2014-09-28

En uppvisning i arrogans

När jag gick i gymnasiet dog en äldre släkting efter en kort tid på ålderdomshem. Av olika anledningar var jag därefter inte med på begravningen, vilket gjorde sorgeprocessen både utdragen och smärtsam. I förlängningen ledde detta till att dödsfallet i fråga på många sätt fortfarande känns som ett öppet sår. I stark kontrast till detta står ett annat dödsfall i släkten för några år sedan, där begravningen och gravölet blev ett väldigt fint avslut.

Hans Li Engnell och Fredrik Antonsson har idag skrivit varsitt läsvärt inlägg om Estonias förlisning. Jag fastnade särskilt för dessa ord i Antonssons inlägg:
"En ifrågasatt haveriutredning landade i slutsatsen att bogvisiret hade lossnat av de vågor som skapades av stormen och att det var den enda anledningen till katastrofen. Samma haveriutredning och det politiska efterspelet skapade en grogrund för diverse konspirationsteorier varav några ibland framstår som mer sannolika än den version som haverikommissionen levererade."
Jag är inte beredd att sträcka mig så långt som till konspirationsteorier, men den tafflighet och den arrogans med vilket myndigheterna och regeringen hanterade frågan förskräcker. Ett "etiskt råd" tillsattes, i vilket bland andra Yrsa Stenius – som ironiskt nog vid ett flertal tillfällen fått sin egen etiska kompass ifrågasatt – ingick.

Rådet kom å de anhörigas vägnar fram till att det etiska var att varken bärga fartyget eller de omkomnas kroppar, trots att de anhöriga själva i många fall hade en helt annan syn på saken. I en uppvisning i arrogans av sällan skådat slag beslöt regeringen därefter att utlysa gravfrid över haveriplatsen och att vraket – och kvarlevorna av de omkomna – skulle övertäckas med betong. Arbetet inleddes, men den här gången hade regeringen gått för långt och arbetet fick avbrytas. Idag kommenterar Mona Sahlin – på den tiden vice statsminister – detta med följande ord:
"Det jag kände var riktigt fel var idén att hälla ut en massa betong över fartyget. Det är det konstigaste och sjukaste förslag som någonsin har dykt upp. Tänk tanken: gjut in min mamma, min pappa, mitt barn i betong. Det ger också grogrund för misstankar om att det finns något att dölja."
Att regeringen ändå drev denna linje framstår därför som minst sagt märkligt. Därtill kvarstod det juridiskt mycket tveksamma beslutet om gravfrid vid vraket, vilket bland annat fick till följd att alla vidare efterforskningar om olyckans orsaker blev olagliga.

Ännu märkligare blir det när man läser den intervju DN gjorde med det etiska rådets medlemmar 10 år efter katastrofen. Trots att dessa uttalade sig så självsäkert tiden efter förlisningen, ger de i intervjun ett delvis självkritiskt men framför allt förvirrat intryck. "Vi hade goda skäl för det val vi gjorde", säger Yrsa Stenius i intervjun, men tillägger därefter att "[m]en kanske hade det varit klokare att rekommendera att bärga kroppar trots att det redan gått en tid".

Det är också av intresse att notera vilka som ingick i det etiska rådet. Förutom Yrsa Stenius – som för övrigt i en artikel häromåret gjorde klart att hennes familj tillhör den riktiga överklassen, och inte något av de "lägre skikten av Sveriges borgerlighet" – ingick den före detta partiledaren Karin Söder och den politiskt profilerade dåvarande domprosten Caroline Krook.

Det är ingen långsökt gissning att tillsättningen av ett etiskt råd syftade till att skapa distans mellan regeringen och de beslut som togs. Skotten mellan makten och det etiska rådets medlemmar var dock allt annat än vattentäta, och det ligger nära till hands att misstänka att det etiska rådets syfte i första hand var att legitimera vad regeringen i praktiken redan hade tagit beslut om. Oavsett vilket bidrog såväl regeringens som det etiska rådets arrogans till att skapa ett öppet sår som fortfarande inte är läkt.
DN1, DN2, DN3, DN4, Sk1, Sk2, NSk1, LT1, Dag1, Re1, NT1, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6

3 kommentarer:

  1. Jag uppehöll mig mest vid själva olyckan i bloggposten, även om det finns massor jag skulle kunna skriva om hanteringen av de efterlevande (och även överlevande).

    Jag har själv en nära anhörig som försvann vid en båtolycka och aldrig återfanns. Vi gjorde trots allt det vi kunde för att hitta honom, och även om sorgen är knepigare att hantera när en person bara har försvunnit kan jag på något sätt vila i vetskapen att vi förmodligen inte kunnat göra mer än vi gjorde.

    Den känslan erbjöds aldrig de efterlevande till Estoniaoffren. Regeringen beslöt helt sonika, via det s.k. etiska rådet, att de inte skulle få en grav att gå till. Det var ett politiskt beslut att vägra tusentals människor rätten till en gravplats för deras anhöriga. Det är så sjukt, så grymt och så ovärdigt att jag saknar ord.

    Ingvar Carlsson är inte lite arrogant när han intervjuas 20 år efter katastrofen:
    http://www.svt.se/nyheter/sverige/ingvar-carlsson-jag-hade

    SvaraRadera
  2. Länge var det bara en konspirationsteori att Estonia fraktade hemligt vapenmatriel från forna Sovjet. Men för några år sen blev det bekräftat ifrån bland annat en pensionerad tullchef.
    Det ligger nog mer än en hund begraven i Estonia.

    SvaraRadera
  3. @Bitterpitten Finns det några källor på det? Är uppgifterna trovärdiga?? Det förekommer så mycket rykten på nätet...

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.