid universitet.
Nåväl, det är upp till var och en att tro på flygande tefat, jultomten, skyddsänglar, karma, vattenvirvlare, övernaturliga väsen och vad man nu önskar. Oåterkalleliga kirurgiska ingrepp på barn, utförda utan bedövning, är dock en helt annan sak. Detta är helt enkelt inte en acceptabel företeelse, och hade företeelsen inte kunnat gömma sig bakom religionens särbehandling så hade den bestraffats med fängelse för vad den faktiskt är: barnmisshandel.
Religion är emellertid ett särfall, någonting som står utanför gängse logik och värderingar, någonting som anses förtjäna specialbehandling med silkesvantar. Detta trots att varje kritiskt tänkande individ genomskådar religionen för vad den är, nämligen vidskepelse. En del försöker anlägga en filosofisk syn på den à la "jag tycker om kristendomens kärleksbudskap", och detta kanske kan tyckas sunt och bra. Men när man anlägger denna syn, när man till exempel framhäver den gyllene regeln samtidigt som man förkastar stening av homosexuella, så sätter man sig över den "Gud" man påstår sig tro på, och därmed faller hela idén med Gud - vad är han i slutändan bra för om du själv när det kommer till kritan anser dig veta bättre?
"Konsekvensen av deras argument blir att judendom och islam inte längre ska få finnas", påstås som sagt i artikeln. Jag tror inte omskärelsen när det kommer till kritan är så viktig att dessa två religioner står och faller med den, men om den gör det, på vilket sätt är de då legitima om de faktiskt förutsätter sådan grymhet mot barn? Och, när vi nu ändå talar om barn, varför förutsätts alltid religionsfrihet även innefatta rätten att med hot om en evighet i ett helvete närmast hjärntvätta sina barn till att tro på vad man själv tror på? Borde inte kärnan i religionsfriheten vara att var och en, även barn, själva får forma sin tro eller avsaknad av densamma?
Varje religiös förälder skulle förstås mot detta invända att om barnet inte redan från tidig ålder fostras in i religionen, så kommer sannolikheten för att samma barn faktiskt utvecklar en religiös tro minska betydligt. Detta är såklart helt riktigt, men vad som skulle vara problemet med detta har jag däremot svårt att se... Vad föräldrar som fostrar sina barn in i en religiös tro i grund och botten gör är att utnyttjar barnets underläge och beroendeställning, precis som statsreligionerna i alla tider har gjort då det inte har rått religionsfrihet.
