När det så blev dags att formellt utse Sverigedemokraternas Björn Söder till andre vice talman begärde emellertid Vänsterpartiet omröstning i frågan, trots att bara en kandidat fanns. Därefter utbröt en djupt ovärdig cirkus.
I den första omröstningen krävdes att en majoritet stödde Söders kandidatur. De borgerliga partierna – som alltså var av åsikten att praxis skulle följas, och således också att posten skulle gå till Björn Söder – röstade dock med några få undantag blankt i den slutna omröstningen, varför Söder inte kunde tillsättas. Därefter hölls ytterligare en omröstning som var en ren repris på den första, förutom att det denna gång var två icke-sverigedemokrater färre som i hemlighet röstade ja till Söders kandidatur.
Till sist hölls en tredje omröstning, i vilken en riksdagsmajoritet för Söders kandidatur inte krävdes. Söders kandidatur blev därmed godkänd, efter att Riksdagen ägnat tre timmar åt vad som borde varit en ren rutinfråga. Givet att Riksdagen har 349 ledamöter, att en riksdagsledamots månadslön uppgår till 59 800 kr och att en timlön vanligtvis räknas ut genom att dela månadslönen med 174, innebär detta att lönekostnaden för spektaklet landade på ungefär 360 000 kr exklusive sociala avgifter.
Jag vill därför idag ge Riksdagens ledamöter en stor eloge för deras enträgna arbete för minskat politikerförakt. Deras insats idag bådar mycket gott inför de kommande fyra åren.
Lästips: Sanna Rayman, Anybody's Place, Toklandet
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Sk1, NSk1, NSk2, NSk3, BT1, SMP1, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, SR1
