Är det rätt eller fel att klippa bort några scener som har åldrats ganska illa från en 45 år gammal TV-serie för barn?
Jag vet faktiskt inte. Det finns goda anledningar både för och emot, men alldeles oavsett vilket så är det i grund och botten inget att bli särskilt upprörd över. Att TV-serier och filmer klipps om är något som sker regelbundet, och för det mesta är detta ingenting vi märker av över huvud taget. Så länge inte berättelsen eller kontinuiteten blir lidande så spelar några sekunder hit eller dit faktiskt ingen större roll.
Vad som däremot är obehagligt i sammanhanget är den lätthet med vilken man går till våldsamma överdrifter. När det blev en nyhet att SVT skulle klippa i Pippi Långstrump fick SVT:s artikel titeln "SVT rensar ut rasismen ur Pippi Långstrump". Enligt rubriken hade inte vissa scener åldrats illa, enligt rubriken kunde inte vissa scener uppfattas som rasistiska och enligt rubriken hade det inte heller skett en språklig nyansförskjutning sedan 1969. Enligt rubriken fanns det rasism i Pippi Långstrump-serien, punkt.
Denna oförmåga att betrakta historien med annat än dagens glasögon gör att man trampar snett på flera sätt. Det är, för att ta ett exempel, helt naturligt att vara kritisk till att homosexualitet var sjukdomsklassat ända fram till 1979. Att man 10 år tidigare använde ordet "neger" är emellertid en helt annan sak, av den enkla anledningen att ordet på den tiden helt enkelt inte hade den dåliga klang det har idag.
En kritiskt tänkande människa hade vid denna tid mycket väl kunnat komma fram till slutsatsen att det var fel att homosexualitet var sjukdomsklassat. För att förstå att ordet "neger" en dag skulle få den dåliga klang det har idag hade emellertid inte allt kritiskt tänkande i världen varit tillräckligt, det hade krävts klärvoajans.
Det andra felet man gör när man på detta sätt väljer att betrakta historien med samtidens glasögon, är att man gör sig skyldig till hybris. Synsättet vilar nämligen på det underförstådda antagandet att vår etik hela tiden blir bättre än vad den varit tidigare. Så är emellertid inte fallet.
1968 hyllade det svenska etablissemanget auktoritära diktaturer som var villiga att offra civila i hundratusental för att nå sina politiska mål. Några år tidigare hade detta varit otänkbart och 20 år senare var denna politiska strömning förpassad till historiens sophög. Hur man om 20 år kommer betrakta vår egen samtid är en i allra högsta grad öppen fråga.
Läs också: Fredrik Antonsson, Fröken Missnöjd, Toklandet
DN1,
DN2,
Re1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SMP1,
Ex1,
Ex2,
Ab1,
Ab2
