Beskedet att försvarsmakten har portats från det officiella nationaldagsfirandet i Umeå är på många sätt Sverige i ett nötskal.
Svenska politiker och debattörer har slagit knut på sig själva så många gånger att de tappat markkontakten. Den svenska nationaldagen har på senare år blivit till en uppvisning i nationell neuros. Den svenska nationaldagen har kommit att bli en föreställning som främst skall handla om invandrare och mångkultur. En dag då märkbart besvärade skribenter skriver den ena ängsliga krönikan efter den andra om varför de skall fira (eller inte skall fira) nationaldagen, och om den ändlösa Weltschmerz detta tycks åsamka dem.
I detta neurotiska klimat har såväl den svenska flaggan som svensk kultur och svenska traditioner alltmer kommit att ses som suspekta företeelser. Gammlia i Umeå har nu tagit denna neuros ännu ett steg längre genom att porta Försvarsmakten från sitt firande. Detta har de nämligen motiverat med att deras ambition varit att anlägga ett "mångkulturellt perspektiv" på firandet, och att Försvarsmaktens närvaro därför skulle kunna underminera deras ambition att få invandrare att känna sig välkomna.
Symptomatiskt nog är det inte några invandrare som föreslagit detta. Tvärtom är det neurotiska svenskar som har anlagt ett kolonialt perspektiv på de invandrare för vilka det i regel är självklart att hylla sina hemländers flaggor, kulturer och traditioner. Till detta uppmuntras också dessa invandrare av precis samma neurotiska svenskar som tycker samma beteende är suspekt om det istället är den svenska flaggan, den svenska kulturen eller svenska traditioner som hyllas.
Till detta drivs de av en vag, ogenomtänkt och ironiskt nog även väldigt kolonial önskan om att vara inkluderande. I själva verket blir resultatet såklart det direkt motsatta. I sin ofokuserade och fartblinda vilja att göra rätt har de lyckats snärja sig själva i en väv av självmotsägelser, krystade resonemang och kulturrelativism.
Resultatet blir att när en nyhet som Gammlias besked att porta Försvarsmakten från nationaldagsfirandet sprids, har de plötsligt inte längre ett enda hållbart argument på sin sida. Parallellt med detta har de lyckats med konststycket att ge klenbegåvade rasister och nazister med riktigt unken människosyn mängder av bra argument att använda mot dem. Vad värre är, dessa argument kommer inte bara att användas mot de neurotiska svenskar som låg bakom beslutet, utan även mot invandrare som aldrig har bett om att neurotiska svenskar skall göra sig till uttolkare av deras känslor.
Vad nationaldagsneurotikerna gör är med andra ord att kratta manegen för samma krafter som de ville bekämpa. Om detta vore ett fenomen som begränsade sig till en dag om året vore det hela inget större problem, men så är dessvärre inte fallet. Det genomsyrar samhällsdebatten, det genomsyrar politiken och det ledde under förra mandatperioden till att det parti alla sade sig vilja bekämpa växte till Sveriges tredje största.
Konsekvensen av detta blev att Sverige efter förra årets val fick en väldigt vänsterradikal regering, trots att en tydlig majoritet röstade mot en sådan politik. Detta kan mycket väl få till följd att nämnda parti i nästa val har växt till det näst största. I så fall kan partiet tacka alla som resonerat som Gammlia för detta. De kommer nämligen att ha gett partiet långt många fler nya röster än vad det någonsin hade förmått att vinna på egen hand.
DN1,
DN2,
DN3,
Sk1,
Sk2,
Sk3,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
NSk4,
NSk5,
NSk6,
LT1,
LT2,
LT3,
Dag1,
Dag2,
SMP1,
Re1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ex7,
Ex8,
Ex9,
Ex10,
Ab1,
Ab2,
SR1,
SR2
