2014-02-24

Kulturjournalistikens triumfer

I tidningarna återfinns ofta artiklar om journalister. Journalistik av journalister för journalister. Men de publiceras inte i metajournalistiska tidsskrifter som Journalisten eller Resumé, nej, de publiceras i de vanliga tidningarna. Som för att bevisa för allmänheten vilket allmänintresse journalistiskt navelskådande faktiskt har.

Sedan finns såklart de där artiklarna som strikt talat inte handlar om journalistik, men som likt förbannat mest riktar sig till journalisterna och i synnerhet så kallade "kulturskribenterna" själva. Ja, kanske inte bara till dem förresten, utan även till alla de där människorna som faktiskt tar de där tendentiösa vänsterpolitiska utläggningarna som kultursidorna består av på allvar.

Du vet förmodligen vilka jag menar. Du är förmodligen – på lite oklara grunder – Facebookvän med några av dem, vilket får Facebook att rekommendera dig att gilla grupper med namn som "Vi som är goda", "Vi som har tolkningsföreträde", "Vi som vill snylta på dina skattepengar" och "Vi som pissar dig i ansiktet".

Well. I DN återfinns just nu ännu en i raden av sådana artiklar. Den har varit länkad på förstasidan hela dagen, prominent uppslagen och illustrerad med en bild som gissningsvis omsorgsfullt valts ut för att provocera så många "vita kränkta män" som möjligt.

Innehållet är av ytterst begränsat intresse, men DN har ändå gett sig fan på att sälja in den som en av dagens viktigaste nyheter. Utsikterna till att bli föremål för lite näthat – som man sedan lite osökt kan använda för att belysa sin egen godhet med – hägrar förmodligen någonstans i bakgrunden.

Well, som vit kränkt man vill jag givetvis inte göra någon besviken så jag bjuder härmed på lite näthat i form av min egen tolkning av denna oerhört angelägna kulturartikel (det må vara på en lite lägre nivå än vad jag vanligtvis försöker hålla mig på, men när det kommer till ideologisk sekterism med tillhörande uppfostringsambitioner av det här slaget så närmar sig mitt tålamod mig i snabb takt bristningsgränsen):


DN

2 kommentarer:

  1. Dumheten tycks sakna gränser inom pk journalistik i Sverige.

    SvaraRadera
  2. Ja det var väl lite obegåvat av Aftonblaskan att just hävda lögn. Då tar man ju så tydligt partiskt ställning som aktiv motpart för
    egen vinnings skull. (Och väcker sympati för hatobjektet istället).

    Vore klyftigare att bara nöja sig med att så lite misstro. Att antyda överdrifter eller tänjda verklighetsuppfattningar. Eller strategiskt tänkande. Sådant hade varit svårare att värja sig mot. Att man inte nöjer sig med det tyder på hög känslostyrning och dåligt omdöme.

    Men Perris dryftade faktiskt tanken om möjligheten att fara med osanning i den här typen av intervjuer. Och det gjorde han bara inför Åkesson, inte med någon av de andra. Kanske var det tillräckligt för att ge den kollektiva massan som kallar sig journalister den impulsen.

    Annars är det nog knappast lönsamt att just ljuga i en sådan här intervju. Alldeles för riskabelt. Den enklaste metoden är väl istället att försöka tala själv, så mycket som det bara är möjligt. För att hindra Perris från att tänka efter och formulera giftiga motfrågor. Just Löfven och Romson använde ju den taktiken tyckte jag mig se tydligt.

    Löfven lyckades ändå framstå som sympatisk och jordnära. (Extremt jordnära). På gränsen till ointressant. Medan Romson istället gjorde ett osympatiskt, självupptaget, hårt, närmast sjukligt babblande och monolog monotont intryck. Eftertänksamhet och öppenhet inför omgivningen kändes enormt långt borta. Perris kunde nästan stått i köket och kokat kaffe under tiden. En uppfattning som kändes taktisk från hennes sida var att intresset för politik och samhällsfrågor vaknade först på universitetet. När hon började läsa på i sakfrågorna. Ungefär. Tvärtemot uppfattningen om Miljöpartiet som en samling verklighetsfrånvända tokmuppar. Och just detta berömdes sedan av de eftersnackande "analytikerna". Vilket ju för tankarna till strategi och målsättnings tänkande. Det hade varit intressant att mer djupgående funderat kring. För att se hur intresset sedan utvecklas på andra områden osv. Och vilka vägarna är dit. Samt också ifrågasätta hur man kan vara så ointresserad innan universitetet. Har man då levt i en bubbla?

    Sammantaget så blir väl ändå intrycket av den här programserien att våra politiker är skrämmande ytliga, platta och ofilosofiska. Samt att serien var dåligt förberedd och utförd.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.