Igår lät Sundsvalls Tidning publicera en annan ledare av Svend Dahl, den här gången under rubriken "En liberalism att älska". I texten redogör Dahl för sin syn på liberalismen och kommer med förslag på hur Folkpartiet bör agera för att öka sitt sviktande väljarstöd. Som så många andra svenskar som kallar sig för "liberaler", visar sig Dahl emellertid ha en väldigt underlig syn på vad liberalism egentligen innebär.
Det är ett problem, menar Dahl, att så många liberaler idag väljer att kritisera vålds- och vuvuzelavänstern. Istället borde liberaler enligt honom göra gemensam sak med dessa. Vidare är det, enligt Dahl, ett problem att liberaler inte ser det som sitt naturliga kall att förespråka en socialdemokratisk omfördelningspolitik. Det är emellertid i det sista stycket den mest uppseendeväckande formuleringen återfinns:
"I FP:s eftervalsarbete har det talats om att partiets politik måste bli mer relevant i människors vardag. Det låter som, och kan eventuellt vara, en önskan om att bli ännu ett ideologiskt urvattnat parti till höger om mitten. Men det skulle lika gärna kunna handla om viljan att ständigt ifrågasätta privilegier och maktstrukturer som inskränker människors självbestämmande."
Folkpartiet borde med andra ord, enligt Dahl, plagiera stora och centrala delar av Feministiskt initiativs partiprogram. Det är i marxistisk maktanalys liberalismens frälsning återfinns, om man får tro chefen för den så kallade Liberala Nyhetsbyrån. Det framstår som ett skämt, med Dahl är på intet sätt unik.
Ledande folkpartister som Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson kommer till i princip samma slutsatser som Dahl. Ej heller är det förment liberala Folkpartiets vurmande för socialistiskt tankegods någon ny företeelse. I början av 70-talet ställde sig partiet till exempel bakom tanken på löntagarfonder, det vill säga en socialisering av stora delar av näringslivet. Vid ungefär samma tid var det talande nog också Per Gahrton – som senare skulle komma att bli ett tungt namn i Miljöpartiet – som var ordförande för Liberala Ungdomsförbundet.
I Sverige förundras vi ofta över hur amerikaner använder ordet "liberal", men vår egen syn på liberalismen är minst lika konstig. I Dahls ögon tycks liberalismen vara en vänsterideologi, men inom vänstern tycks man inte sällan i liberalismen se en extrem och närmast fascistisk ideologi. Ordet "liberal" saknar därför idag mening i det svenska språket, det kan betyda precis vad som helst och betyder därför ingenting alls.
Det riktigt ironiska i sammanhanget är hur den svenska borgerligheten blivit vilsen och ängslig när den borde vara stolt. Tre val i rad har resulterat i en icke-socialistisk riksdagsmajoritet. Socialdemokraterna är marginaliserade och vänsterns tidigare trumfkort, regeringsdugligheten, är idag ett minne blott. Den svenska borgerligheten har i grund och botten slagit en påle genom hjärtat på den socialdemokratiska enpartistaten, men eftersom man är fullt upptagna med att lyssna på krafter som Dahl så förstår man inte detta själva.
Lästips: Sakine Madon
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, Sk1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Av1, BT1, BT2, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2
