När det idag framkom att Finansinspektionen, Riksbanken och Konjunkturinstitutet är rörande överens om att ränteavdraget bör avskaffas, valde Stefan Löfven att för ovanlighetens skull att visa prov på lite av den där tydligheten har så ofta utlovar men väldigt sällan förmår att faktiskt leverera. Att avskaffa eller sänka ränteavdraget var nämligen, enligt Löfven, inte aktuellt.
Hans huvudsakliga skäl för detta är såklart taktiskt. Han vet att ett avskaffat ränteavdrag på kort sikt skulle göra regeringen ännu mer impopulär än vad den redan är, varför han i sann svensk politisk anda valde att stoppa huvudet i sanden i stället för att erkänna ett stort och högst reellt problem.
Sanningen är dock inte bara att ett sänkt eller avskaffat ränteavdrag på några års sikt avsevärt skulle minska risken för en ekonomiskt krasch. Det skulle också bromsa de skenande bostadspriserna, varför bostadsägarna endast tillfälligt skulle förlora på det hela. Detta väljer Stefan Löfven dock att ignorera, i förhoppningen att tre och ett halvt år före nästa ordinarie val vinna några kortsiktiga popularitetspoäng.
Detta är emellertid inte hela förklaringen till varför regeringen gör som den gör. Att först ta väljarnas pengar, därefter medelst bidrag och subventionerade banklån köpa samma väljares röster, är närmast att betrakta som Socialdemokraternas raison d'être. Att den socialdemokratiska bostadspolitiken med ränteavdrag, hyresregleringar, regelkrångel och krav på dyra handikappanpassningar får bostadspriserna att skena är enligt denna perversa logik inget problem. Tvärtom.
Att ytterst få svenskar har råd att köpa sina bostäder passar den socialdemokratiska ideologin som hand i handske. När de högbeskattade svenskarna tvingas hyra sina bostäder av bankerna för pengar de "får" (det vill säga får tillbaka) av staten, skapar detta en beroendesituation.
Det leder inte bara till att de svenska hushållens privatekonomier till slut står och faller med vänsterpolitikernas skenbara välvilja. Det leder också till att de socialistiska politikerna ges stora möjligheter att styra väljarnas konsumtion, livsstil, livssituation och i förlängningen också deras värderingar.
Detta är såklart ett drömscenario för varje vänsterpolitiker. Det ligger helt i linje med den socialistiska föreställningen om att folk inte vet vad som är bäst för dem, och att makten över deras liv därför är någonting som bör överlåtas till de politiker som anser sig veta bättre. Som om inte detta var nog försöker man därtill genom bland annat den så kallade "Hyresgästföreningen" sälja in bilden av att detta är någonting man gör för medborgarnas egen skull.
När den bostadsbubbla Stefan Löfven idag meddelade att han ämnar fortsätta elda på till slut spricker, är risken stor att många inte bara förlorar sina jobb, Många kommer då med största sannolikhet också, i en groteskt uppförstorad repris av vad som hände under 90-talskrisen, tvingas sälja sina överbelånade bostäder med förlust. Endast ett banklån kommer då att finnas kvar som minne av det som var tänkt att vara en drömbostad.
När detta sker lär Stefan Löfven emellertid inte kosta på sig att vara självkritisk. Tvärtom lär han i sedvanlig ordning skylla på Socialdemokraternas ständiga följeslagare: nån annan.
Läs även:
Den hälsosamme ekonomisten,
Maria Ludvigsson,
Motpol
DN1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5
