I stadsdelen Vivalla i Örebro är folk rädda för Daesh. I kommunledningen överväger man att bemöta detta genom att ge hemvändande Daeshterrorister jobb. Detta ställde sig Mona Sahlin, så kallad nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, idag positiv till.
Låt oss ta det igen. Örebropolitikerna och Mona Sahlin vill alltså att folk som åkt till Syrien och Irak för att ansluta sig till ett gäng terrorister, massmördare och slavhandlare skall belönas med jobb. Den naturliga följdfrågan blir såklart vilka andra Örebropolitikerna och Mona Sahlin vill belöna. Kommer de höra av sig till Norge och ansöka om att Anders Behring Breivik skall friges så att han kan få en projektanställning på örebroarnas bekostnad? Planerar man någonting liknande för Peter Mangs och John Ausonius?
Nej, naturligtvis är inte detta aktuellt, men varför? Svaret på frågan är ännu en gång kulturrelativism. Man anser helt enkelt inte att det går att ställa samma krav på människor med bakgrund i Mellanöstern som man ställer på Mangs, Ausonius och etniska svenskar. Man vill helt enkelt väl, men i sin välvilja ger man uttryck för en grotesk och kolonial människosyn.
Att den sortens åsikter har fått en så dominerande ställning i Sverige är inte friskt. Det är sjukt, riktigt djävla sjukt. De skenheliga vänstersekterister och kulturrelativistiska socialliberaler som har spridit denna sjuka i Sverige borde om de har någon djävla skam kvar i kroppen skämmas som hundar.
De ser sig som goda, solidariska och fördomsfria människor, men den koloniala och kulturrelativistiska människosyn de visar prov på är ta mig fan det värsta, mest flagranta, skenheligaste och sjukaste exemplet på rasism jag någonsin sett. Att samma människor har mage att från höga hästar sätta sig till doms över andra gör mig illamående.
Läs också: Motpol,
Cornucopia?,
Johan Westerholm,
Den sjätte mannen
DN1,
NSk1,
Dag1,
Dag2,
Dag3,
Dag4,
SMP1,
Re1,
IDG1,
SvD1,
SvD2,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
Ab2
