Daesh mördar homosexuella genom att kasta ut dem från torn, kan man idag läsa i DN. De människor som rest från Sverige för att delta i dessa bestialiska illdåd vill Mona Sahlin ge jobb. Enligt Sahlin har många av dessa nämligen "kanske mer eller mindre lurats in i något de inte kunde föreställa sig i förväg".
Jag försöker att undvika personangrepp och påhopp på bloggen, men hur långt bör man egentligen sträcka sig? Genom sitt uttalande visar Sahlin inte bara prov på en direkt rasistisk och kolonial människosyn, vilket jag skrev om i gårdagens inlägg, hon visar sig också vara naiv och högst olämplig för sitt uppdrag. Vad mer är, hennes påstådda engagemang för homosexuellas rättigheter visar sig när det kommer till kritan vara vatten värt. Hennes syn på konflikten kokar ned till en grötmyndig och falsk truism från den tredje ståndpunktens Sverige, nämligen att det aldrig skulle vara en persons fel att två personer bråkar.
Vi kan med andra ord konstatera att Sahlin håller sig med en kolonial människosyn, att hon är olämplig för sitt uppdrag, att hon inte förmår stå upp för grundläggande anständighet och att hon, trots att hon säger sig kämpa för kvinnors och homosexuellas rättigheter, är snabb med att ursäkta homofobiska och sexistiska slavhandlare, våldtäktsmän och mördare. Det är svårt, väldigt svårt, att avhålla mig från att använda invektiv och svordomar när jag skriver om Sahlin en dag som denna.
Så vad finns det att säga om Sverige 2015 egentligen? Vad kan man säga när Sahlins åsikters ligger i mittfåran, när hon har fått stöd från både höger och vänster? Vad säger det om Sverige när vi istället för att ta tag i problemet ger Muslimska Brödraskapet representation i riksdagen? Vad säger det om oss som land när vi rycker ut till slavhandlares, mördares och terroristers försvar samtidigt som tunga debattörer och politiker i åsiktskorridorens mittfåra försvarar politiskt våld?
Det är många i Sverige som likt Sahlin sätter sig till doms över andra från höga hästar, men med vilken rätt gör de detta? De bekräftar varandra och dunkar varandras ryggar, men det spelar ingen roll hur hur godhjärtade de känner sig eller ens hur goda deras föresatser måhända är. Problemet är att de hycklar, att de i sin ömsesidiga bekräftelse av varandra fullständigt tappat fotfästet, att de med sin kulturrelativism visar prov på en direkt rasistisk människosyn och att de därför inte sällan gör sig till verktyg för en bottenlös ondska.
Det kanske mest tragiska är hur de goda krafterna har vikt sig inför konsensuskulturens grupptryck. Genom att hänge sig åt värdenihilism har man överlåtit problemformuleringsprivilegiet till den postmoderna nyvänstern, och ställda inför fullbordat faktum har man börjat dansa efter samma postmoderna nyvänsters pipa.
Man har gjort den postmoderna nyvänsterns ståndpunkter till sina egna, man har bett om ursäkt och man har tvingat sig själva till att sluta tro på vad man hållit för heligt. Det har såklart inte hjälpt, den postmoderna nyvänsterns spott, spe, invektiv och anklagelser har fortsatt att hagla. Man har dock hoppats att man bara backar och anpassar sig lite till så kanske, kanske, man till slut också blir accepterad.
Det är i ljuset av detta som drevet mot Alice Teodorescu blir förståeligt. Det är i ljuset av detta man bör förstå den borgerliga regeringens förslag om att kvotera bolagsstyrelser och reglera barnfamiljers föräldraledighet. Det är i ljuset av detta tillsättningen av Sahlin blir förståelig. Det är bara i ljuset av detta man kan förstå hur en extrem invandringspolitik blivit den enda godtagbara ståndpunkten och varför allianspartierna genom decemberöverenskommelsen valde att prioritera Sveriges fortsatta status som EU:s största asylland framför skattesänkningar, arbetslinjen och valfrihet.
Det är hög tid att börja avfärda de sekteristiska galningarna som de sekteristiska galningar de är, att ta upp kampen om problemformuleringen och att sluta dansa efter den postmoderna vänsterns pipa. Såväl den traditionella svenska högern som den traditionella svenska socialdemokratin står för en bättre människosyn, en förnuftigare världsbild och för ett anständigare samhälle än så. Sluta backa från vad ni vet är sunda värderingar, sluta söka en nyvänster med taskiga värderingars gillande och sluta för Guds skull be om ursäkt. Ni är bättre än så.
DN1,
NSk1,
Re1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ex7,
Ex8,
Ex9,
Ex10,
Ex11,
Ex12,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
SR1
