"Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores. Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter. I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på."
Den syrliga formuleringen "evangeliska ideologer" är befogad. Sanandaji har vid ett flertal tillfällen avslöjat både Migro och Fores som postmoderna charlataner. Den här gången är det emellertid i första hand regeringen Reinfeldt som är föremål för hans obarmhärtiga granskning. Det hela utvecklas till en regelrätt massaker på alliansregeringen i allmänhet och på Erik Ullenhags floskulösa sifferdemagogi i synnerhet.
Att kritiken Sverigedemokraterna efter intervjun med Björn Söder ännu en gång har utvecklats till masshysteri är talande i sammanhanget. Det finns många goda skäl till att vara skeptisk mot Sverigedemokraterna, men detta förklarar inte de ryggmärgsreflexartade och direkt hysteriska reaktionerna på till exempel Söders uttalanden.
Att så många just nu gör sig dummare än vad de är bottnar förmodligen i två huvudsakliga anledningar. Dels i en kombination av okunskap och en vilja att använda Sverigedemokraterna som en projektionsyta för egna fel, brister och dåliga samveten. Dels i en kalkylerad undanmanöverstrategi från partiets politiska motståndares sida.
Saken är nämligen den att övriga partier står handfallna inför invandringens och integrationens utmaningar. Den svenska nationalekonomins nestor, professor emeritus Assar Lindbeck, har flera gånger pekat på den inbyggda motsättningen mellan en invandringspolitik som dagens och en välfärdsmodell som den svenska.
Den postmoderna nyvänstern tycks emellertid känna att denna motsättning dekonstrueras om man inte låtsas om den. De tilltufsade, ängsliga och skadeskjutna Socialdemokraterna vågar å sin sida inte längre lyfta frågan. Vänstern är, som Anna Dahlberg så observant påpekade, tomhänt i migrationsdebatten.
Vad Sanandaji emellertid med skrämmande tydlighet visar i sin artikel är att detta även gäller den svenska borgerligheten. Fredrik Reinfeldt förmådde inte hantera situationen, och i danska Politikens närmast ökända intervju med den tidigare statsministern blir det hur närmast pinsamt tydligt hur verklighetsfrånvänt han såg på situationen. Vad värre är, inte heller hans efterträdare Anna Kinberg Batra tycks utmaningen mogen.
Vad detta innebär i praktiken är att den politiska debatten har lämnat verkligheten bakom sig, och istället flyttat in i ett parallellt universum. Ett ofta upprepat argument är till exempel att Sverigedemokraterna saknar integrationspolitik. Det ligger mycket i detta, problemet är bara att som vi just har sett är detta sant för alla övriga partier också, såvida man inte med integrationspolitik menar "floskler".
Av samma anledning påstås det ofta att Sverigedemokraterna står för stängda gränser. Detta påstående har upprepats även av de borgerliga ledarskribenter som på sistone valt att kritisera invandringspolitiken, då de sagt ungefär att "det borde finnas ett alternativ mellan den nuvarande politiken och att stänga gränserna som Sverigedemokraterna förespråkar".
Inte heller detta påstående är förankrat i verkligheten. Den asylpolitik som Sverigedemokraterna förespråkar ligger i linje med den tyska. Tyskland beskrivs emellertid sällan som ett land med "stängda gränser", tvärtom är Tyskland ett land som tillsammans med Sverige ofta beskrivs som generöst. Att man inte förmår/vill/väljer att väga in Tysklands många gånger större befolkning i resonemanget är ett exempel på samma vilseledande användning av statistik som Sanandaji skriver om i sin artikel.
Det är därför Stefan Löfven väljer att kalla Sverigedemokraterna för "nyfascistiskt" och det är därför han väljer att hoppa på tåget när Björn Söder utsätts för ett intellektuellt ohederligt drev. Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra kan nämligen inte vinna en saklig debatt mot Sverigedemokraterna, åtminstone inte så länge de inte kraftigt lägger om sin respektive politik. Sverigedemokraternas framgångar beror inte på skicklighet eller på Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas framgångar är en produkt av de övriga partiernas inkompetens.
Lästips: Motpol, Dick Erixon
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, LT8, LT9, LT10, LT11, LT12, SMP1, SMP2, BT1, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4
