Gustav Fridolin jobbade under ett år historielärare på Sundbybergs folkhögskola, något som han gjorde en stor sak av i valrörelsen. Det är tveksamt om detta gav den effekt Fridolin avsåg, med tanke på hur sociala medier exploderade i hånfulla kommentarer varje gång han nämnde saken, men Fridolins ambition gick det inte att ta miste på. Fridolin ville att Miljöpartiet skulle bli skolpolitikens nye Folkparti, och han själv skolpolitikens nye Jan Björklund. Om bara Fridolin fick väljarnas förtroende skulle skolan "räddas" på 100 dagar, hette det.
Idag lät så Miljöpartiet och Socialdemokraterna meddela att deras tilltänka regering med 39,5 % av riksdagsledamöterna bakom sig ämnar göra gymnasieskolan obligatorisk. I ärlighetens namn var idén förmodligen mer Socialdemokraternas än Miljöpartiets – det var trots allt Löfven och inte Fridolin som hade lanserat idén redan före valet – men det var Fridolin som fick äran att entusiastiskt försvara uppgörelsen i kvällens Agenda i SVT.
Givetvis borde alla i gymnasieåldern också gå i gymnasiet. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut idag är det svårt att göra någonting vettigt av sitt liv utan gymnasiebehörighet. Problemet är bara att Fridolin vill börja i helt fel ände. Anledningen till att vissa inte börjar eller fullföljer gymnasiet är inte att de plötsligt får problem med skolan efter grundskolan, tvärtom är detta i regel ett symptom på problem som uppstått långt tidigare.
Vad vill då Miljöpartiet göra åt dessa problem? Jo, man har tagit avstånd från "katederundervisning", man oroas av "det ensidiga fokuset på betyg och kontroller i skolpolitiken" och man har uttryckt att Jan Björklund "ägnar sig åt fel frågor" då han ifrågasatt elevers rätt att han sina mobiltelefoner påslagna i klassrummet.
Med andra ord, Gustav Fridolin vill "rädda" skolan genom att först skita i eleverna i nio år, och därefter plötsligt drabbas av panik. Skolans nedåtgående utveckling lär med andra ord inte vändas de kommande fyra åren.
DN1,
DN2,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
NSk1,
NSk2,
LT1,
SMP1,
SvD1,
Ab1
