2014-06-16

Polariseringens tidevarv

Expressens Anna Dahlberg har på senare tid skrivit ett antal väldigt bra ledare och lördagens text var ännu ett exempel på detta. Denna gång skrev Dahlberg om polariseringen av debattklimatet:
"Allt färre prenumererar på tidningar och allt färre sitter bänkade framför Rapport på kvällen. Vi konstruerar alltmer vår egen verklighetsbild genom att välja, gilla och blocka. Public service fungerar dessutom ibland självt som ett eko av den polariserade debatten genom att lyfta fram Twitterstormar som stora nyheter."
Jag känner, tyvärr, igen mig själv väldigt väl i detta. Jag brukade nästan alltid se nyheterna i TV, och en gång i tiden var Aftonbladet den nättidning jag vanligen vände mig till för att få en snabb överblick av nyhetsläget. Så är emellertid inte längre fallet.

Att läsa tidningarna online är förvisso ofta dåligt för mitt blodtryck, men till skillnad från TV-nyheterna kan jag åtminstone välja bort det jag inte vill se. Av denna anledning ser jag aldrig längre på Rapport eller Aktuellt. När jag läser tidningarna online kommer aldrig Aftonbladet längre på fråga, och när det kommer till flera ämnen bryr jag mig i regel heller inte om att ens läsa artiklarna – jag utgår från att vad som står är hårdvinklat och på gränsen till lögn.

Vad värre är har jag också brutit kontakten med flera personer – allitfrån bekanta till nära vänner – som hamnat på andra sidan av den spricka som går igenom det svenska samhället idag. En del kanske tycker min reaktion låter farlig, och jag är den förste att hålla med. Jag vill få olika perspektiv på vad som händer i Sverige och världen, jag vill diskutera med människor som tycker annorlunda än jag. Jag vill inte leva i en bubbla och bara söka mig till information som bekräftar vad redan tycker. Detta brukade inte vara något problem för mig, men det har blivit det.

Jag har fått nog av halvsanningar och direkta lögner i public service. Jag har fått nog av tidningar som försvarar antidemokratiska metoder på ledarplats och som upplåter sina debattsidor till extremt grova och ogrundande rasismanklagelser. Jag har fått nog av nyspråksord som "hen" och "rasifierad". Jag har fått nog av hur personer med terror- och islamismkopplingar ges en medial gräddfil och av hur våldsamma vänsterextremister anlitas av regeringen för att kartlägga rasism.

Jag har fått nog av hur fascismbegreppet missbrukas. Jag har fått nog av absurda påståenden som att det inte finns några etniska svenskar. Jag har fått nog av hur extremt grova anklagelser i syfte att misstänkliggöra politiska motståndare blivit vardagsmat, av hur veritabla häxjakter belönas med prestigefulla priser och av hur ett regeringsparti i ett grannland utan vidare beskrivs som "ett parti som är känt för sin rasistiska, homofoba, transfoba och antifeministiska politik".

Så ja, polariseringen har definitivt satt sina klor även i mig. Jag tänker inte för ett ögonblick be om ursäkt för att jag reagerar med avsky, men ibland blir jag orolig för att jag överreagerar och att mitt sinne för proportioner och anständighet blir förvridet. Det är nämligen precis det som är den stora risken med ett debattklimat så polariserat som det som råder i Sverige idag.

Lästips: Merit Wager
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN3, SVT, Ab1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Ex1, LT1, NSk1, Re1, Re2, Sk1, Sk2, SMP1, SvD1, SvD2

16 kommentarer:

  1. Att jag skriver under varje ord borde inte komma som någon överraskning, eller hur? ;-)

    Det bästa beslut jag tagit var att helt utesluta Aftonbladet från all uppmärksamhet från min sida. Rena hälsokuren faktiskt .. för att inte tala om den ekonomiska besparingen det var att sluta köpa kvällstidningar helt och hållet.

    Men det går inte att undgå att se reaktionerna på vissa debattartiklar. Åsa Linderborg verkar till exempel ha skrivit en snyftartikel om de stackars kulturjournalisterna som inte längre kan leva på sina alster, såg jag på flashback i tråden om tidnings/mediadöden.

    Jag kan inte påstå att jag sörjer med henne. I min värld skräms jag av Åsa Linderborg, hennes likar och hennes tidning och tycker att de är farligare för landet än Sverigedemokraterna någonsin kan bli.

    SvaraRadera
  2. Inte som en överraskning kanske, men ändå skönt att höra att andra förstår vad jag menar. :)

    Nä, går inte att undvika Aftonpravdan helt dessvärre. Man får länkar från andra ibland, och det brukar sluta med att jag skriver långa och arga blogginlägg. :) Men jag söker aldrig upp skiten själv längre.

    Allting som gör Linderborg ledsen gör mig glad, är en rätt bra sammanfattning. Möjligtvis med undantag för större naturkatastrofer. :)

    SvaraRadera
  3. Det är läskigt hur nära din upplevelse är min. Den är inte bara nära, det är exakt så som min utveckling.
    Jag har alltid varit en nyfiken och ambivalent person som plöjde media och resonerar med mig själv och andra för att försöka komma till någon sorts upplysning, men nu mer så finns det i stort sett inga vattenhål.

    För ett par månader sedan kände jag att jag inte längre kan hålla käft även om det kostar mig mina närmsta vänner och reggade ett FB-konto. Men jag underskattade hur lågt i tak det har blivit, bara att knysta något som inte okritiskt hejar på den för närvarande accepterade hållningen och det blir korsförhör vid nästa träff. Och detta med människor som tidigare hade ett mycket hög toleransnivå för diskussioner. En länk till en blogg som denna och jag hade bränt alla broar på ett bräde. Men, men om detta klimat fortgår så skulle det kännas som en befrielse.

    Vill passa på att tacka för att du skriver denna blogg.
    Jag hittade till den för någon månad sedan och måste säga att den är balsam för själen och har blivit min favorit.
    Men jag saknar att debattera med folk som inte håller med, och då inte på dagisnivå alá Flashback och Twitter.

    /Plainview

    SvaraRadera
  4. Plainview:
    Stort tack själv! Det är väldigt roligt att höra att det finns läsare som uppfattar bloggen på det sättet.

    SvaraRadera
  5. Jag har valt att dra ner på mitt P1-lyssnande och istället lyssna på spansk public service (Radio Nacional). I svenska nättidningar läser jag bara sporten.

    SvaraRadera
  6. Lysande skrivet! Jag skriver under på rubbet. Har också övergett tv-nyheter och de flesta etablerade medier. Drömmer om en tid när man kunde läsa en tidning utan att i tid och otid stöta på orden främlingsfientlig, rasism, högerextremism, alla konstiga ord med efterleden -fobi, rasifiering osv, osv.

    SvaraRadera
  7. Woohooo! Du sätter ord på mina tankar! Tack!

    Har själv ingen tidning, läser sparsamt på nätet SVD, DN och Sydsvenskan, där den sistnämnda snart går mot samma öde som Avfalssbladet och Exkrimenten, dvs. total vägran att ens vilja klicka på en länk.

    Ser nyheterna på morgonen men har mer eller mindre gett upp dem på kvällen.

    Funderar på Skånskan istället, bara Alice Teodoresco är väl värd att läsa.

    SvaraRadera
  8. Mycket bra blogg,är helt enig med övriga här.

    SvaraRadera
  9. Väldigt intressant att läsa era reaktioner på detta!

    Melmac: Ditt inlägg påminde mig om att jag alltid brukade äta frukost till morgon-TV:n tidigare. Även det går fetbort numera.

    SvaraRadera
  10. Oh vad jag känner igen mig. Jag hittade till den här bloggen för ca två år sen men vågade inte kommentera på länge. Jag visste att om någon kände igen mig så skulle jag ha bränt alla broar till en massa människor direkt. Numera bryr jag mig inte särskilt men är inte beredd att riskera familj och gamla vänner än så länge. Följden har blivit att jag irl aldrig längre uttrycker en åsikt om någonting som helst. Kommer feminism eller identitet på tal så nickar jag lite neutralt och är tyst, alldeles tyst. Det minsta lilla man faller ur ramen så är det kört. Det går inte att kritisera slagord som: ut med rasisterna, in med feministerna - eller postmodern journalistik som brandmannen från Boden utan att alla regerar med ryggmärgen och fördömer all kritik av det "rätta". Det gäller även människor som aldrig hört talas om postmodernismen eller cismänniskor eller rasifierade "kroppar". De vet ändå vad som är rätt eller fel att säga. Det är rysansvärt och jag tänker allt mer på fruarna i Stepford.

    Bortsett från familj och riktigt gamla vänner bryr jag mig inte mer. Jag söker mig bort från andra som jag vet skulle ta bort mig som vän om de hörde mig säga att jag inte tror den nuvarande identitetspolitiken gör annat än ökar avståndet mellan människor. Det ger mig inget att umgås med såna människor så varför ska jag.

    TV ser jag inte längre alls utom på Play när någon tipsar - det finns DVD så jag kan se vad jag vill. Tidningar har gått samma väg, och så sitter man där i sin bubbla. Men vad är alternativet? Det finns inget. Polariseringen är så total som jag trodde att den skulle bli redan för några år sen.

    SvaraRadera
  11. Malin: Tyvärr inte särskilt överraskande, men likväl skrämmande och ganska hemsk läsning. Väldigt intressant dock. Som sagt, era kommentarer i detta inläggs "pissränna" har varit väldigt givande.

    SvaraRadera
  12. Keep ut the good work bro, du vet vad jag tycker- å tack för kommentaren!

    Kraam

    SvaraRadera
  13. Public service ska vara neutrala och verkar vara det i alla länder utom Sverige, så om du kan förstå något språk i vår grannsfär, så kan du slippa att känna dig som i eller att bli anklagad för att vara i en bubbla/ekokammare.

    SvaraRadera
  14. @Malin, oj vad jag känner igen mig i detta:
    " Följden har blivit att jag irl aldrig längre uttrycker en åsikt om någonting som helst. Kommer feminism eller identitet på tal så nickar jag lite neutralt och är tyst, alldeles tyst."

    Jag kan lägga till ett litet menlöst leende i min nick.

    Har egentligen aldrig tittat på Aktuellt eller Rapport utom om någon är på besök hos oss. Och jag inser att jag blir lika upprörd av detta som vissa AB artiklar. Och att man som Anybody redan har noterat så verkar det bli vanligare att de refererar till "uppgifter från Aftonbladet" vilket känns tryggt...

    Och det är så mycket som blir vinklat.

    Som förälder till barn i åldern där man börjar bli nyfiken på vad det står i tidningar och information de får som gör mig lite orolig. Och jag vill att de ska tänka själv - men inte bli utstötta pga att de har "extrema" åsikter (typ att alla vita män är inte onda, det finns ingen våldtäktskultur, för att inte tala om att den revolutionerande idéen att socker aldrig är bra för dig, inte ens om du håller dig till "lagoma" mängder).

    SvaraRadera
  15. För den som inte blir avskräckt av norskan är artikeln "Det blir stillere og stillere i Sverige" av Lars Anders Johansson väldigt intressant läsning i ämnet.

    Han gör också den träffsäkra iakttagelsen att det faktum att borgerligheten överlåtit till vänstern att diktera tonen i värdefrågorna har bidragit till att det blivit som det blivit.

    SvaraRadera
  16. Frågan som klibbat sig fast är VARFÖR det finns en pk-media...vilket slags samhälle vill/tror de att de ska driva fram ??? Om det flödade av jobbmöjligheter(fasta jobb-inte timvikariat)tror jag ingen skulle bry sig. Men nu växer bara grupperingarna...och språksvårigheterna... Att utesluta vissa grupper(Svenskar) ur grundlagen/yttrandefriheten kommer bli underlag för forskning i framtidens historieböcker !

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.