Så var det dags igen. Svinen i Daesh har mördat ännu en av sina fångar, den här gången genom att bränna honom till döds.
Svenska politiker står handfallna inför situationen. Inte nog med att de mekaniskt upprepar sina floskler om "öppenhet" och talar lyriskt om den mångkulturella verklighet de själva väljer att bosätta sig så långt som möjligt från, samtidigt som det finns stadsdelar i Sverige där invånare inte öppet vågar kritisera Daesh. Vad värre är, de är så marinerade i kålsuparteorier, så påverkade av kulturrelativistiska och postkoloniala kvasiakademiska föreställningar att de inte längre förmår stå upp ens för den mest grundläggande anständighet.
Enligt Anna Kinberg Batra är de barbarer som torterar, mördar, förslavar, våldtar, och fördriver människor i industriell skala inte kallblodiga psykopater utan "offer". Enligt Mona Sahlin bör de "svenska" ungdomar som har anslutit sig till denna organisation vid återkomsten till Sverige få offentligt subventionerade jobb, åtminstone så länge det svenska rättsväsendet inte kan påvisa att något brott har begåtts.
Ett annat aktuellt exempel på våra politikers bristande moraliska kompass stod idag justitieutskottet för. En majoritet röstade för att unga skall kunna dömas till så kallad helgavskiljning med fotboja. Förslaget som sådant är utmärkt, utsikterna till att rättsväsendet sent omsider får mandat att tvinga brottsdömda ungdomar på glid att stanna hemma under helgernas uteliv borde applåderas av alla människor med grundläggande rättspatos.
Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledamöter reserverade sig emellertid mot beslutet. Det motiv som angavs vad att man ville invänta en utredning, men troligtvis handlade det i första hand snarare om att man i vanlig ordning prioriterade brottsdömdas rättighet att fortsätta begå brott framför laglydiga medborgares rätt att slippa bli misshandlade och rånade.
Svenska politiker tycks allt oftare närmast leva i en bubbla, en snäv och tillrättalagd elevrådsverklighet så avskärmad från medborgarnas vardag att de inte har en aning om hur verkligheten ser ut. Resultatet blir någon sorts tvärtompolitik, att deras ryggmärgsreflex allt oftare blir att göra den direkta motsatsen till vad varje anständig människa vill.
Det finns i viss mån fog för en sådan inställning. När upprörda medborgare ropar på dödsstraff, sänkta beviskrav och ett öga för ett öga gör politikerna klokt i att ha is i magen. Att det har blivit som det har blivit har emellertid inte berott på att politikerna haft is i magen, tvärtom är det idag snarare politikerna som ropar på sänkta beviskrav i till exempel sexualbrottsmål. Vad det handlar om är att politikerna gått vilse, att deras moraliska kompass allt oftare pekar mot syd istället för nord.
De svenska politikerna tycker idag att den som visas illegalt i Sverige skall belönas med samhällsservice istället för att utvisas. När medborgarna är för ett tiggeriförbud är politikerna emot, och en situation som såväl undergräver medborgarnas förmåga till empati som förråar atmosfären i det offentliga rummet tillåts därför fortgå år efter år. När föräldrar själva vill bestämma hur de delar sin föräldraledighet vill politikerna istället micromanagea deras familjeliv. När svenskar upprörs över att folk åker från Sverige för att mörda, förslava, fördriva och våldta väljer regeringen istället att ta tag i "problemet" med svenskar som köper sex utomlands.
Ett välfärdssamhälle med stort ömsesidigt förtroende är ett väldigt svåruppnåeligt tillstånd. Att Sverige har lyckats beror inte på politikernas skicklighet, det beror på vår historia, på vår kultur och inte minst på ren tur. Den vårdslöshet och det folkförakt svenska politiker genom sin hållning i allt från invandringssfrågan till kriminalpolitiken visar prov på riskerar att undergräva förutsättningarna för det svenska samhället som vi känner det på rekordkort tid.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
Sk1,
LT1,
Dag1,
Dag2,
Re1,
SvD1,
SvD2,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6,
SR1,
SR2
