Nej, Bertil Torekull, det där alarmistiska svamlet kanske dög på Svenska Dagbladets ledarsidor men i miljöpartiet får man skärpa till sig.
— Nils Karlsson (@FilosofenNils) 5 april 2015"Sverige börjar bli en stor barnrumpa", skrev nyligen Ann-Charlotte Marteus i en ledare om hur ungdomlig omognad allt mer kommit att ses som en merit i svensk politik. Marteus text har många bra poänger, även om den i min uppfattning lägger lite väl stor vikt vid just ålder. Det finns gott om politiker – till exempel Maj Britt Theorin, Veronica Palm, Carl Schlyter och Per Gahrton – vars gärning präglas av barnslighet och naivitet, trots att de är betydligt äldre än de politiker Marteus använder som exempel.
Idag har den paradoxale miljöpartisten Bertil Torekull (tidigare bland annat chefredaktör för Svenska Dagbladet och grundare av Dagens Industri) skrivit en debattartikel om att Sverige tillfälligt borde stoppa invandringen, för att i lugn och ro kunna ägna ett halvår åt att utforma en hållbar invandringspolitik. Förslaget är såklart drastiskt, men texten innehåller många bra poänger som borde kunna uppskattas även av den som inte är villig att gå lika långt som Torekull föreslår.
I Sverige har vi emellertid som bekant sedan länge avskaffat de resonerande diskussionerna till förmån för känslostyrda utbrott, varför ingen idag heller förmår förhålla sig till Torekulls text på ett konstruktivt sätt. Istället är det de sedvanliga överorden, rasismanklagelserna och uteslutningskraven som nu hörs.
Vad mer är, Torekulls unga partivän Maria Ferm har i sann bokstavsvänsteranda hamnat i en infekterad Twitterdiskussion med en annan av den postmoderna nyvänsterns verklighetsfrånvända profiler, nämligen Foujan Rouzbeh, om vem av dem som är mest rättrogen. Torekull själv följer säkerligen detta med ett roat leende på läpparna, för en äldre herre med hans erfarenhet och bildning förstod säkerligen mycket väl hur hans text skulle tas emot.
I den svenska debatten talas det ofta om det förkastliga med "billiga poänger". Bedömningen av vilka poänger som är billiga är emellertid högst godtycklig. Riktigt billiga och närmast infantila poänger i stil med "ingen människa är illegal", "vi har råd, vi är ett rikt land", "vi står upp för alla människors lika värde" och "tänk på barnen" upprepas ständigt i den svenska politiken utan att dessa beskylls för att vara billiga. Tvärtom kan man idag göra politisk karriär på att, utan att sticka ut hakan, endast haspla ur sig meningslösa floskler av det där slaget.
Detta är inte modigt, moget, solidariskt, progressivt eller medvetet. Det är ett symptom på hur hela vår samhällsdebatt regredierat till ett barnstadium. Det är ett symptom på hur vi som samhälle mentalt försöker frigöra oss från den krassa verklighetens realiteter. Det är ett symptom på hur vi börjat intala oss själva att vi kan äta oss mätta på handlingsplaner, värma våra bostäder med värdegrunder och betala räntan på vår statsskuld med en heligare än du-attityd.
"Nej, Bertil Torekull, det där alarmistiska svamlet kanske dög på Svenska Dagbladets ledarsidor men i miljöpartiet får man skärpa till sig", skrev miljöpartisten och vuxenmobbaren Nils Karlsson idag på Twitter. Den där meningen sammanfattar på sitt sätt läget i Sverige 2015 väldigt bra.
I Karlssons värld tycks Svenska Dagbladets ledarsida vara en ytterst oseriös och destruktiv kraft i den svenska samhällsdebatten. Med sitt flummiga svammel om realpolitik vill man leda Sverige i fördärvet medelst oseriöst tankegods om en verklighetsförankrad politik och en balanserad statsbudget. Tur för oss andra att miljöpartisten Karlsson, genom att blunda för problemen och utbrista i Kumbaya, är redo att på ett seriöst sätt styra upp debatten.
DN1, DN2, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT2, LT2, LT3, LT4, SMP1, SMP2, Re1, Re2, Re3, Re4, Re5, Re6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5
