"Moderaternas ledning måste börja lyssna på sina basväljare och gräsrötter", skriver idag M-väljaren Jan-Åke Lindstedt i en debattartikel i Svenska Dagbladet. I sin text riktar Lindstedt hård kritik mot Moderaternas försvarspolitik, kriminalpolitik och invandringspolitik, samt över att partiet så helhjärtat ställt sig bakom DÖ.
Man behöver givetvis inte hålla med Lindstedt, men ingenting av det han skriver borde vara särskilt kontroversiellt. Detta var emellertid just vad Aftonbladets Daniel Swedin tyckte, eller åtminstone ville ge sken av att han tyckte. I en Twitterkommentar jämförde han nämligen inatt Lindstedts resonemang med vad som en gång i tiden framkom i Janne Josefssons valstugereportage.
Att en drygdemagog som Swedin på en hyperpopulistisk vänstertidning som Aftonbladet påstår något sådant är emellertid inte särskilt överraskande. Vad som däremot är (om inte överraskande så åtminstone) iögonfallande är hur Kent Persson, fram till nyligen Moderaternas partisekreterare, likt gubben i lådan dök upp i Twittertråden och höll med Swedin.
"Vad säger man", säger Persson och fortsätter, "med sådana vänner behöver man inga fiender. Följer man de råden så blir M ett marginaliserat parti". Swedin fortsätter då med att kalla personer som Lindstedt för "[f]undamentalistiska knallhattar", varpå Persson ännu en gång håller med genom att inflika att det enligt honom är "precis så" det förhåller sig.
Det är tämligen uppenbart att vad Swedin och Persson i första hand åsyftar är Lindstedts kritik av invandringspolitiken. Det är därför värt att påminna om vad den svenska invandringspolitiken egentligen innebär. Mellan januari och september 2014 hade Sverige mer än dubbelt så många asylsökande per capita som något annat EU- eller EFTA-land. Vi skulle med andra ord fortfarande vara "bäst i klassen", även om vi så halverade asylmottagandet.
Detta är emellertid ingenting vi kombinerar med en integrationspolitik värd namnet. Tvärtom. När det kommer till sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda är Sverige det land i OECD som är sämst i klassen. Detta beror inte bara på att det är väldigt lätt att få höga bidrag i Sverige, det beror också på att vår hårdreglerade arbetsmarknad har inneburit att vi har lägst andel låglönejobb av samtliga EU-länder. Att det skall fortsätta förhålla sig på det sättet är dessutom någonting som det råder bred politisk enighet kring i Sverige.
Vad allt detta tillsammans innebär är att den svenska invandringspolitiken är extrem. Inte, märk väl, i någon subjektiv mening av ordet utan i en högst objektiv sådan. Det är med andra ord Swedin och Persson som står för den extrema – eller för att använda Swedins ord, "fundamentalistiska" – linjen i sammanhanget. Lindstedt gör det däremot inte, men för Swedin och Persson är det emellertid som av en händelse väldigt praktiskt att ändå bemöta hans text som om så vore fallet.
För Swedins del innebär detta nämligen att den regering han stödjer blir kvar vid makten, trots att en stor majoritet av väljarna i förra årets val röstade mot den socialistiska politik denna står för. För Perssons och de övriga nymoderaternas del innebär ett misstänkliggörande av Lindstedt dels att man lättare kan sopa alla sina egna misstag under mattan, dels att man slipper bemöta Lindstedts skarpa kritik av deras monumentala svek i försvarsfrågan.
"Ni, de politiker som nu leder marschen mot detta okontrollerbara tillstånd, är antingen helt förblindade för sakliga förhållanden eller rent religiösa i er tro att det goda samhället per automatik infinner sig bara för att ni önskar så", skriver Lindstedt i sin text. Vad Kent Perssons svar mer än något annat visar är att i detta har Lindstedt helt rätt.
Läs även:
Den sjätte mannen, Pophöger
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
Sk1,
Sk2,
SMP1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
SR1,
SR2
