Efter att det under en tid florerat många rykten om saken, publicerades i dagarna ett reportage som faktiskt gick till botten med de konflikter som på senare tid uppstått mellan hemlösa och tiggare. Reportaget tycks under några dagar ha gått närmast obemärkt förbi, innan det plötsligt under gårdagskvällen fick stor spridning på bland annat Twitter.
Man kan redan för sitt inre höra politikerna säga att man inte skall "ställa utsatta grupper mot varandra" när frågan kommer upp i debatter framöver. Vi bör emellertid inte låta dem komma undan med detta. Det är nämligen en typ av uttalande som av flera olika anledningar en felaktig bild av läget.
För det första är det, åtminstone om man får tro Situation Sthlm, tämligen uppenbart att tiggarna är den aggressivare och mer välorganiserade av de två grupperna. Därmed "konkurrerar" grupperna heller inte på lika villkor, tvärtom har de hemlösa en tydlig nackdel.
För det andra har politikerna i praktiken infört ett system där en uppsättning spelregler gäller för hemlösa, och en helt annan för tiggare. Svenska Brukarföreningens Berne Stålenkrantz skrev nyligen en text som tydligt illustrerar de dubbla standarder som gäller. Samma politiker som alltid har hållit hemlösa missbrukare kort genom att riva deras husvagnscamper och som aldrig skulle tillåta att de uppförde kåkstäder, ser nu mellan fingrarna när rumänska tiggare gör just detta.
Politikerna har med andra ord ställt två grupper mot varandra, och utfallet har blivit att svenska hemlösa och missbrukare har dragit nitlotten. Därmed har man inte bara valt att gynna utländska medborgare framför de svenska medborgare man faktiskt har ett både moraliskt och juridiskt ansvar för. Man låter också en av de absolut svagaste grupperna i samhället få betala priset för den egna starka men väldigt ofokuserade och ogenomtänkta viljan att vara "god".
När våra politiker kommer avfärda kritiken mot detta med floskler à la "man skall inte ställa utsatta grupper mot varandra", kommer detta med andra ord vara deras ursäkt till att inte göra någonting när det i första hand är samhällets allra mest utsatta som får betala priset för den politik de för. Vad mer är, när de använder en floskel som denna kommer de också försöka framställa sitt beslut att låta samhällets mest utsatta betala priset för deras egen passivitet som någonting moraliskt högstående!
Av svenska politikers retorik att döma, är de uppfyllda av någon sorts vag föreställning om att problemet bör lösas på plats på Balkan. Detta kan såklart tyckas vara en lovvärd ambition, men är i själva verket snarare ett utslag av megalomani. En sådan förändring kommer för det första ta lång tid, för det andra kräver den åtgärder som inte på långa vägar omfattas av de svenska folkvalda politikernas mandat.
Rumänien och Bulgarien är ansvariga för sina egna respektive medborgare. Om dessa länder inte tar detta ansvar bör andra (framför allt EU) givetvis använda påtryckningar för att få dem att börja göra det. De svenska politikerna kan däremot inte ta på sig ansvaret att göra de rumänska politikernas jobb. De har för det första inget mandat att göra detta, för det andra är det inte det svenska skattepengar skall gå till.
Vad de svenska politikerna däremot är ansvariga för är de egna medborgares rättssäkerhet. Detta är emellertid ett ansvar som de mer och mer (precis som sina rumänska och bulgariska kollegor) har börjat välja att ignorera.
Läs även:
Johan Westerholm
Pophöger
Motpol
Att lyssna på:
Tendens i P1 om en husockupation
P4 Västerbotten om tiggare i trafiken
Sk1,
Sk2,
NSk1,
NSk2,
LT1,
LT2,
LT3,
LT4,
Re1,
Re2,
Dag1,
Dag2,
SvD1,
SvD2,
SvD3
