På en ödetomt i Malmö har mellan 100 och 200 tiggare uppfört en kåkstad med tillhörande soptipp. För två veckor sedan gav miljöförvaltningen i Malmö markägaren tre veckor att städa upp marken och föra bort allt avfall, annars hotade vite om 50 000 kronor.
Detta är i sig högst uppseendeväckande eftersom det inte är fastighetsägaren som har skräpat ned platsen, utan de tiggare som tack vare politikernas valhänta hantering av frågan blivit till ett permanent inslag i varje svensk stadskärna. I första hand ligger såklart ansvaret hos de tiggare som i samband med att en kåkstad har uppförts gjort sig skyldiga till flagranta lagbrott. I en vidare bemärkelse ligger emellertid också ett tungt ansvar på de politiker som i ett utslag av kulturrelativism gång på gång valt att låta nåd gå före rätt.
Markägaren, däremot, är helt utan skuld i sammanhanget men hotas trots detta nu av böter. Vad mer är, Granen fastighetsutveckling AB som äger marken har inte negligerat situationen utan arbetar aktivt för att få bort den olagligt uppförda kåkstaden då de planerar att bygga bostäder på området. Polisen vägrar emellertid att hjälpa markägaren då man anser att tiggarna har "besittningsrätt".
För Markägaren återstår därför att gå till Kronofogden, men enligt denna myndighet måste varje enskild tiggare identifieras för att alla skall kunna avhysas från den plats på vilka de olovligen uppfört en kåkstad. Hittills har man emellertid bara lyckats identifiera tre av dem. Då man för en vecka sedan åkte till platsen för att avhysa dessa tre fick man emellertid åka tillbaka med oförrättat ärende, eftersom de tre identifierade tiggarna enligt övriga markockupanter hade lämnat landet.
Med andra ord hotar just nu de kommunala myndigheterna markägaren med böter om markägaren inte gör vad statliga myndigheter i praktiken hindrar markägaren från att göra. Detta är inte bara en skandal rent principiellt och juridiskt, utan också ännu ett patetiskt exempel på att Sverige har blivit den "nattvandrarstat" Per Gudmundson skrev om häromåret.
Staten har inte bara abdikerat från sina mest grundläggande kärnuppgifter, staten vill nu också bötfälla en privat näringsidkare för sina egna tillkortakommanden. Staten har därmed i praktiken ensidigt brutit det sociala kontraktet, och när denna insikt når allmänheten är den svenska modellen som vi känner den riktigt illa ute.
Relaterat:
Kåkstad eller tältläger
Miljöpartiets husdjur
DN1,
DN2,
DN3,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4
